Att leka med det abstrakta är som att kasta sig ut i tomma intet. Trots många års träning så blir jag lika förvånad varje gång, varje gång som något händer som jag känner glädje av. Det handlar inte om att jag skall vara bra, utan det handlar om glädje för att det händer något. Något som talar till mig och det behöver inte vara någon bild som avbildar något. En form kanske eller rent av en färg, eller flera färger som säger till mig, "vi har kul, och vi trivs tillsammans" det räcker för min leklusta.
Det abstrakta ger mig sådana glädjekällor, att det är svårt att förklara. Det lever sitt eget liv, formar sina egna former och visst jag "styr" processen men inte helt. Det är ett samarbete mellan vatten, pigment, färg och form.
Det är få som kan förklara den abstrakta formen och det som är intressant är att hitta den abstrakta formens innersta väsen. Ibland är det solklart, ibland varken syns eller känns det inte. Men helt klart så sker något med det abstrakta och olika för var och en av oss. Kanske just det som är charmen, det går inte att enkelt säga det är ett hus, eller en sandstrand, eller något annat avbildat, det lever sitt eget liv.............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar