Denna fråga kommer ibland upp i tanken, vad är det som gör att vi känner tjusning i skapandet, och vad är det som gör att så många människor målar, fotar, broderar, syr?
Ibland kan jag känna "överflöd" på bilder både när det gäller Fb och Instagram, men också Flickr. Personligen så minskar jag ner på att vara på många sociala medier, och det har kännas bra. I början så kände jag att det var bra att finnas på flera olika ställen - men upptäcker att de som jag kommunicerar med finns överallt, och då blir det på något sätt överkommunicerat och det känns inte bra.
Nu bestämde jag mig att ha min blogg kvar, och även Fb, så där befinner jag mig i nuläget. Flickr finns kvar men där är jag aktiv, även mitt galleri på Fb, men där hänvisar jag till min Fb sida det får räcka.
Åter till frågan varför skapar jag? Helt klart är det nyfikenhet, att stilla tanken, att utforska, att känna glädje i att göra något som ger insikter, känslostämningar, gränsöverskridningar, men också kontakt med andra konstutövare. Helt klart är det olika infallsvinklar det är de som är helt och fullt och klart hantverkare och har som ambition att göra saker som går att använda, att göra sådant som man ser vad det är och nöjer sig med det. Jo dom experimenterar också, och tittar gärna tillbaka i gången tid och har mycket till övers för återbruk och att finna glädjen i att använda sådant som finns i dess närhet.
Frågan kvarstår alltså, varför skapar jag? Jag har också arbetat med återbruk, men av en helt annan anledning. Min mormor dog innan jag var född, och min mamma berättade mycket om hennes hantverksgärning och hennes resa till och från USA, som emigranter. Om svenskheten som infann sig. Min mor var också textilt intresserad och det blev sådant som gick att använda, hennes designutbildning riktade sig mot klädedräkten. Jag kände mig inte hemma i varken hantverkstraditionen eller klädesdesignen utan kände att det var annat som gällde, men vad?
Min resa blev lång!
Vi påverkas av föräldrar och hur vi styrs in på olika banor, så även jag........och under många år så hade jag mitt yrke som födkrok. Ja jag har haft ett fantastiskt yrkesliv, ett omväxlande yrkesliv, och har inte vantrivts en enda gång - men en dag, så var jag färdig! Bara så färdig! Så färdig man kan bli!
Jag ställde många frågor, och en av frågorna vad vill jag (samma fråga som jag ställt till så många andra genom åren), och bestämde mig för att utforska mig själv för en gång skull. Det är i dagarna 20 år sedan. Tänk vad tiden gått fort. Under mina sk yrkesverksamma år så skapade jag saker som kunde komma till användning, dvs lapptäcken, dukar, gardiner, smycken av både silver och tenn, jag vävde, stickade klädesplagg, virkade och jag målade i lönndom. Jag fotade och jag broderade. Det kändes på något sätt lite "hel-ylle" och jag sökte mig till grupper som hade samma intresse. Och jag fann många olika grupper och olika människor och olika skapande verksamheter både inom och utom Sverige. Men frågan kvarstår, varför skapar jag?
Varje gång någonting blir färdigt, så kände jag en stor glädje, alla lapptäcken som jag virkat, alla lapptäcken som jag sytt, alla broderade tavlor i fritt broderi som jag delat med mig frikostigt till barn och barnbarn har varit glädjefyllt och kännas viktigt, det har varit grunden till det skapande som jag har idag. Men också mitt yrkesval som jag gjorde ligger till grund. Jag ser att denna långa resa har haft många sidospår, och stickspår naturligtvis. Men främst så har dom givit mig nya infall, och andra infallsvinklar. Jag är färdig mer eller mindre med med den hantverksmässiga delen, och jag tänker på alla modeller som jag sytt upp, broderat upp, stickat upp, virkat till min mors handarbetsaffärr och jag tänker på allt jag producerat med åren och som har andra ägare till vilken nytta egentligen? Ja att göra slut på allt material som jag ärvt är en del, men också att jag fick ärva en hel handarbetsaffärr och ville göra något med den. Idag har jag gått den vägen och idag vet jag mer varför jag skapar och vad jag vill med mitt skapande arbete. För det är ett arbete.
Min resa är spännande!
Idag står jag återigen vid ett vägskäl. Jag har gjort allt det som man kan göra med hjälp av min mors handarbetsaffärr och nu ser jag mer det jag gör som konst och konst-ut-övande. Jag har fått en annan innebörd i mitt skapande och i min skaparprocess. Det är mer något som kommer inifrån mig själv och inte att jag skall använda och skapa av det jag har. Det är en helt annan känsla. Jag känner än mer att jag har ett personligt uttryck som är jag, och jag känner allt mer att jag har något att förmedla och jag går från klarhet till klarhet. Mitt förmedlande är inte så att jag måste stå på barrikaderna och basunera ut vad jag kan, utan mer ett förmedlande inifrån mig själv, till mig själv, och till mina döttrar och barnbarn. Men också känna gemenskap med kloka, ärliga och människor med egen insikt och känsla att vilja vara, vara vara och vila här och nu. Jag är lyckligt lottad, jag har sådana vänner omkring mig och jag förstår att jag är en "gränsöverskridare" men accepteras som sådan, vilket är fantastiskt härligt och glädjefyllt.
Varför skapar jag mer?
Helt klart för min egen skull, att se hur jag kan samtala med mig själv, om mig själv, och om det som händer, för min egen skull. Hur jag kan se och känna igen mig själv i det textila, i måleriet, och i fotograferandet. Hur jag kan förena och ge dessa tre konstarter ett liv i mig själv och ett skapande över gränserna och inte fasta och sitta still i en "konstart" utan våga lära mer, utveckla mer, testa mer och hitta nya infallsvinklar och nya möjligheter. När jag ser tillbaka på mitt yrkesliv så finns även där samma tråd i nyfikenhet, skapande, och utveckling som det finns idag i mitt friherrinneliv. Det går igen.
Så att jag skapar idag och kommer att fortsätta i morgon är helt klart, dock finns det vissa saker som har förändrats och det började så sakteliga när jag var klar med Design- och Formgivnings utbildningen för ett antal år sedan, jag ville förädla och där är jag nu. Det är hela tiden processer som pågår i det vi gör, både när det gäller eftertänksamhet, kunskapsutveckling och glädjeskapande inre liv. För skapandet är för mig en inre dialog från någonting till någonting.
Så återigen är jag på en skiljeväg som gått från något och som bär till något, och jag är lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar