Livet är nog lite av en "blandteknik" om man tänker efter. Inte antingen eller, inte bara både och utan att möta det precis som det är. Ibland känns det kul att göra en sak, ibland så är det hur tråkigt som helst. Ombyte förnöjer, eller är det så att vissa av oss blir mer uttråkade än andra?
Och varför just blandteknik? Kanske för att lära oss att se saker och ting från en annan synvinkel, inte vara statiskt, och upprepa, utan utforska och känna efter. Var sak hade ju sin tid, men också att komma tillbaka till något som vi lämnat för att testa på nytt.
Skapande är också någon form av "blandteknik" om man som jag ligger åt det hållet. Har funderat en hel del på detta med att tillhöra ett fack, så var det ju förr, mer eller mindre. Du fick/skapade dig ett yrke och var vid din läst hela livet och var nöjd. Men kanske man längtade till något annat men visste inte så mycket mer. Idag har vi helt andra förutsättningar och personligen så tror jag på just "blandteknik" och vördnaden inför olika sätt att förhålla sig till skapandet oavsett om det är foto, bild, form, måleri, textilt och jag vilar i den tron att detta berikar skapandet.
Jo det kräver en del andra sätt att förhålla sig till skapandet, och ja det ställer nya saker på sin spets, och det rubbar mina tankegångar, men det är också berikande.
Blanda och ge..........vad det nu é?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar