Att ha "huvudrollen" i min livshistoria skapar både funderingar och tankar. Idag på hemvägen från Linköping så såg jag en fantastiskt solnedgång. Det var disigt i luften och magiskt utanför bilen. Jag var helt enkelt manad att stanna och ta flera kort. VISST ÄR DET VACKERT!Det var då jag kom på att livet som vi har inte går i repris utan det pågår just nu och att inga repetitioner går att frambringa för att leva här och nu.
Vilken dag jag haft, många redovisningar, utställningar och berättelser om de arbete som vi arbetat med under 200 timmar var och en. Jag känner mig nöjd, glad och framför allt tacksam.
Tack återigen kära "värdfamilj" som låter mig gästa ert hem........det är en "gåva"!
Nu skall jag packa, packa upp och så vänder jag blad.............om 14 dagar så är jag i gång igen!!
6 kommentarer:
Så kloka ord... spar dem på en lilen plats i hjärtat.. kram Jeanette
Tack Jeanette.......Ha en fin helg.
...det är nog många som behöver lyssna till dina ord ...det är så oerhört när man inser att det inte går att leva om livet...
Otroligt vacker bild! Roligt att höra att redovisningen gick bra! Kloka ord som vanligt!
Ja inte sant, Annika det är premiär varje dag!!
kram
Blir riktigt rörd över ditt inlägg.Att kunna leva i d
sekunden är en stor gåva.Lycka till med dina nya textila utmaningar också.
Skicka en kommentar