Vägen fram till "fritt abstrakt broderi" som jag har myntat för mitt eget arbete känns både hoppfullt och meningsfullt.
Jag är övertygad om att vi som fritt skapande människor går från någonting till någonting så har det varit i alla tider. Jag är också övertygad om att man är helt ensam i "sin abstraktion" inom vilken konstart de än må vara, eftersom det inte finns några regler, inga gränser, inga pekpinnar och väldigt lite uppmuntran på vägen. Finns det d¨någon som också gör "resan" så har man en stor glädje över detta och känner en viss samhörighet och styrka. Men oftast, jag menar verkligen detta oftast så är du helt ensam.
Min väg genom abstraktionen har varit engagemang, skaparglädje, vilja att hitta möjligheter, och jag har också insett att uthållighet och sårbarhet går hand i hand.
Dock har jag funnit att tillit till mig själv ovh mitt skapande och mod är viktiga följeslagare.
Jag har genom resans gång mött många som säger att dom är fritt abstrakt skapande men känner att vi har olika förhållningssätt och olika förhållningspunkter vilket gör att känslan av grupp inte blir lika nödvändig. Detta för att vi inser att vårt skapande är vårt eget och att andra kan ta både energi, kraft och motivation från oss. Vissa säger också att dom inte vill bli inmutade i fack och så finns det både låsta positioner och ensidighet i tänket. För mig har det handlat om gränsöverskridande kunskap och utforskande. Mötet med andra konstarter ger nya infall och nya tankar.
Genom att våga släppa taget (om både människor, idéer, tankar, regler), våga följa hjärnan, hjärtat och handen så har jag ett äventyr som väntar.
Så min resa genom "fritt abstrakt broderi" har bara börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar