Ibland är det skönt att vara ensam. Då kan man ta in allt runt omkring. Tänka, betrakta och också fundera på ett eller annat.Inom all konst, så är den som skapar ensam just i skapandeögonblicket. Både före och under skapandeprocessen. Det är febril tankeverksamhet som pågår, skall jag göra så eller så, skall jag använda detta materialet, har jag allt, finns det andra sätt, vilka färger, vilka delar skall jag ha, finns det ställen där jag kan bli inspirerad och hitta mer motivation, stimulans. När hela denna tankesträcka är klar så startar arbetet upp. I bästa fall flyter det och man känner sk "flow" det går som på räls kan man säga. Glädjen är stor och arbetet avslutas. Jag känner mig tom. Behöver påfyllning, då behöver jag också likasinnade att träffa, inspirera och inspireras av, byta tankar och idéer.
Tänk vilka valmöjligheter vi har idag. Det finns olika föreningar, grupper för olika intresseområden, det finns tidningar och det finns internet. Tänk om min mormor sett hela denna utveckling och denna mångfald och denna "fragmentisering" dvs delning av allt i små beståndsdelar. Förr gjorde man ju allt under ett och samma "tak" så att säga. Konstnär dvs en som skapade kunde hålla på med allt, men hade sina favoritintressen, men gick utanför invanda mönster för att på så sätt berikta sitt personliga skapande.
Jag tror att vi behöver både och, men utveckling sker inte om vi inte medvetet arbetar med detta som en inspirationskälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar