Detta med att minnas tycker jag är intressant. Hur vi minns och varför vi minns och hur starkt vissa minnen sitter i kroppen.Det sägs att kroppen har sk "cellminne" och då tänker jag är hjärnan en cell? Ja eftersom vi minns både det som är trevligt och mindre trevligt så förefaller det ju att vara det.
Sedan så är det intressant att två personer har upplevt samma sak, och minns olika!
För att inte tala om det roliga som hänt oss och som vi minns hur kroppen beter sig när vi "tankemässigt minns", jag blir glad i sinnet, varm i kroppen och känner otrolig glädje en gång till.
Samma sak gäller det som är mindre roligt och trevligt, kroppen gör sig beredd "försvar" eller "attack" och det spelar ingen roll hur många år som gått. Visst vi kan bearbeta förnuftsmässigt men "känslomässigt" så fodras mycket starka krafter för att övervinna det mindre bra.
Men jag tror jag har en lösning. Att låta kroppen få så mycket energi, glädje, stimulans åt det kreativa hållet att kroppen är "laddad" då minns vi förhoppsningsvis allt det trevliga och tankarna har fullt upp med detta.
Det innebär att jag laddar batterierna som vanligt i sommar och gör sådant som jag gillar och blir stimulerad av. Energin lagras både i tanke och cell..............
Gå ut och ladda upp i dag, för du vet aldrig när du behöver denna energi nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar