Dgarna kommer och dagarna går, nr 120

Att upprepa sig ideligen och om och om igen, kanske gör att jag blir säkrare i penselföringen, känslan och sättet att "attackera" pappret. Att hela tiden måla non-figurativt (dvs ingen avbildad bild) är spännande och roligt. Ibland kan det vara kul att stilisera en bild och se var den tar vägen med mig.

Detta är nr 120 och på akvarellpapper.

Min grej är inte att avbilda, utan mer att skapa egna "bilder" som jag både har inom mig och som kommer till mig. Någon har sagt att det är "intuitivt måleri" och det ligger nära till hands att jag kan ta till mig detta.

Vattentekniker lever verkligen "sitt eget liv" och jag är lika förundrad varje gång och överraskad, och det är nog det som gör att jag gillar vattenteknikerna bäst. De överraskar verkligen, om jag gör si eller så beror helt och hållet på………ja allt, vatten, papper, pigment, pensel, mig själv, kunskap, och framför allt experimentlustan. När allt stämmer som jag ser det, ja då sitter bilden.

Fast du som betraktare ser inte det jag ser så klart. Kanske ser du ett skogslandskap, eller en kvinna, eller en glänta av något slag. Oavsett vad du ser så har jag målat hela dagen och nu så börjar även ner-räkningen av gipser. Idag är det 17 dagar kvar (hoppas jag), innan det åker av.