torsdag 26 juli 2018

Abstrakta känslor


I alla år har jag älskat det vita, crème, vitt-i-vitt, och förmodligen kommer det från min barndom. Jag hade en mor som älskade att klä mig i vitt. Allt vitt så i många år bar jag dessa vita kläder, och smutsade ner mig, alltså verkligen smutsade ner mig till oigenkännlighet. Kanske det är därför jag gillar rost, eller patina i det vita.

Kärleken har följt med mig inom det textila och när jag arbetar med dessa ljusa färger så känner jag glädje, en förunderlig känsla av stillhet, men också balans till alla färger som finns runt omkring oss.

Vitt har alla färger, vitt ger olika skiftningar och vitt är något som är föränderligt mycket mer än alla färger tillsammans tycker jag.

Det finns en hel del skrivet om vitt och det vitas betydelse. Allt är nog inte helt rätt, men mycket kan man nog säga stämmer. Oskuld, tja.........men det är här i vårt land. I andra land är det sorg. Så visst kan man se olikheter i färgernas betydelser.

Jag återkommer alltid till det vita efter utflykter i färgernas rike. Då kommer jag hem på något sätt, och säg inte att barndom inte präglar oss för det tror jag att den gör, på många sätt!

Inga kommentarer: