Drömmare eller Förväntare?

Är vi "drömmare" eller "förväntare"?

Jag har gjort ett val, jag är drömmare. Att drömma och leka om och kring drömmar ger ingen besvikelse. Det ger bränsle, möjligheter, men också tankar till fantasier och utflykter i både verklighet och tänkt verklighet. Att drömma ger också möjlighet att införliva drömmen eller förkasta den.

Förväntare då, ja det är mer känsligt för då förväntar jag mig saker och ting från min omgivning och mig själv. Uppfylls inte detta, då kan en besvikelse infinna sig. Men också tvärt om. Om jag alltid förväntar mig det bästa av alla människor så är risken att det inte alltid stämmer och jag blir mer besviken än om jag drömmer om någonting som inte händer.

Alltså som drömmare kan jag vara både vild, galen, jag kan planera och vända och vrida på min dröm, jag kan ha den levande under många år och ha glädje av den i stunden. En förväntning enligt mitt sätt att tänka skapar mindre glädje och dynamik.

Idag drömmer jag om att solen snart skall titta fram........om den inte kommer får jag ta fram ett foto och glädjas åt detta. Om jag skall förvänta mig solen idag blir dagen en enda lång väntan och det har jag inte lust till.