Jag har lärt mig att "mental hälsa bevaras genom planering" och tänk jag tror på detta!Att hitta grejer, att hinna med, att kunna göra några avstickare i livet och inte vara rädd att missa något, att känna att man har lite kontroll och samtidigt kunna känna glädje när man gör saker och ting ännu bättre.
Men det tar tid, så här i efterhand ser jag vilken tid det tagit och jag är ännu inte klar. Jag tänker på mina "textila skatter" som jag har förvarat i så många år i kartonger som nu äntligen får se världens ljus. Att det tar tid är ju också alla minnen som är förknippade med dessa tygbitar, garnrester, och allt jag sparat på i alla år.
Jag räknade ut att det jag haft nedpackat är sådant jag sparat genom åren och det är nog uppemot 30 års sparande. Jag har sparat från min gudmor, mamma, mina "tanter" och allt har jag ömt packat ner i kartonger. Nu när jag har lust, plats och möjligheter så kommer de fram och jag minns. Minnen och historia finns i det mesta som jag har i min skattkammare. Jag inser också att jag inte kan spara allt.......
För några år sedan sorterade jag ut bland mina knappar, jag hade 10.000 knappar och insåg orimligheten att ha alla. Jag sparade i stort sett alla vita knappar och några riktigt gamla knappar också. Idag känns det bra att inte ha alla de knappar som jag sparat i så många år.
2 kommentarer:
tänk vilken glädje ditt sparande gett dig!
jag känner igen det här med att samla på sig,till slut tynger det istället för att berika,man får försöka spara godbitarna.
hoppas du har en lika fin och solig dag som jag,har precis gått en lång runda i solen
Ja helt klart, massor!!
Idag sparar jag godbitarna!!
Skicka en kommentar