Böcker har alltid varit något speciellt för mig. Särskilt gamla böcker. Jag tjusas av bokkonsten, tryckkonsten, men också bokens slitage. När jag blev äldre så blev innehållet viktigt i mina studier. Ja jag studerade nog mer eller mindre ända fram till jag lade ner mitt företag i slutet av nittitalen / början av 2000-talet. Det gjorde jag lite i "förtid" alltså innan pensionsdax. Hann med både dubbla fil kand och lite till. Hade nog tänkt ägna mig åt forskning, men insåg att jag inte ville vara i en sluten värld som universitetsvärlden är. Jag ville inte studera världen och sedan dra mig tillbaka. Jag ville leva och verka i den "riktiga världen" och det har jag aldrig någonsin ångrat.
När jag sedan började fundera på vart jag skulle ta vägen i mitt liv så föll lotten på det textila för det fanns inom räckhåll och hade alltid funnits där mer eller mindre. Så det blev formgivning och design. Det tog 3 år att fullfölja detta och det var 3 glädjefyllda aktiva år. Samtidigt så ville jag förkovra mig inom broderi, knyppleri, och foto. Sagt och gjort universitetet fanns där, kurser och program fanns så det var bara att sätta igång och läsa och ge mig hän till allt som bjöds. Och det var fantastiskt. Nya vänner, nya infallsvinklar, nya insikter gick som hand i hand och samtidigt upptäcker min "lärare" att jag är en hejare att teckna och rita, måla med vänster hand. Jag som aldrig använt denna hand mer än att sy med och dessutom blev jag tvingad att lära mig skriva med höger hand!
Visst jag fortsatte att läsa, utforska, lära mer och det står tydligt och klart att det fria broderiet, det fria skapandet, experimentell akvarell, sk "konstofoto", abstrakt måleri, var det som jag både kände passade mig och som lockade. Här har det blivit mycket fria kurser, resor till kurser, experimenterande och framförallt sökande och utbildande för min del. Vågar nog säga att jag ägnat i dagsläget 18 år i detta arbete som löpt vid sidan om varandra.
Till detta ärvde jag också för många år sedan en handarbetsaffär som jag bara kunnat plocka ur. Känt mig rik och framförallt glad för att jag har haft denna förmånen. Tänk om min mamma sett allt jag gjort under åren hon hade blivit glad helt klart. Och så infinner sig tankarna vad skall man med allt till?
För lite mer än 20 år sedan kom jag också i kontakt med Kinesiskt tuschmåleri och det har också följt mig genom åren kanske både till och ifrån och framför allt till. Detta lockar till fortsatt botaniserande och då blir det inte Kina utan Japan som skall utforskas inom både textilt. Om jag fortsätter inom måleriet så har jag haft det mer eller mindre som skisser i mitt textila skapande men har börjat märka att det "står för sig själv" och vissa kan jag använda och andra får förbli små betraktelsebilder.
Vad allt detta leder mig har jag ingen aning, men en sak är helt klar det är skaparprocessen i sig, lärandet, utövandet, känslan, poesin, sången, glädjen, möjligheterna, aktiviteten, letandet, upptäckandet som ger mig en oerhörd glädje, och den fortsätter.
Lite fler små bilder........varsågod:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar