Mitt Vita Rike består av mycket vita textilier, jag älskar alla färger (och svart är nog min favoritfärg i kläder). Dock har "mitt vita rike" funnits med mig i många år. Har aldrig träffat min mormor, och hon dog när min mamma var endast 14 år gammal. Så jag har bara talat med henne genom slitna textilier, genom de få saker som min mor hade lyckats spara tack vare att hon vid mycket unga år skaffade sig egen bostad. Hemmet brann ner och min mors kista med textilier lyckades alltså undkomma lågorna.
Mitt Vita Rike består också av arvegods från min mamma, min moster, och andra släktingar som vetat om min passion för vita broderier, vita spetsar och linne. Oavsett om det var slitet eller inte så har jag vurmat för detta. Hade en tanke vid unga år att jag skulle skapa något av det och av den anledningen så sparade jag söndriga vita tyger (med fläckar) och linnebitar, spetsar mm. Sedan så var lyckan stor när jag dessutom ärvde av min mor alla spetsar som fanns i hennes affär.
Att skapa ha nog varit en del av mitt hela liv, när jag var ung så var det batik, färgning av garner, vävning, broderande, stickande, virkande och dessutom en hel del arbete med att göra alla min mors modeller till sin affär. Då hade jag det bra, hon monterade och jag broderade. Mycket av det som jag broderade var fritt vilket inte var så vanligt på den tiden. Det använde min mamma till skylt och det var många gånger som kunderna kom in och ville ha mönster till något av fönsterdekorationerna. Vid omskyltning så såldes mina arbeten så jag har inte några kvar sedan denna tiden.
Idag tar mina arbete ofta mycket lång tid att göra och det innebär att jag idag dessutom ser att jag har ett stort lager av både garner, tyger, spetsar mm som jag aldrig kommer att använda färdigt. Men en sak har jag lovat mig, jag skall göra allt som jag älskar och lämna det andra därhän.
Nu håller jag på att arbeta fram en stor utställning, det blir min fjärde utställning i egen regi. Att det tar tid, och är omfattande jag det lovar jag att det är. Skall man göra allt själv så tar det tid. Men nu snart är tiden mogen. Det blir under 2018 hade jag tänkt.
Maskerna är en del av mitt yrkesliv och dom har jag gestaltat i många olika utföranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar