måndag 15 december 2008

Virkade vantar.............

Virkade vantar hade min mamma när hon konfirmerades. Men hon var lite obstinat också. Så under själva konfirmationen hade hon vantarna med kort skaft och på kvällen de med långt skaft. Det syns kanske inte så bra på bilden men det är de två inramade tablorna längst till höger. Sedan är det ett par till som jag fått ifrån släkten. Du hittar också en gammal ormskinnsväska och lite brev på kortet. Alltså allt ifrån släktsamlingarna.

Det som är extra roligt är följande: min mamma konfirmerades i svarta kläder..........men alla andra i hennes omgivning i vita. Så hon virkade inga svarta vantar, utan lånade begravningsvantar. Men på kvällen klädde hon om sig till vitt och då hade hon de vita långa vantarna.

Varför? Jo prästen blev sjuk och det kom en annan präst, som alltid konfirmerade sina konfirmander i svart. Man måste lyda prästen, så var det då!!

Idag skulle jag nog aldrig komma på tanken att virka eller sticka mina vantar. Men jag är glad att jag har dessa i min ägo. Jag har ramat in vantarna från mamma och hoppas att mina flickor vill ha dem en gång eller mina barnabarn.

1 kommentar:

Sarah sa...

Så hemskt -att konfirmeras i svart! Tack för den muntra anekdoten om din mor och den fina bilden! kram, "prästfrun" =)