Vi kasserar saker när de är slitna och ålderstigna. Det tycker jag är synd. Här är ett otroligt underbart gammalt lakan. Som är slitet, både i tyg och märkning. Spetsen är handvirkad och broderiet är i korsstygn. Men slitet!
Och tänk när det är kasserat så finns det i min ägo! Vilken enkel vardagslycka....................!
När jag blir äldre hoppas jag att inte blir kasserad utan att man vårdar mig lika ömt som jag vårdat detta lakan. Att man tar hänsyn till det som är fint och vackert och tar tillvara det utan att förstöra och utan att kasta på soptippen. Jag tänker naturligtvis på den äldredebatt som just nu pågår i vårt samhälle. Hoppas att generationerna efter mig - ställer sig upp och hjälper oss att finna fristäder där vi kan blomma på ålderns höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar