På Gång.......

måndag 27 juni 2016

Fantasituppar, Galna tuppar, Glada tuppar, Abstrakta Tuppar vad du vill.....


Dom är många nu mina tuppar. Tuppar i alla färger och storlekar, och tom valörer. De finns de som är vackert broderade, sådana som är återbruk, men också sådana som var som provlappar på min utbildning inom det textila området. Jag är så glad att jag kom på vad jag skall göra med allt detta....och sedan kommer naturligtvis frågan vad gör jag med alla tupparna. Vem vet........eller ingen som vet......eller jag har en idé?

Jo jag har en idé och den håller på att ta både form och fart vilket känns kul. Mina tuppar berättar en historia i all sin enkelhet, och det gör att jag känner att denna historien är både viktig och värdefull.

Alla mina "lappar" har många timmar på nacken, och nästan alla lapparna har varit skisser till andra arbeten som jag gjort. Det kanske är det som är glädjen och tjusningen med att färdigställa dem till en tupp istället för att de ligger som en lapp utan mening.

Ju fler tuppar jag gjort, ju mer ser jag "mitt personliga uttryck" dessutom i tupparna. Det är både roligt och lite spännande att upptäcka att det finns något av mig i dessa tuppar. Det är ju det som många konstnärer strävar efter och som jag fått lära mig att hitta. Jag är så tacksam att jag fått möjligheten att studera så många år på heltid och samtidigt haft möjligheten att använda allt det material jag ärvt av min mor. Ibland funderade jag på varför hon inte gjorde sig av med alla garner, tyger, knappar, trådar, ja i stort sett allt som fanns i en handarbetsaffär? Med tanke på att jag ärvde allt detta kändes det lite knepigt att inte ta tillvara det också. Tror nog min mor varit stolt över sin vänsterhänta dotter och hon sitter nog på det där ljusblå molnet och myser, tror inte du det. Så många timmars glädje, så mycket slit i håret, så många kluriga funderingar som hon bjudit på är egentligen helt osannolikt.

Det textila intresset tillsammans med fotograferandet har följt mig genom åren, en ständig källa till glädje och avkoppling, och nu även måleriet. Mina måleriska äventyr ger mig även nya vänner, nya infallsvinklar, nya insikter och en gång sa jag lära i livet, för livet, och hela livet och det är sant! Vi lär genom hela livet om vi vill, om vi är vakna och kan ta emot och om vi är så insiktsfulla att vi VÅGAR.

Oavsett utbildning, oavsett intresse så måste viljan finnas där att utforska, vissa har det inom sig som en naturlig gåva, andra får träna, öva och åter öva och träna. Min inställning är att vi alla är konstnärer, en del bättre andra ständigt sökande. Sökande efter att glädjas och finna avkoppling. Jag känner många konstnärer som jag verkligen beundrar, för deras glädje att dela med sig, för deras uppmuntran, för deras äkta inställning till att "du kan" och för att de visar vägen. För 100 år sedan fanns det inget annat sätt att lära genom "mästare" och jag har haft båda delarna, både utbildning och mästare och nu skall jag avslöja en sak! Mästarna är toppen, de är helt otroligt kunniga, inspirerande, uppmuntrande och jag är så innerligt tacksam att ha mött dem på vägen. Jo ni vet vilka ni är (en handfull) ypperliga konstnärer som jag värderar mycket högt.

Som tuppmakare kan jag gala, och det gör jag..................HURRA för Er mina otroliga mästare och vänner, jag är så glad över att ni finns!!

2 kommentarer:

annicka sa...

Vilken härligt upplivande läsning. Dina tuppar är verkligen livfulla och personliga. Lära hela livet javisst!!! Vi är nog mer priviligerade nu att få unna oss att skap i vardagen, lättare hushållsarbete gör ju att kvinnan får mer tid över ( ja jag vet inget genustänk där inte 😀) detta skrivet med tanke på dina funderingar om din mammas material....

ewa-christine sa...

Tack Bästa Annika för din kommentar..........lite spännande att filosofera tycker jag. Ha det gott på alla sätt och vis.