torsdag 27 oktober 2016

Samla på Livskvalité........är lätt!


Att jag både syr, målar och fotar är nog inte någon hemlighet att tala om. Och att jag har hela veckan och helgen att njuta dessa sköna konstarter är helt förunderligt. Dagarna rusar iväg och jag har förmånen att vara frisk, och skapa det jag vill och det liv jag vill leva.

På mina resor så har jag naturligtvis med mig både målarlådan, sylådan och kameran. Men också möjligheter att läsa och skriva. Avkoppling är ett nöje sa alltid min mor. Livet är som ett collage, en spegling av vad du gör, vad du tycker om och vad du vill ägna dig åt. Det är viktigt att göra sådant som vi mår bra av.

Livet går i vissa riktningar, och styrfarten har ju jag själv. En riktning kan vara riktigt länge, en annan kan sluta tvärt. Ibland så växer vi ifrån saker och ting och då är det bra att hitta nya vägar och nya stoppstationer. Möjligheter att utvecklas har vi alltid, och det gäller att vara mottaglig och känna efter vad som är bra för oss.

Ja jag samlar på Livskvalité det har jag gjort i många år. Har tom en kortlek som jag skapat om just livskvalité. Att samla på Livskvalité är också att välja bort, det är nog den svåraste delen i inhämtandet av livet. Att välja bort sådant som tär, sådant som tar kraft, sådant som fullkomligt dränerar oss i vardagen. Tänk du det finns både saker, tankar och människor som är experter på att just ta bort livsglädje.

Glädje åldras inte!

Lägg dig glad och vakna glad, du blir ungdomligare i varje fall.

onsdag 26 oktober 2016

Konstfoto, Abstrakt foto eller bara foto.....




Detta med glädje är lite speciellt för mig. Jag känner hur det bubblar i kroppen och skrattet ligger på lut......många gånger under en dag känns denna glädje och då känner jag tacksamhet. Att sätta bilder på ord, eller ord på bilder kan vara knepigt men låt oss kalla bilden för just "glädje" !

Glädjen kan ta riktiga "krum-språng" dessutom när man känner gemenskap, samhörighet och acceptans. När det är högt till tak, förlåtande och ärligt. När man möts antingen öga mot öga och i etern och det finns värme, uppriktig vänskap, ömsesidig respekt och att man vill varandra väl.

Glädje och tacksamhet finns också när Du hör av dig och frågar hur mår du? Eller stannar upp ett tag och inte har så bråttom. Tar dig tid att fråga skall vi fika och gör det. Alla sådana små gester ser jag som rikedom i min vardag. Underbart att jag har sådant omkring mig. 



söndag 16 oktober 2016

Abstrakta utsvävningar...eller Homo Ludens, den lekande människan...




En av mina glädjeämnen är just detta med "abstrakta utsvävningar" som jag kallar det som har med det abstrakta att göra, både inom måleri, foto men också det textila.

En abstrakt utsvävning kan egentligen sväva hur mycket som helst, det är vår fantasi som sätter gränser. När vi tillåter oss "gränslöshet, gränsöverskridande, och gränsskapande" aktiviteter så stimulerar vi kreativitet, fantasi, och genom detta skapar vi också nya sätt på vilket vi ser saker och ting.

Kreativitet behöver utsvävningar för att frodas.

Abstrakta utsvävningar skapar kreativa processer.

Fantasin behöver underhållas och stimuleras.

Allt detta sker när vi vågar täjna på våra egna begränsningar, släpper prestige, och leker tillsammans med kunskaper och fördjupningar inom de områden som vi är intresserade av. Påtvingade tekniker eller "måste saker" gör att vi blockeras och tappar det som är leklust och fantasi.

Vad är det då som gör oss till "den lekande människan" (Homo Ludens)?

Homo Ludens (den lekande människan) är en "vetenskaplig term eller föreställning (enligt Johan Hulzinga, en nederländsk kulturhistoriker). Han beskriver i sin bok hur spelen och leken varit en förutsättning för människans förmänskligande och grund för fredlig samvaro.

Översätter man detta i våra dagars termer som kan man kanske säga att lek, kunskap, experimentellt sökande, strukturer och icke strukturer, och det som är gränsöverskridande allt detta bidrar till att vi utvecklar oss som människor i lekens tecken.

Vad jag egentligen vill säga är: Våga lek, ha roligt och våga pröva och testa, vi har inte något att förlora. Hur vore det om vi lekte fred på jorden ........och startade en epidemi i glädje och fred?


torsdag 13 oktober 2016

Japanska tekniker och Boro i synnerhet



Under alla mina resor har jag haft möjlighet att hitta landets textila "skatter" på ett eller annat vis. Resorna har varit många och ibland långa. De har givit mig inspiration, kunskap, energi men också mycket glädje. Att resa och hämta kunskap från andra länder och andra kulturer berikar skapandet på många sätt. En av teknikerna som jag arbetat med i mer än 20 år är just en Japansk teknik som i Japan kallas "boroboro" och det handlar om återvinning, eller att ta tillvara det man har och tänka på ett hållbart samhälle.

Både i Japan och i Kina fann jag tekniker som jag har känt mig bekväm med både inom fotografi, måleri och textilt skapande. De har givit mig en syn på mitt arv, det svenska på ett helt annat sätt och hur viktigt jag känt det vara att inte bara skapa "nytt" utan hitta min stil, mitt personliga uttryck och min egen tolkning av mitt skapande arbete.

Men jag har lockats av Ecuadors fantastiska färger, Islands sparsmakade färgskala, Frankrikes toner, ja i stort sett alla de länder som jag varit på de sista 20 åren. Lazarote och dessa öar har också givit mersmak på att fördjupa mina kunskaper både i det kulturella men också inom det konstnärliga. Jag förstår varför dåtidens målare begav sig till andra länder för att vidga sina vyer. Det räcker inte med studier på hemmaplan det har jag insett. Vill man botanisera, komma längre, hitta nya egna vägar så är detta ett gyllene tillfälle att ha med i sin resväska "nyfikenhet att lära nytt" och möjligheter att närvara på olika aktiviteter. Jag har haft den lyckan.

Så kommer den ständiga frågan: "vad skall du göra med allt du skapar"........?

Så länge jag tycker det är roligt känns det meningsfullt, men det finns saker jag har upptäckt, att jag vågar gå från någonting, till någonting. Dvs att jag kan lämna sådant som jag inte känner att jag vill fördjupa och fördjupa sådant jag känner är meningsfullt. Detta känns både skönt och befriande, men glädjande att fått testa.

Så nu är jag på väg igen.........................och denna gången mycket mer insiktsfull, stark och tydlig i det jag gör. Det som är intressant är att egentligen har det funnits där hela tiden, kanske inte så klart dock märkbart och det känns både utmanande och glädjande.

Så livet är en ständig resa, och som måtto finns "vägen" det är vägen som ger kunskap, det är vägen som ger känslor och det är vägen som skapar nya möjligheter. Då och då är det avfarter på mindre viktiga vägar och dessa är viktiga att utforska.

Just idag har jag en trefilig väg att färdas på och det känns underbart!