Mina smycken....................

Man kan inte alaltid bära på sig mina smycken. Det räcker med att ha dem och titta på dem. Mormors gamla halssmycke som hon hade i sin blus. Jag såg henne aldrig, men när jag gjorde denna lilla quiltie så satte jag på smycket. Och genast så kände jag samhörighet. Mormor bar alltid när hon var fin stickade, virkade eller knutna handskar. Hon som jag älskade vita blommor, och hon handarbetade gärna. Hon vävde de mest underbara linnetyger och visst känns det som om jag har henne nära mig!

Jag tänker på alla de som har sin mormor, farmor, morfar och farfar i livet. Vilken gåva och vilken glädje. Jag har aldrig träffat mormor, farmor, jag var 2 år när farfar och morfar dog. Men tack vare detta intresset med mina "antika nöjen" så får jag en känsla av att möta dem på nytt!