söndag 30 november 2008

Rester, återvinning, ta tillvara, återanvända.......

Kärt barn har många namn. Här är några restbitar från min quilt "den nakna kvinnan" som var både broderad och smyckad i antika spetsar. Det är ganska otroligt egentligen vad bara några få bitar kan stimulera fantasin. Det blev en "ny kvinna" i annan tappning än den förra. Mindre också för den delen.

Jag är uppfostrad i att inte slänga, att ta tillvara, försöka hitta något användningsområde även i de små tingen. Rester kastade man inte när jag var liten. Jag lärde mig ta tillvara och det är ´jag glad för idag. Det har lärt mig, uppfinningsrikedom, kreativitet, nyfikenhet, det har också lärt mig sparsamhet i det lilla för att kunna unna mig i det stora (om det nu går ihop.......)!

Jag förstår att detta måste mer eller mindre komma tillbaka, vi kan inte hålla på att slänga och inte återbruka i all de oändliga. Hoppas att mina barnbarn har någon som lär dem när den tiden kommer......................!!

lördag 29 november 2008

Namnband.......

Jag är intresserad av många olika saker, vilket gör livet oerhört rikt som jag ser det. Idag tänker jag en del på detta med att namna kläder. Detta kunde man köpa i manufakturaffärerna förr när dom fanns vill säga.

Det var textila namnband med initialbokstäver eller siffror. Detta sattes på kläder för att man skulle veta vems klädesplagg det var. När mina barn var små, hade dom namnband på alla sina kläder på dagis bland annat.

Man namnade ju även handukar, lakan mm men då var det mer broderade namn. Dessa namnbanden kom omkring 1930-talet och fanns ända fram till 1980-talet vill jag minnas.

Idag finns det väl inte kvar, om inte någon har det i sina gömmor vill säga. Denna samling är jag mäkta glad över. Tänk vilket skatt!!

torsdag 27 november 2008

10.000............................

10.000 sökningar på min blogg....................fantastiskt!!

Det var en gång....................när jag var liten!

När jag var liten hade min mamma sytt en uppsättning sängkläder till min dockvagn och docksäng. Bara örngottet finns kvar. Ett litet i miniatyr.

Bomullsspetsar köptes i hela stycken mer eller mindre. De skulle räcka till flera lakan. Idag köper man i metervara om det finns kvar vill säga.

Tidningarna som lakanspetsen och örngottet ligger på har gulnat så fint och är från 80-talet. Det går ganska fort att de får "patina" dessutom är det riktigt roligt att läsa om gamla nyheter.

Vad jag nu kommer att tänka på är ju naturligtvis bäddutrustningen till mig när jag var liten, och till mina barn på 60-talet och 70-talet och tills idag. Inte ser jag någon som bäddar barnvagnen med bomullslakan idag. Tänk vad man arbetade förr med att stärka, tvätta tvätten vit, stryka och mangla. Dessutom så krusade man lakansbanden med en särskild krustång.

Ibland så blir det faktiskt bättre, men det är trevligt att tänka tillbaka och minnas.......och då konstatera att vi har det så bra idag!

onsdag 26 november 2008

Att hänga på väggen.........eller?

Jag har gått och funderat på en sak.............................!

När inser man (läs jag) att saker och ting förändras??

Jag tänker på hur det idag ser ut på väggarna hos yngre människor. Hur det ser ut på väggarna hos folk i min ålder, och hur det ser ut hos de som är den ännu äldre generationen.

Förr så hade man målade tavlor i både olja och akvarell. Det fanns fotografier på hela släkten, det fanns handarbete och bonader på väggarna. Det fanns t o m tyg som trycktes för att sätta upp på väggen. Sedan hade man stora handgjorda vävar, mattor jag mycket som idag inte alls finns på väggarna.

Ännu tidigare så hade man ingenting på väggen. Där ungdomen är idag. Nu till min undring.....!

Mycket av det som jag och mina medsystrar gör, är just för väggen. Om barnen inte vill ha utan vill ha reproduktioner av foto, eller annat från IKEA, kommer då våra barnbarn att vilja ha det som vi skapat för att ha på väggen...........eller slänger man det?

Eller??

tisdag 25 november 2008

Julkvällen 1928....................

Från 1928 till i år är det 80 år. Då satt någon och läste denna tidning och njöt av färgerna på framsidan. De är nog samma klara färger då som nu. Tidningen är helt underbar på framsidan.
Tjockt papper och konstnären Einar Nerman har ritat flickan "Anita" så fint.

Sedan så är det ett "reljefftryck" som ram (guldkanten runt om) som också är mycket vackert.

Innuti tidningen så är det små berättelser och fina "kopior", 3 strycken av oljemålningar med silkepapper emellan.

En påkostad tidning eller tidskrift som Publicistklubben gvit ut för 3.-!

Jag blir lika imponerad varje gång jag får ta del av dessa gamla tidskrifter, dess innehåll och kan beundra den omsorg som man la ner på varje utgåva. De kom ju i regel inte ut mer än en gång per år, och då gärna till jul. Många fick tidningarna eller tidskrifterna till julklapp.




söndag 23 november 2008

Gränsöverskridningar är lärorikt................


Att brodera på en kasserad tavla är utmanande ur många synvinklar.
Krackeleringen beror på många färglager, som syns här och där. Men de bildar också en struktur som jag tycker är intressant.
Att sedan se garnet mot den målade ytan, och hur det tas upp mot bakgrunden är också något som är intressant.
Någon har sagt vid något tillfälle "allt man kan sätta en nål i går att brodera på" och det ligger något i det.


Alla dessa gamla vackra häften.......

Jag tycker dom är vackra, alla dassa gamla häften som man gav ut förr. De frambringar "nostalgi" i mina tankar. Det är med lite vemod som jag tänker på mammas alla häften som hon använde, men också hann att slänga. Och det för mig tillbaka med njutfull längtan till bulle och mjölk när jag var liten. Jag minns att hon brukade göra "smålandskringlor" på sur mjölk och sedan så satt vi och talade om när hon var liten.

Några sådana här häften har jag dock i min ägo, och tänkte kanske skulle jag tillsammans med barnbarnen någon dag återuppleva nostalgin mer påtagligt, men så erinrar jag mig att jag gillar faktiskt inte att baka. Så det får bli något annat - kanske något bus i stället. Eller varför inte uppsöka något mysigt café tillsammans jag och dom (barnbarnen alltså)......det vet jag att dom gillar.

fredag 21 november 2008

Allers 1948.............................

Det är förunderligt att läsa en Allers från 1948. Då kostade tidningen 35 öre för det första. Sedan så står det på framsidan "Hur är kvinnan som chef"? En lång artikel som behandlade kvinnornas ledarskap i månghundrade år. Ungefär samma text mer eller mindre som idag!

Idag talar vi dessutom om ledarskap, vilket inte artikeln tog upp. Jag har ofta funderat över detta med kvinnligt chefskap och kvinnligt ledarskap, varför det skall skilja sig från manligt, om det nu gör det?

Ett chefsskap kan tillsättas med ledarskap förvärvas..............undrar ibland för mig själv varför det finns så få ledare.................!

Minnen som finns, minnen man minns.......


Tiden då det begav sig var böckerna som Selma Lagerlöf skrivit. Jag har en del i mina gömmor som jag skall läsa igen. Dels för att det kunde vara trevligt, men också för att minnas den tiden då jag var "tvingen" att tragla mig igenom vissa böcker som "man bara skulle läsa"......
Så nu läser jag av egen fri vilja, och det är inte alls lika tröstlöst som då!
Idag är det en avkoppling, då ett tvång! Tänk att det kan ändra sig så.....................!

torsdag 20 november 2008

Jag samlare??

Jag har alltid tänkt på mig själv som "en som tar tillvara" eller, "inte skall jag slänga detta" och det är nog därför jag samlat familjens alla små skatter!

Så har släkten sagt; "vill du ha det, annars så länger jag det" och då har jag naturligtvis sagt ja!

Så var det morsarvet..........inga syskon, så vad blev det? Jo självklart skulle jag ta "hand om"!

Idag ser jag helt klart, jag samlar på det som andra slänger. Det som jag tycker är vackert och som ingen egentligen velat ha. Alla mina trådrullar som jag haft med mig genom livet. Alla tomma pappersrullar som det suttit silke på..........så många lyckliga timmar det finns i deras minne. Alla nålarna (över 300 stycken) som jag idag inte kan se att trä (dom ligger till vänster på bilden) och jag funderar vad skall jag göra med dem. Har en idé.............

Knappar, och åter knappar som jag tycker är så roliga att titta på. Idag samlar jag på bara dom som jag verkligen älskar att titta på. De andra använder jag på olika sätt. Ja här finns gamla måttband, skydd för fingret när man syr, saxar...........

Att samla betyder ju; "bringa samman till en uppsättning oftast med avseende på konkreta föremål som liknar varandra och som kommer att fylla ett framtida behov".

Det är så jag sett det hela tiden detta med "mina antika nöjen" och den glädjen som samlandet har medfört har också gjort att jag kommit i kontakt med många spännande människor som berättat så mycket intressant för mig. Det har handlat om historia, etnologi, men också färg och form, design genom årtionden. Helt enkelt vardagshistoria...........den vi skriver idag!!

Så vad jag egentligen vill säga idag är tack kära familj, släkt och även vänner numera för att jag finns med Er i mina tankar, så att ni inte slänger någonting, utan att ni frågat mig!!

onsdag 19 november 2008

Ännu en "Vintage bild"......

Jag har putsat så mycket silver och koppar när jag var yngre. Min mamma var mycket noga med detta. Varje jul så putsade jag familjens alla kopparbyttor. Det tog jättelång tid....och jag tyckte det var onödigt!!

Varför?

Jo jag tycker än idag att det är mycket vackert när kopparn får patina, likaså de gamla silverskedarna och besticken. Men jag gillar inte att äta när de har fått sin patina. Det är bara en fröjd för ögat.

Idag putsar jag inte silvret, inte heller kopparn, och det finns inte så mycket kvar. Barnen har fått sitt så jag har "bara rester" kvar och då är det "skådebröd" istället för min del. Jag njuter av detta mycket mer..............

tisdag 18 november 2008

Välkommen till bords....................

Det var på den tiden det begav sig. Man hade speciellt fina dukar, speciellt porslin, specialla knivar, gafflar och skedar....................till fest!

Idag hinner vi inte putsa silver, vi hinner inte stryka linnet, vi handdiskar inte kristallen......

Men jag hoppas att ni hinner ta en stilla betraktelse och njuta av den vackra handstilen, knapparna av pärlemor, de gamla korten, och silvrets elegans!

Stanna upp och tänk...............det var en gång, ibland!!!!

Drivkraft...................................!

Drivkraft, är oftast en yttre kraft som orsakar rörelse!

Min drivkraft är "antika nöjen" som också är rubrik på min blogg. Mina antika nöjen har fört mig till de mest häpnadsväckande konstnärer, samlare, men också människor med en genuin känsla för det som är åldrat. Jag har träffat människor som givit mig ovärderliga gåvor och släktingar som sagt "Ewa-Christine" ta hand om detta och så har jag fått släktklenoder som jag värderar så högt. Det är min drivkraft att få omge mig med alla dessa ting.........och dessutom bli inpsirerad och få dela med mig, ger en extra krydda till min tillvaro.

Bilden idag är en gardinkappa som jag älskar. Den har hängt i mitt kök, men skall nu få nytt fönster..........sedan är det en löskrage och lösa herrmanschetter i bomullstyg. Det var ju så förr att man knäppte av dessa och de tvättades separat och man bytte manschetter och kragar. Jag tror det var för att de slets mer än själva skjortan. Sedan är det en liten samling knappar som man hade till manschetterna till vardags. De finare sparades till fest och andra tillfällen.

Jag uppskattar mina små samlingar och de ger mig som jag sa inledningsvis både drivkraft och inspiration.

måndag 17 november 2008

Inspiration........................!!




Inspiration går att översätta till "ingivelse eller påverkan som förlöser den skapande förmågan" och när man omger sig med inspiration, får inspiration så överförs en kraft som gör att allt går mycket enklare. Bilden idag är en av mina inspirationskällor, och glädjen att få dela med mig i bilder en annan. Men också att av de materialt som är slitet och nött, som kastas många gånger skapa något nytt ger mig också inspiration. En annan av mina inspirationskällor är denna blogg med alla besökare. Både de som skriver och inte skriver. Många gånger händer det att jag får mail som gör mig glad. Ett sådant mail fick jag i veckan som gick. Så här stod det: -"Hej!Vill bara säga att jag följer din blogg med stort intresse och glädje. Det är så fantastiskt att se det här eftersom jag helt delar ditt intresse för gamla saker även om jag inte har arvegods att tillgå. Tror att intresset kommer av jag tidigt fått lära mig att ta vara på och göra nytt av gammalt. Själv är jag nybliven senior-tycker att pensionär är ett hemskt ord, antagligen för att jag förknippar det med gammal och passiv. Det vill jag inte vara. Har börjat en ny "karriär", utan gamla pekpinnar, syr och målar efter egna idéer. Har samlat tyger och spetsar i många år och nu gör jag bl a collage". Intressegemenskap, skaparglädje, att dela med sig, men också putta på och uppmuntra varandra är inspirationskällor som kan få vem som helst att "lyfta". Tack Jane för dina värmande ord på min mail. Hoppas att du kommer att lära dig "blogga" så vi blir fler i etern som kan stötta varandra. Hörde av en annan av mina inspirationskällor (http://gunnelsvensson.blogspot.com/) att vi tillhör numera "messenger -generationen" och har lämnat "mailgenerationen" vilket också är inspirerande för det har inte med ålder att göra utan snarare med nyfikenhet, att våga hänga med och att möta alla åldrar på nätet på ett helt nytt sätt. Sammanfattningsvis, avslutningsvis vill jag säga att inspiration går inte att refusera. Man kan också träna sig i att inspirera andra och sig själv. Du kan heller inte köpa inspiration i någon affär utan inspiration skapas i möten av olika slag. Men vi kan "söka" inspiration medvetet och undanhålla oss från det som är o-inspirerande!

söndag 16 november 2008

Några skatter i min "skattkista"

Ett gulnat fotografi i en otrolig ram, ett lakan med monogram och fantastiska spetsar, gamla vantar från den tiden "det var" kan få mig lyrisk!

Skatterna har funnits runt om i våra släktled och har en historia att berätta var och en. Tyvärr så finns inte allt upptecknat så jag får nöja mig med att betrakta och fantisera.

fredag 14 november 2008

Svunnen tid...............bevarade minnen!

Du läser kanske denna bloggen då och då, eller går in och tittar och hittar något som jag gjort eller som jag berättat om. Min avsikt har varit från första dagen att visa vad jag inspireras av, vad som är mina "antika nöjen" och "crazy art". En del av detta äventyr har också varit att dokumentera mitt arbetsliv, mitt liv och det som finns kvar från min släkt. Men också vad jag har i mina gömmor.

Ibland kanske det blir långa inlägg, men då tänker jag att man behöver inte läsa utan bara titta på bilderna. Svensklärare kanske förfasas över att jag inte skriver kort, koncist eller ibland stavar rätt. Men det ger jag blanka "f" i. Här är det min värld som gästas och här är det jag som bestämmer.............läser ni lite revansch? Ja helt rätt...........det finns sådan sedan jag var en liten flicka och jag träffade alla dessa lärare som sa hur allt skall vara i språket både i svenskan och engenslan. Men vet ni vad jag har upptäckt? Jo man klarar sig så otroligt bra utan alla dessa lärares pekfingrar (ibland säger dom till oss som vuxna och då säger dom ofta, jag menar inget illa, men.............) och tänk så många som blir sårade, för bannor sitter i sedan barnsben.

Igen, jag har gjort slut med Janthe, Luther och Ågren, inte måste ska och bör...........och därför fortsätter jag min dokumentation i "min anda och min värld" så håll tillgodo.

Bilden idag, broderade längder till antingen draperi eller gardiner. Men jag tror draperi. Linne med pärlgarn. Otroligt vackra och de är från omkring 1920-talet kanske 1930-tal.

Glasskålen i pressglas och innehållet är en karta knappar som man hade i herrunderkläder, byxknappar 1 gross från Gusums Bruk, en knypplad liten del som skulle sitta på damunderkläder. En trädtrådrulle med spets, silketråd..............detta är som en "godisskål" för mitt öga utan kalorier!

torsdag 13 november 2008

Barndomsminne..................

Livstycke, vet våra barn och barnbarn vad detta är? Detta hade jag när jag var liten och i knapparna satte man fast gummiband med knapphål i för att hålla strumporna uppe.

Tänk vad klädmodet förändras!

Följ linjen...."follow the line"

Självförtoendet växer med kunskap!
Självkänslan stärks med insikter!

Självaktning är att våga stå för någonting!
Självförverkligande är att följa linjen!

Självkännedom utvecklas tillsammans med andra människor!

Detta arbete ligger på mitt arbetsbord idag....................det var dax att ta fram och göra klart det. Det blir en "artquilt" av mammas gamla spets (till höger i bilden) och arbetet är på mormors gamla linneväv som fått en åldrad patina (läs fläckar). Det återstår en del arbete helt klart, men vägen är ju aldrig spikrak. Jag har funderat en hel del från förra torsdagen till idag både på hur människor är, hur dom agerar, och vad som ligger bakom ett eller annat beteende. Men också hur andra människor påverkar mig i positiv eller mindre positiv grad. Under veckan som gått har jag träffat tre helt otroliga kvinnor, som jag verkligen beundrar. En i sjuttioårsåldern och två i femtioårsåldern. Deras konst påverkar mig på ett härligt, stimulerande och inspirerande sätt.
Deras färgkänsla, uppfinningsrikedom, glädje smittar och det är jag mycket glad över att få ta del av.

Tusen tack..............ni vet vilka ni är!!

onsdag 12 november 2008

Snart är den röda färgen borta.............

Snart byts den röda färgen ut i naturen till vitt, grått, silver, och den "mörkare" perridoden infinner sig. Fast jag tycker att det är den ljusa då vi får kura in oss i stugan, sy, brodera, skapa, måla, ja allt det där som inte är lika självklart när det är sol och bad som lockar.

Alla dessa naturkort är en härlig inspirationskälla till mycket............och de är dessutom härliga att titta på många gånger tycker jag.

Till mig talar de om återkomst, vila, och ro..................

måndag 10 november 2008

På kurs i färg..........................!

Detta med "konst" är intressant. Vad är konst, vad är inte konst, vem bestämmer vad som är konst, och vem bestämmer vad som inte är konst......................?

Detta med färg är också intressant, vilka färger gillar jag, vilka färger gillar jag inte, hur påverkar färgerna mig och hur påverkar jag genom mina färger de som betraktar det jag skapar oavsett om det är akvarellmålning, oljemålning, acrylmålning, lappteknik, eller textil färgsättning.

Skapande och skapandet är också intressant, när skapar jag, hur skapar jag, varför skapar jag......detta och mycket mer har jag under tre dagar fått fördjupa mig i.

Krävande, arbetsamt, jobbigt många gånger...............en sak har jag insett att frihet, glädje, gränslöshet, tänka tvärt om har gjort att jag ytterligare kommer att fördjupa mig inom detta spännande område.

Det är processen som jag tycker om..............från något, till något, vad det nu är eller blir!!!!

onsdag 5 november 2008

På semester.........eller kurs!


Så skall jag ha semester ett par dagar, gå på kurs! Det skall bli otroligt stimulerande. På något sätt så är det inte arbete utan avkoppling att träffa likasinnade och njuta god mat, trevliga kurskamrater och spännande övningar.

tisdag 4 november 2008

Mini Art Quilt................

Råsiden, pärlemorknappar, benvirknål och benring tillsammans med en knypplad spets och linne är upptakten till denna miniquilt.

Benvirknålen är en bland flera i min släktsamling. Knapparna på kartan hade jag inte hjärta att ta bort. Den handknypplade spetsen är ett "klosterarbete" i mina ögon och jag vet hur lång tid det tar att få den så vacker...............det krävs många års tränande.

Det känns både roligt och härligt att undan för undan få mina arbeten klara och monterade. Jag har en "målinriktning" som jag arbetar mot och detta mål känns både viktigt och meningsfullt för mig. Jag försöker hålla mig till mina mål och då går allt mycket lättare och dessutom är det enklare att ha satt ut mina mål.

Miniartquilt............."symphonic fabric poem"


Dagens quilt "symphonic fabric poem" är en hyllning till alla som sprider positiva tankar, ord, och som slutat ge kritik som sårar. Till alla som verkligen visar äkta omsorg och äkta vänskap och som verkligen ger av sitt goda till alla oss andra!

måndag 3 november 2008

Höstens röda nyanser........


Jag kan inte se mig mätt på dessa otroliga färger. Nu är det "fru grannens" trädgård som lyser upp och sprider värme och glädje.
Det är skönt för ögat att fånga naturens skönhet - ibland skulle jag önska jag kunde måla av just en sådan här bild och på så sätt känna färgen i penseln.
Idag skall jag fånga dagen och bara ha glada tankar i mitt sinne, låta dom där små lättirriterade tankarna vara. Försöka tänka på alla de människor runt mig som visar omsorg, respekt och äkta glädje.

söndag 2 november 2008

Svunna tider.....................

Det var en gång när man stoppade strumpor eller maskade upp maskor på strumpor. Det var inte tal om att slänga bara för ett hål skull, utan man stoppade och lagade. Tänk jag tycker att en strumpstopp är vacker!

Rullarna i kartongen var till damstrumpor och ylletråden på pappkartong var mest till herrstrumpor.

Jag är övertygad om att strumpstoppning var ett meditativt arbete, men också slitsamt.....när det blev till ett tvång.

lördag 1 november 2008

Gamla stickböcker..................


Det är spännande att sitta och titta i gamla stickböcker. Bilderna ser så föråldrade ut, man verkligen märker hur tiderna har förändrats. Och ändå, så är det inte så många år sedan.
Även vårt språk har förändrats med datans hjälp. Nu skriver ungdomarna och även vi äldre på internet. Man och jag skriver mer "fritt från hjärtat" och här finns inga pekpinnar eller språkfröknar som sätter röda bockar i kanten. Eller talar om hur vi skall skriva, utan här är det total frihet. Vilken lycka! Fast jag tror personligen att dom gärna hade velat. Vi har ju språkpoliser lite varstans i samhället.
Jag önskar nog att mer generositet skulle prägla vår vardag........och då är det tycker jag viktigare att ge positiv feedback istället för kritik. Tyvärr så har vi inte fostrats med att ge beröm eller visa uppskattning utan vi har lättare att ta till kritik. Men på internet är det fritt fram och här finns en fantastisk genorositet men också suport och glada tillrop. Det märker vi som använder internet som kommunikationskanal och kommunikationsmedel.
Så min tanke inför morgondagen är att jag skall bli mer medveten om mitt eget beteende och vara mer uppmärksam på att visa äkta uppskattning mer i min vardag inte bara när det gäller språket utan bli mer medveten på vad jag säger och hur jag säger saker och ting. Så att jag inte sårar utan suportar!