lördag 24 januari 2009

Teddybjörnen Fredriksson, ja så hette han, och han var min bäste vän, och vi älskade varann!

Även om inte denna "teddybjörn heter Fredriksson" så har han fått ett namn iallafall för alla oss som inte döpt honom!

Han är av ylle-teddy, nosen är av garn, ögonen är intakt.................han sitter här på en hylla tillsammans med gamla böcker, några handsrkivna brev. Ett par gamla glasögon och bentärningar.

När han sitter där på sin hylla så tycker jag att han berättar om barndomens minnen, om tryggheten att ha honom i sängen och även när han låg i sin låda så fanns han bara där.
Han berättar om tårar och tröst, om mörkrädda skuggor och tröst, men också alla de hemligheter som vi delar.

Alla våra teddybjörnar står för kärlek...............vilken lycka att äga en!

2 kommentarer:

Veronika sa...

Så sant som det är skrivet! Även om inte jag hade en teddybjörn...så hade jag en chockrosa docka vid namn My stoppad med små små kulor. Hon var nog min allra första vän i form av gosedjur! Men teddybjörnar finns det även i levande form och dem ska man vara rädd om!! :-)

ewa-christine sa...

Men visst hade du det, den var mycket längre, både du och Lise-Lotte hade var sin.....tänk så lätt att glömma! Och lilla My minns jag, sedan så är det gott om vi alla har lite "teddy" innuti oss.....det är så gott!