Så fortsätter min lilla berättelse om mitt vita liv. Samma namn som min utställning skall ha.
Min första färg var alltså vitt. Vita strumpor, vita stövlar, vit päls i kaning och mössa, vita vantar. Men också vita underkläder. Klanderfritt vitt. Enda barnet!
Jag känner fortfarande lukten av nymanglade linnelakan. Jag ser fortfarande barndomens vita matta. Den vita färgen som gav mig en sådan lugn på något vis. Kalla det prägling, men det vita har följt mig genom åren. Siden, spets, ljuva virkade dukar i fantastiska mönser, linnedukar, både grovt och fint, stickade plagg som barn i vitt. Och jag kommer ihåg att jag sa till mina "kusiner" som så gärna ville ta på min vita kaninpäls "talla inte på min päls". Undrar så om dom minns?
Jag minns också den smutsiga gubben, onykter, orakad som satt i spårvagnen, bänkarna var längs med spårvagnen på den tiden. Och jag kasade mig fram till honom så när jag kunde och frågade om han var jultomten för han hade långt skägg. Min mamma var förtvivlad för hon såg ju hur han såg ut och som han luktade. Senare i livet så har hon berättat att han tyckte jag var så ren och fin.
Men min kärlek till vitt, har också varit vaniljglass, vispgrädde, gräddmunkar, vita sockerbitar, och tyvärr både salt och socker. Spagetti, potatis, vitt bröd och inte att förglömma VITT VIN.............ja ni ser!
Detta har naturligtvis satt sina spår, och nu kämpar jag med att bli av med detta. 13 kg till dagens datum!!! Nu skall det så småningom bli ett "vitt liv"
Mitt vita liv har fortsatt, jag har massor av härliga vita spetsar i min ägo, vita tyger, vitbroderier, vitt siden, vit sammet, men också linne i många olika texturer. Jag älskar att arbeta i vitt.
Konfirmation, student, vitt, vitt och åter vitt.
Vita hundar, vitt hus.................tänk när jag börjar samla ihop så ser jag hur det vita och jag har tillsammans tillbringat åren.
Till sist, för mig är den vita färgen alla vita färger, men det är också så att vitt innehåller alla färger så visst gillar jag färg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar