måndag 30 maj 2016

Japanska textila tekniker, BoroBoro och Wabi-sabi.......

Sedan 90-talet har jag intresserat mig för textilier med historia och kom då i kontakt med en teknik bland många från Japan, Boro som visar sig heta BoroBoro. Det är en lagningsteknik som handlar om återanvända och att spara på de tyger man har.

Norra Japan där var det fattigt så allt togs tillvara och dessutom var det kallt. Man la lager på lager och detta tyckte jag då var intressant och även idag Min dröm var att en gång få se detta i verkligheten under tiden så tog jag vara på släktens linneförråd både det hela och det som slitits ordentligt. Det har blivit en hel del alster med åren och fler kommer.

Vi kallar det återbruk, men det är inte det som Boro handlar om, det handlar om att att inte kasta bort en enda liten bit, utan hitta en plats till denna lilla bit så att den kan ha en funktion. I Japan var det främst sängkläder, sängtäcken och jackor, kläder som tygerna gick till, men också mattor och schalar. Allt togs om hand.

Återbruk här idag är mer att man försöker hitta en funktion till det du vill återburna och inte slänga bort det, eller brodera på kläder tex. Men BoroBoro har något djupare inom sig och det kan man också säga att Wabi Sabi som är en ytterligare benämning inom det Japanska. Wabi-sabi står för en allsidig japansk världsåskåtning eller estetik krin att gifta det övergående. Stetiken kan man beskriva som en skönhet som är "bristfällig, tillfällig och ofullständig" Det är ett begrepp som härrör sig från det buddistiska. Det Japanska tänket som ger arbetet en "mening i flera lager".


Vi har haft en utställning uppe i Norrland med textilier från Japan och jag hade inte någon chans att då se den så det blev en Japanresa och jag fick se. Så roligt att äntligen få lov att ta på, fotografera och dessutom vända och vrida på detta som en enda man samlat för att öppna ett Museeum i Tokio. En härlig upplevelse som jag kommer att återkomma till i tanken ofta ofta. Det är många spännande hantverkstekniker som Japan hade att erbjuda som sätter sina spår i skapandet helt klart.

Denna ensamma man som samlade in och köpte in alla konstverken till museet hade insett att detta var en skatt som höll på att gå förlorad. Idag betingar verken en förmögenhet och eftersom en Japan inte använder begagnade kläder från någon annan så var det fiffigt att klippa isär det slitna och lägga lager på lager och på så sätt skapa något som man kan använda.

Det var en spännande kulturell resa som jag bevarar i mitt minne länge...............





Inga kommentarer: