torsdag 13 oktober 2016

Japanska tekniker och Boro i synnerhet



Under alla mina resor har jag haft möjlighet att hitta landets textila "skatter" på ett eller annat vis. Resorna har varit många och ibland långa. De har givit mig inspiration, kunskap, energi men också mycket glädje. Att resa och hämta kunskap från andra länder och andra kulturer berikar skapandet på många sätt. En av teknikerna som jag arbetat med i mer än 20 år är just en Japansk teknik som i Japan kallas "boroboro" och det handlar om återvinning, eller att ta tillvara det man har och tänka på ett hållbart samhälle.

Både i Japan och i Kina fann jag tekniker som jag har känt mig bekväm med både inom fotografi, måleri och textilt skapande. De har givit mig en syn på mitt arv, det svenska på ett helt annat sätt och hur viktigt jag känt det vara att inte bara skapa "nytt" utan hitta min stil, mitt personliga uttryck och min egen tolkning av mitt skapande arbete.

Men jag har lockats av Ecuadors fantastiska färger, Islands sparsmakade färgskala, Frankrikes toner, ja i stort sett alla de länder som jag varit på de sista 20 åren. Lazarote och dessa öar har också givit mersmak på att fördjupa mina kunskaper både i det kulturella men också inom det konstnärliga. Jag förstår varför dåtidens målare begav sig till andra länder för att vidga sina vyer. Det räcker inte med studier på hemmaplan det har jag insett. Vill man botanisera, komma längre, hitta nya egna vägar så är detta ett gyllene tillfälle att ha med i sin resväska "nyfikenhet att lära nytt" och möjligheter att närvara på olika aktiviteter. Jag har haft den lyckan.

Så kommer den ständiga frågan: "vad skall du göra med allt du skapar"........?

Så länge jag tycker det är roligt känns det meningsfullt, men det finns saker jag har upptäckt, att jag vågar gå från någonting, till någonting. Dvs att jag kan lämna sådant som jag inte känner att jag vill fördjupa och fördjupa sådant jag känner är meningsfullt. Detta känns både skönt och befriande, men glädjande att fått testa.

Så nu är jag på väg igen.........................och denna gången mycket mer insiktsfull, stark och tydlig i det jag gör. Det som är intressant är att egentligen har det funnits där hela tiden, kanske inte så klart dock märkbart och det känns både utmanande och glädjande.

Så livet är en ständig resa, och som måtto finns "vägen" det är vägen som ger kunskap, det är vägen som ger känslor och det är vägen som skapar nya möjligheter. Då och då är det avfarter på mindre viktiga vägar och dessa är viktiga att utforska.

Just idag har jag en trefilig väg att färdas på och det känns underbart!

Inga kommentarer: