Patina, slitage, ålderstiget.......

Att stå på insidan i detta nedlagda växthus och lyssna på vinden och fantisera var riktigt avkopplande. Om väggar kunde tala, slitagets hemligheter, rostens framfart, gnisslet från fönstret som inte gick igen, tystnaden innifrån - en lisa för själen.

Men så tror jag det var också när växthuset brukades, en lisa för själen alltså. Jag undar varför jag tycker det är så vackert med "slitet, åldersanvänt, gammalt" - och denna fråga har jag ställt mig flera gånger. Äldre män och kvinnors fårade ansikten, där man kan se glimten i ögat fortfarande, Slitna läderväskor, slitna bord, stolar och skåp som syns att någon brukat dem. Slitet linne, ett hål eller en stopp. Jag har kommit fram till att det är just för de har använts som jag älskar dem. Tänk så mycket textilier som legat i skåp och lådor att användas till "fint" och så har man aldrig använt det. Nej jag gillar det använda, slitna, med hål i. Så mycke trevliga projekt det går att skapa av detta.

Jag undar om jag skall göra en "skatt-skräp-påse" någon gång och se om någon blir intresserad?

Fredag idag, ha en skön helg!