På Gång.......

söndag 18 oktober 2015

Nostalgi, minnen, inspiration.........men också vemod, känslor, saknad!



Passion för vackra spetsar, vitt, gammalt broderi sk vitbroderi, har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Kanske beror det på att jag aldrig träffade min mormor, som jag som barn fick höra mycket om. Hon dog endast 37 år gammal. Lämnade make och tre små flickor. Min mormor och morfar hade emigrerat till USA som så många gjorde i början på 1900-talet men återvände till Sverige för mormor blev sjuk.

Min mamma blev allstå moderlös, och mina "sagor" som barn var min mammas barndomsminnen och när sedan jag blev vuxen lärde jag känna min mormor genom att jag fick hennes spetsar, silke, och vävda linnedukar. Det var det enda egentligen som fanns kvar eftersom min mors barndomshem brann och tyger kunde man inte förvara i ett uthus som möbler (under mina morföräldrars USA vistelse). Denna skatt har jag haft och när jag var vuxen nog tog jag mig an detta arv och lärt känna min mormor genom textilierna. 

Textilierna har varit viktiga även om de ibland varit slitna och söndriga pga dom använts - och dom har banat väg till en textil utbildning och idag är jag stolt över att jag vågade byta yrkeskarriär från Beteendevetare till Textilkonstnär. Jag är också glad över att min mor ansåg att en utbildning var viktig som man kan försörja sig på, för när det gäller att försörja mig som textilkonstnär så hade det aldrig gått, då jag anammat "slow art" och få betalt för arbeten som ligger inom detta område hade nog gjort att jag inte klarat mig ekonomiskt.

Men nostalgin, alla minnen, och all inspiration har jag fått av min mamma genom min mormor som jag aldrig träffat, det är med vemod jag tänker på henne, och min känsla av saknad och att jag aldrig träffat henne har lindrats lite genom att jag haft en del av hennes fantastiska spetsar, hennes vävda linne, och den inspirationen och glädjen har varat i många år nu.

Det är en rikedom att få lov att uppleva sina morföräldrar eller farföräldrar, en skatt som vi inte riktigt förstår när vi har förmånen att ha dem nära oss.

Tack mormor för allt............!

1 kommentar:

Ingrid sa...

Så sant och tänkvärt...... Kram på dig!