Det började med att jag var vansinnigt förtjust i vitt ända sedan barnsben. När jag skulle hitta något som verkligen intresserade mig och jag var "ute på fältet" och arbetade, reste land och rike kring. Som Beteendevetare och Organisationsutvecklare, så var det många timmar på hotellrum, så bestämde jag mig för att ta tag i det textila som jag gjort på 60-70 talet och en bit in på 80-talet. Då min mor hade en handarbetsaffär och jag gjorde de flesta prover till denna verksamhet.
Då på den tiden så fanns det inte så många "privata kurser" som nu, utan det var handarbetets vänner som stod för överföringen av olika textila inriktningar. Jag gick en hel del av dessa.
Tiden gick och jag höll på att avveckla mitt företag och jag bestämde mig för att söka mig vidare inom det textila, inom måleri och inom fotografi. Sagt och gjort universitetet hägrade och jag fick möjligheten att studera både i Göteborg och i Linköping. Jag var också intresserad av Historia så det fick bli en liten omväg här, och så var jag ju intresserad av gamla ting och återbruk. Det blev 15 spännande härliga år med möten. Allt i från Lapphexorna i Göteborg, till Broderiakademin (Sverige) och en grupp broderande duktiga kvinnor som från början kallade sig "måndagsgruppen" och övergick sedan till det mer spännande namnet "Textila Äventyr". Här är jag fortfarande medlem. Medlem blev jag också i ett antal fotoklubbar och alla dessa människor har sina specialintressen och det var och är roligt. Jag fick också möjligheten att vara med att starta en förening för sk "fritidsmålare" och allt detta tillsammans har berikat min utveckling inom både textilt, foto och måleri.
Mina textila arbete som jag känner att jag står för är det vita. Visst har jag gjort mängder av arbete som är i olika färger och färgskalor, men det känns inte "jag" så under studietiden så hade jag möjlighet att utveckla mitt personliga uttryck. Det blev naturligtvis i det vita. Och jag har haft 3 separatutställningar med namnen "Mitt Vita Rike", "Mitt Vita Rike med inslag av rött" samt "Mitt Vita Rike med inslag av svart". Till detta har jag medverkat på en hel del utställningar tillsammans med andra.
Idag är jag på väg tillbaka till det vita och det är det som mitt hjärta brinner för. Färg får bli i foto och måleri. Det tar tid att komma fram till vad man vill här i livet.
Varför skriver jag detta? Jo för att det är aldrig försent att söka kunskap, aldrig försent att lära nytt och aldrig försent att VÅGA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar