onsdag 27 augusti 2008

Visa och berätta..................

Visa och berätta till eftervärlden är viktigt. I dagens samhälle så finns det inte så många vägar vi kan gå för att göra detta. Internet ger denna möjlighet. Alla trådrullarna i trä försvan, istället så kom plasten. Men känslan i en trärulle och dess text är speciell. Jag har en hel del av dessa gamla trärullar och njuter att jag kan ha och titta på dem.

Gamla fotoalbum, dessa klenoder där jag kan se modet, jag kan se hur den tiden gestaltade sig i form av kläder, medaljer, olika uttryckssätt som är så spännande att se. Små barn som kläddes som flickor med långa lockar, ja allt kan vi läsa i dessa gamla kort som fortfarande finns att finna i familjernas släkalbum.

Knappar igen, jag älskar dessa pärlemorknapparna, dess sidenmatta yta, dess färger, och att jag sedan dessutom har dem i alla storlekar glädjer mig extra. De är som guldmynt för mig.

Handskarna till sist. De smala, små, långa, ofantligt mjuka handskarna som jag tror man hade till bröllop. Jag är förbluffad över att de är så små och så tunna. Våra händer måste ha vuxit jättemycket bara på ett par generationer!

Till sist varför skall vi visa och berätta, jo jag tror att det är viktigt för eftervärlden att vi delar med oss av vad vi vet om olika saker, olika företeelser och olika seder och bruk. Tänk så spännande för våra barnbarnsbarn när dom får läsa om oss och om våra omsorger att teckna ner det som fanns och finns i hemmen i form av konst, hantverk, måleri, minnessaker. Jag har haft turen att ha en mamma som berättat och återigen berättat och svarat på alla mina frågor som var många. Jag hoppas att alla mina barnbarn läser detta en gång och gläds åt att jag tänkt på dem.
Jag hoppas att du gör det samma, tecknar ner, för det faller i glömska annars och ve det kan ju också skingras hela hem och hela familjetraditioner pga okunskap.
Lova mig att du dokumenterar din och din familjs historia på ett eller annat sätt och du skall se att du blir riktigt glad när du gjort det.

2 kommentarer:

Gunnels blog sa...

Du har så mycket fint att visa och berätta Ewa-Christine! Och gör det bra!
Tänk att det som vissa ser som skräp ser vi som klenoder.Jag skulle ALDRIG kunna slänga en trätrådrulle, spelar ingen roll om tråden tagit slut för länge sedan, eller en pärlemoknapp, du har rätt de är guld värda. Jag undrar vad folk tänker när jag står på loppisar och sorterar ut knappar i deras lådor; jag har falkögon, eller rätttare känner det kanske i fingrarna, inga värdefulla knappar får gå till spillo!

ewa-christine sa...

Tack Gunnel för din kommentar, så sant det är. Vi bekräftar det vi redan vet och hoppas att "eftervärlden" också förstår och ser!