onsdag 14 maj 2008

Några Strumpeband!

Förr hade man strumpeband. Ett band som var fäst vid en gördel (ett slags tygstycke antingen helt eller från midjan och runt om), detta var i tyg eller resårmaterial. Kallades också korsett. På denna gördel eller korsett fästes band som skulle hålla stumporna på plats. Mina första strumpor hade fakstiskt söm. Det var ett "elende" att hålla sömmarna raka och fina bak på vaden. Ibland gick strumpebandshållaren sönder och då tog man ett litet mynt och fäste mellan strumpan och strumpebandshållaren för att den skulle sitta på plats. Färgerna på livstycket, gördeln eller korsetten kommer jag ihåg var ljusrosa (laxfärgad) aldrig några färgade toner.

När man gifte sig i min ungdom så skulle man ha ett fristående strumpeband (det skulle bringa lycka) och en del har det än i dag. Det sista man skulle göra för bruden var att tillsätta något "blått" och så sa man en ramsa. Jag har glömt hur ramsan lät, minns bara någon stråf.........är det någon som kommer ihåg, snälla skriv den då till mig.

"-något gammalt, något nytt.........osv, mer minns jag inte".

Knapparna som jag använt är från 1800-talets slut, bara de är helt bedårande. Vilken konst det var förr med knappar. Detta strumpeband är gjort så att tavlorna går att öppna på baksidan så man kan ta ut strumpebandet och stoppa in det alltefter behov. Kanske något som kan gå som släktminne i framtiden.

I England finns det dessutom en mycket förnäm orden som har ett strumpeband som ordenstecken.

5 kommentarer:

Gunnels blog sa...

Jag tror att den är såhär:
"något gammalt, något nytt, något lånat och något blått"

Ulla sa...

Ja, Gunnel har rätt. Så säger man i Finland också.
När jag var liten hade små flickor strumpor med fastsydda knappar, och strumpbandet var vanligt gummiband med knapphål. Den laxröda västen hade också knappar för gummibandet. Det blev alltid en bit kall hud mellan trosan och strumpan, och i vinter hade man hemska yllebyxor som syntes under kjolen.

Lillemor sa...

Jag känner igen mig i Gunnels beskrivning av strumpeband. Den där kala biten hud blev alltid illröd på mig - hade inte alltid mammelucker...
Jaså, jag ligger på din blogglista - det förpliktigar... Jag har i alla fall äntligen lyckas fixa ringen efter tre försök. Ska fota den imorgon i dagsljus o lägga upp.

Lillemor sa...

Nej, jag menade Ullas beskrivning!

ewa-christine sa...

Tack alla för era bidrag, det förgyller och jag fick igen ramsan som jag sökte och lite till.