Konst-ut-övande

Att vara "konst-ut-övande" innebär också att testa på. Att lära känna olika material och olika tekniker. Jag har målat både akryl, olja, olja med vax, och även testat på att trycka med olika oljetekniker och acryltekniker. Collage har också ingått i min långa målarväg. Hela tiden återvänder jag till de kinesiska och japanska teknikerna, men också akvarell.

Att måla motiv är heller inte något som jag med förtjusning skapar. Det ger mig inte det lugnet, den glädjen som det abstrakta ger. Även om jag då och då försöker avbilda eller skapa en föreställande bild så känner jag mig inte "hemma".

Att känna sig hemma förresten har blivit en spännande utmaning i tanken. Vad är det som gör att man känner sig just "hemma". Helt klart är det en känsla, en upplevelse, men också ett uttryck för trygghet, glädje, värme, omsorg och i vissa hem känner man genast här är det gott att vara. Jag har funderat mycket på detta med "hemmabegreppet" den senaste tiden. Det har inte med vad man har i sitt hem att göra, inte heller hur hemmet ser ut, eller vilken stil man har utan det har med "känslan" att göra det inser jag mer och mer.

Så många hem som vi besöker genom åren finns det de hemmet som är mer "hemma" än andra. En livsstil, ett förhållningssätt, ett intresse, men också en familjekänsla, ett estetiskt uttryck kan skapa hemkänsla för dem som bor där, och helt tvärt om för mig som besökare. Visst är det spännande. Hur vi läser ett hem!

Slutliga tanken kring detta lilla inlägg-utlägg är att det kräver även övning att skapa ett hem som känns hemma precis som det kräver övning när vi skall skapa en textil med mening, eller en målning som föreställer eller icke föreställer något. Jag vill känna "hemkänsla läs igenkänning av något" när jag kommer hem och det gör jag inte när jag målar i olja, eller olja och vax eller akryl. Jag känner mig främmande.