onsdag 30 september 2015

cirkeltankar.......



Att vända och vrida på arbete, skisser, tankar, idéer brukar ge resultat. Cirkeln är ju som den är och det har känts viktigt i mina "cirkelstudier" att se hur den kan förändras och idag så säger jag att den kan förändras i det oändliga.

Likaså kan man förändra cirkeln inom och utom ramarna........och när dessa tankar kommer upp så inser åtminstone jag att livet har samma innebörd. Det går att lägga till, ta bort, skapa nytt, förkasta i all oändlighet både sådant som är av nyfiken art, men också sådant som är mindre bra eller störande.

När man fattar besluten inom eller utom cirkelns ram så blir allt mycket enklare. En annan del är hur vi väljer färger. Jag har gått från det vita till det svarta, men också från det vita till det röda, till det gula och när vi hittar rätt nyans så stämmer den personliga färgskalan mycket bättre. Det blir balans i det som skapas. Samma sak med levande livet. Balansen till livet ger en ny inställning.

Jag söker balans, harmoni, lugn, och då handlar det att ta bort sådant som skapar obalans. Hitta nya vägar, nya infallssätt, nya angreppssätt. Först då känner vi utveckling.

Cirklarna ger mig balans, men också utmaning, utveckling och ständig påminnelse om att inte stangera trots att en cirkel är sluten! Visst är det förunderligt!

måndag 28 september 2015

Avtryck, intryck........reflektion


Under mina skapande år som tills idag varit många, både när jag arbetade och när jag sedermera la ner mitt företag har varit reflekterande. Vilka fotsteg jag gjort, vilka kliv jag gjort, men också vilka tomtesteg jag tagit. Avtrycken är säkert också många och en del riktigt spännande när jag väl sitter och har eftertankar.

Hattar, masker, fötter har varit många snillrika tankar om och kring. Men också vilka vägar ett intresse kan ta vägen. Hur man förändras under tiden både när det gäller små och stora ting. Likaså hur saker och ting värderas.

Vänskap, äkta vänskap är en sådan tanke. Omsorg likaså, där äkta vänskap finns där finns också äkta omsorg........ni vet sådan som går rakt in i hjärtat. Ibland så funderar jag på detta med vår vandring och de människor vi möter utmed vägen, hur de i många år kan utstråla något och ändå inte vara detta det utstrålar, vänder kappan efter vinden, eller säger något som inte borde sägas. Ja ex. kan bli många.

Genom mina intresse så har jag träffat många begåvade, fantasifulle, kreativa, roliga människor men också motsatsen. Hatten symboliserar för mig tanken, och tankar som vi bär med oss är en mångfald av yttringar som blir både målerier, broderier och funderingar. Maskerna har varit spännande att skapa och tänka om och kring, de skalas av undan för undan, men också växer undan för undan. Makserna är ju vårt "skyddsnät" från omgivningen, det som håller våra "sk poker-face" och skyddar oss, lilla, genuina människan vi är, det kan vara allt ifrån pekpinnar, olika former av grupperingar, men också sådana saker som invaggar oss i andra tankemönster pga att omgivningen vill vara "styrande". Det är intressant att se när masken faller av, eller när masken blottar sig - hur det egentligen är.

Till sist fötter, det har under senaste tiden för mig personligen varit mycket tänk om och kring fötter. Den olycka som hände för snart 1,5 år sedan har verkligen påverkat mig och mitt förflyttande. Allt ändrades i ett enda ögonblick. Jag är oerhört tacksam att jag inte skadade mer än min fot och vänster sida av kroppen. Knoppen är helt klar och det har givit mig insikter om vikten av att kunna röra sig fritt, men också inse när friheten blir inskränkt utan att bli bitter!

Dagen idag är din, det handlar om att se den, uppleva den och ta in den...............!




onsdag 23 september 2015

Inspirationens ögonblick...


Åter ifrån 14-dagars resa i Italien. Har med mig massor av inspiration, glädje, funderingar. Har funderat över mina textila arbete framöver, men också över måleri och fotografi. Det är skönt att inte behöva välja riktning utan jag kan ägna mig åt alla tre "konstarterna" och glädjas över att jag har denna möjlighet.

Alla mina (våra) resor har naturligtvis påverkat mig, och nästa stora resa står inför dörren Japan!! Detta har jag drömt i många år nu, för 25 år sedan var det Kina eller Japan, och jag valde den gången Kina. Då började jag måla "kinesiskt måleri" på mitt sätt. Nu är det helt klart det textila som lockar men också det Japanska måleriet Suomi, öven det hoppas jag kunna överföra till mitt sätt att se på olika vattentekniker.

Italien då, här var det helt klart Venedig, maskernas stad som hägrade. Jag fick möjligheten att möta 2 olika masktillverkare som imponerade mycket på mig. Masker har jag varit intresserad av i massor av år och jag har också gjort ett antal egna masker. Nu ville jag lära mig att använda maskerna på nytt sätt och det har jag med mig i "bagaget". Jag håller som bäst på att planera ytterligare en separatutställning den 4:e i ordningen.

Nu närmar sig hösten och då hinner jag montera, planera, och framför allt skapa på ett helt annat sätt än sommartid. Lite som att gå i "ide´" och "grotta in sig" i värme, levande ljus, och bara mysa och vara.

söndag 6 september 2015

Abstrakt expressionism i Textil



Det började med att jag var vansinnigt förtjust i vitt ända sedan barnsben. När jag skulle hitta något som verkligen intresserade mig och jag var "ute på fältet" och arbetade, reste land och rike kring. Som Beteendevetare och Organisationsutvecklare, så var det många timmar på hotellrum,  så bestämde jag mig för att ta tag i det textila som jag gjort på 60-70 talet och en bit in på 80-talet. Då min mor hade en handarbetsaffär och jag gjorde de flesta prover till denna verksamhet.

Då på den tiden så fanns det inte så många "privata kurser" som nu,  utan det var handarbetets vänner som stod för överföringen av olika textila inriktningar. Jag gick en hel del av dessa.

Tiden gick och jag höll på att avveckla mitt företag och jag bestämde mig för att söka mig vidare inom det textila, inom måleri och inom fotografi. Sagt och gjort universitetet hägrade och jag fick möjligheten att studera både i Göteborg och i Linköping. Jag var också intresserad av Historia så det fick bli en liten omväg här, och så var jag ju intresserad av gamla ting och återbruk. Det blev 15 spännande härliga år med möten. Allt i från Lapphexorna i Göteborg, till Broderiakademin (Sverige) och en grupp broderande duktiga kvinnor som från början kallade sig "måndagsgruppen" och övergick sedan till det mer spännande namnet "Textila Äventyr". Här är jag fortfarande medlem. Medlem blev jag också i ett antal fotoklubbar och alla dessa människor har sina specialintressen och det var och är roligt. Jag fick också möjligheten att vara med att starta en förening för sk "fritidsmålare" och allt detta tillsammans har berikat min utveckling inom både textilt, foto och måleri.




Mina textila arbete som jag känner att jag står för är det vita. Visst har jag gjort mängder av arbete som är i olika färger och färgskalor, men det känns inte "jag" så under studietiden så hade jag möjlighet att utveckla mitt personliga uttryck. Det blev naturligtvis i det vita. Och jag har haft 3 separatutställningar med namnen "Mitt Vita Rike",  "Mitt Vita Rike med inslag av rött"  samt "Mitt Vita Rike med inslag av svart". Till detta har jag medverkat på en hel del utställningar tillsammans med andra.


Idag är jag på väg tillbaka till det vita och det är det som mitt hjärta brinner för. Färg får bli i foto och måleri. Det tar tid att komma fram till vad man vill här i livet.

Varför skriver jag detta? Jo för att det är aldrig försent att söka kunskap, aldrig försent att lära nytt och aldrig försent att VÅGA.


lördag 5 september 2015

Kinesisk och Japansk inspiration..........fortsätter



Nu har jag varit i Kina flera gånger och Japan har stått på önskelistan sedan mycket länge. Tuschmåleriet har varit och är en ständig följeslagare i mitt skapande. Det som lockar mig är att helt klart blir jag aldrig färdig utan ständigt färdas jag på förvåningens, förbryllandets, insikternas tvärgator!

När jag tycker att nu är jag tekniken på spåren så dyker något nytt upp, och när jag känner att nu känns det bra - så poppar något annat upp. Kombinationen av det asiatiska och det nordiskt blonda lockar också till eftertanke och förnöjelse.

Att sedan bilderna egentligen inte är några bilder utan abstraktioner gör det hela otroligt lockande.

Så inspirationen från Japan både inom det textila området och inom måleriet skall få sig ytterligare en djupdyktning förhoppningsvis inom icke alltför avlägesen framtid.

Men först så väntar andra spännande äventyr!

abstrakta rörelser........abstrakta betraktelser, abstrakta arbete



Att utforska, betrakta, se mönster som inte är mönster och rörelser som inte är rörelser i vanlig bemärkelse är många års "ögon-tränande" och det går inte av sig själv. Inom det abstrakta finns egentligen inte några "regler" som inom avbildande konst, och kanske det är just detta som är det utmanande, svåra och spännande.

En linje.............allt börjar med en linje så säger de "invigda" inom måleri och textilt. Vad jag har funderat på detta, betraktat, beskådat, undrat, frågat, ifrågasatt, och testat.

Ingen början och inget slut inom det abstrakta...........eller hur är det. Kan man se en början och ett slut eller är det abstrakta helheten?

Helt klart är det höst, och massor av röda, gula, bruna toner väller mot oss. Jag är på jakt att hitta dessa i mina abstrakta rörelser eller abstrakta betraktelser. Min förhoppning är en liten serie i just höstens färger.

torsdag 3 september 2015

Böcker.............abstrakt expressionism och skisser



Böcker har alltid varit något speciellt för mig. Särskilt gamla böcker. Jag tjusas av bokkonsten, tryckkonsten, men också bokens slitage. När jag blev äldre så blev innehållet viktigt i mina studier. Ja jag studerade nog mer eller mindre ända fram till jag lade ner mitt företag i slutet av nittitalen / början av 2000-talet.  Det gjorde jag lite i "förtid" alltså innan pensionsdax. Hann med både dubbla fil kand och lite till. Hade nog tänkt ägna mig åt forskning, men insåg att jag inte ville vara i en sluten värld som universitetsvärlden är. Jag ville inte studera världen och sedan dra mig tillbaka. Jag ville leva och verka i den "riktiga världen" och det har jag aldrig någonsin ångrat.

När jag sedan började fundera på vart jag skulle ta vägen i mitt liv så föll lotten på det textila för det fanns inom räckhåll och hade alltid funnits där mer eller mindre. Så det blev formgivning och design. Det tog 3 år att fullfölja detta och det var 3 glädjefyllda aktiva år. Samtidigt så ville jag förkovra mig inom broderi, knyppleri, och foto. Sagt och gjort universitetet fanns där, kurser och program fanns så det var bara att sätta igång och läsa och ge mig hän till allt som bjöds. Och det var fantastiskt. Nya vänner, nya infallsvinklar, nya insikter gick som hand i hand och samtidigt upptäcker min "lärare" att jag är en hejare att teckna och rita, måla med vänster hand. Jag som aldrig använt denna hand mer än att sy med och dessutom blev jag tvingad att lära mig skriva med höger hand!

Visst jag fortsatte att läsa, utforska, lära mer och det står tydligt och klart att det fria broderiet, det fria skapandet, experimentell akvarell, sk "konstofoto", abstrakt måleri, var det som jag både kände passade mig och som lockade. Här har det blivit mycket fria kurser, resor till kurser, experimenterande och framförallt sökande och utbildande för min del. Vågar nog säga att jag ägnat i dagsläget 18 år i detta arbete som löpt vid sidan om varandra.

Till detta ärvde jag också för många år sedan en handarbetsaffär som jag bara kunnat plocka ur. Känt mig rik och framförallt glad för att jag har haft denna förmånen. Tänk om min mamma sett allt jag gjort under åren hon hade blivit glad helt klart. Och så infinner sig tankarna vad skall man med allt till?

För lite mer än 20 år sedan kom jag också i kontakt med Kinesiskt tuschmåleri och det har också följt mig genom åren kanske både till och ifrån och framför allt till. Detta lockar till fortsatt botaniserande och då blir det inte Kina utan Japan som skall utforskas inom både textilt. Om jag fortsätter inom måleriet så har jag haft det mer eller mindre som skisser i mitt textila skapande men har börjat märka att det "står för sig själv" och vissa kan jag använda och andra får förbli små betraktelsebilder.

Vad allt detta leder mig har jag ingen aning, men en sak är helt klar det är skaparprocessen i sig, lärandet, utövandet, känslan, poesin, sången, glädjen, möjligheterna, aktiviteten, letandet, upptäckandet som ger mig en oerhörd glädje, och den fortsätter.

Lite fler små bilder........varsågod:







onsdag 2 september 2015

Abstrakt expressionism.........och eftertänksamhet




Ett långt inlägg om abstrakt expressionism för mig..............

Att låta bilden "tala" eller "sjunga" som jag lärt mig tänka, är nog en fråga för forskningen helt enkelt.  Dvs när sjunger eller talar en tavla till dig som betraktar den?
Det är så många betraktare som bara inte kan ta in ett abstrakt arbete. Inte heller varken se eller förstå arbetet bakom. Och ändå fortsätter man (läs jag) att arbeta med abstrakta bilder.

Varför?

Wassily Kandinsky säger att av alla konster, är den svåraste abstrakt målning!

Det ställer krav komposition men också färg, form, formkänsla. Men också att man skall vara lite av en poet för att få fram en bild.

Du som betraktar eller som är betraktare av min bild, tycker att bilderna kanske inte är bilder, rent av kaotiska. Ser inget i bilden, och försöker hitta något som kan vara som en katt, eller en båt, himmel eller hav. Du söker bildmotiv i mina bilder och detta är naturligt. Men det kanske inte finns någon bild i bilden utan just ett poetiskt inlägg, en ståf ur ett musikstycke, eller en del av en livsupplevelse.

 Ja abstrakt konst är ett mysterium som tar massor av år att komma nära, fördjupa sig i, att förlora sig i, och ändå fortsätter jag om och om igen. Abstrakt expressionism kan också vara en upplevelse som är helt oemotståndlig och riktigt som en stöt när den träffar mig eller dig. Vi behöver inte förstå vad bilden föreställer, vi kan känna.

Bilden, det abstrakta berör dig och talar eller sjunger, det kan vara en melodi, en klang, en strof som ger dig välbehag eller kanske obehag.  En helt annan betraktare upplever något annan och då är det helt andra toner som spelas. Det beror på våra olika personligheter, erfarenheter, minnen och minnesbilder. Och visst måste detta vara skönheten med konsten att vi inte är "likriktade". Det är som jag ser det en "relation som är högst personlig både mellan mig och mitt arbete men också "mellan dig och arbetet". En helt privat angelägenhet som jag inte kan påverka.

Visst finns det "symboler" i den abstrakta expressionismen som jag representerar, och det basunerar jag oftast inte ut, det finns där subtilt, finstämt, försiktigt, trevande. Även talande när jag vill att det skall tala vill säga. Så är det med mina vita textilier, där finns det en ömsint kärlek, ett romantiskt skimmer, en nostalgi som jag vill framhäva. Något som varit en gång och som är idag. Där finns symboler och igenkänningstecknen mycket klarare än i måleriet. I fotograferandet är det ofta "förgängelse, förtvinande, rost, skräp" som fångar mitt öga.

Idag med hjälp av internet och annat så överöses vi med konst, bilder, texter att vi rent av kan bli överexploaterade. Det är så mycket människor som utövar konst av olika slag. Men alla har nog ett gemensamt, de vill uttrycka sig och som jag ser det är det ett uttryck i tiden att våga visa sig. 

Att förklara varför jag valt abstrakt expressionism är inte så enkelt, men kanske behöver det inte förklaras. Jag har dragits till det, för att det är så komplext och att det blivit så djupt personligt. Min kärleksafär till det konstnärliga både när det gäller textilt, måleri, och fotografi ligger som en "trygg vän" och samspelar i det jag gör. Det är det som gör att jag längtar att arbeta med de olika konstarterna, var för sig. Men också att leva med dem och flytta runt i mina olika "skaparrum" och upptäcka det som jag såg i går inte är samma som det jag ser idag. Att se på det jag gör med "olika ögon" beroende var jag befinner mig i skaparprocessen.

Jag känner glädjen i kommunikationen och låt oss då säga poesin och sången i bilden jag skapat. Samma sak måste gälla den som äger, köper eller betraktar en bild. Den egna upplevelsen blir då kommunikationen mellan bild och betraktare men också bild och skapare.

Abstrakt konst är en "abstraktion", det är ingenting och representerar ingenting. Den är icke figurativt och som man brukar säga det "non-figurativa" är ingenting och ändå kan det betalas tusen och åter tusentals kronor för just ingenting! Men det är en annan historia. 

Det abstrakta visar inte vad vi känner igen i vår värld av föremål, prylar, saker.  Det är det vi ser i   linjen eller formen. Men också och formgivningen, till och med texturen spelar en roll.

Det abstrakta är inte uppbyggt på verklighetsbaserade bilder utan känslomässiga, tankemässiga, upplevelsemässiga arbete.

För mig personligen är det gåva att kunna uttrycka en abstrakt bild. Jag drivs av ett uttryck, en tanke, ett ord, en upplevelse på något jag ser eller känner. Och mina upplevelser är mina egna inte någon annans.  Jag kan inte efterlikna någon annan i det jag gör utan det blir helt mina personliga betraktelser.

Ibland kan uttrycket vara drömmande, eller som en spänd förväntan, men det kan också vara sorg, bedrövelse, outtalad känsla, frustration, glädje, o-innerlig kärlek. När jag sedan tittar på arbetet då kan jag se alla dessa känsloyttringar, mina mentala bilder, och ibland kan någon annan också uppleva detta och säga den tycker jag om, eller den gillar jag inte. Det är OK.

Picasso sa: "det finns ingen abstrakt konst, man måste alltid börja med något" och det är nog så!

Det är inte lätt att utöva abstrakt textilt arbete, eller att måla abstrakt. Det tar år att lära sig hantverket innan jag kan släppa den "riktiga världen" och känna mig fri och tillåta mig att gå in i duken,  eller ta mig an textilien och låta det samspela med det jag gör. Det blir ett uttryck i materiell form där jag och materialet tillsammans arbetar fram en bild som blir färdig eller får ligga till sig.

Det finns många som utövat abstrakt konst, för mig personligen har jag fastnat för abstrakt expressionism med färgfält, rörelser, allt det som vi har inom oss. Min strävan har varit och mitt arbete har varit, att hitta "tonen" i det jag gör. Men också utveckla hantverket, kunnandet, skapandet, lärandet till sin yttersta spets.

Att göra en sak om och om igen att jag känner att jag behärskar instrumentet och glädjen att se att det som finns i "hjärnan, går till hjärtat och låter handen styra" och hela tiden aktivt lära och förstå. Allt detta är en utmaning som känns befriande och stimulerande.

Lekfullheten är också drivkraften, till detta gammal kunskap, gamla erfarenheter och många många års träning. OM jag blir fullärd, nej det tror jag knappast. Blir jag erkänd, ja för vem i så fall?


ewa-christine