söndag 13 oktober 2019


Så roligt när någon av mina döttrar frågar efter något jag skapat. Oavsett om det är foto, textilt eller måleri. Det känns alltid lite extra värdefullt att dom uppskattar något som har en lite mer konstnärligt accent.

Här 3 foto som har 3 olika betydelser, boulklotet, barnvagnslåset och båtkäglan. Alla tre har något med att röra sig oavsett om det är på land eller i vattnet. Det handlar om att våga kasta, att våga använda hjälpmedel och att våga stanna upp i nuet och se allt som finns förankrat.

Yngsta dottern ville ha detta på sitt arbetsrum, och visst fick hon dessa med glädje.


Abstrakt, Non-figurativt


Vad är det Non-figurativa, det abstrakta det icke föreställande egentligen?

För mig är det helt klart motsatsen till motivmåleri att måla "non-figurativt". Det abstrakta måleriet har rumslighet, ljus, ljusdramatiska bilder, ett formspråk och balanserade kompositioner. Det har för mig tagit många år att förstå, att inte förstå och att våga utvecklas.

Många som målar figurativt säger att dom har svårt att måla nonfigurativt och det kan nog ha rätt det finns en sanning i detta. Dom vill se något i bilden som föreställer något och inte "luras att tro att det är något" dom är mer konkreta och kan avbilda fantastiskt bra och jag personligen känner djup respekt för detta. Det icke föreställande är en process, , både i starten, vilka vägar och möjligheter dom jag tar och det är svårare att måla abstrakt i akvarell än abstrakt oljemåleri. Ett oljemåleri kan jag arbeta med hur länge som helst men inte inom akvarellen där tar det fort slut, du når en slutpunkt och det gäller att känna när den infinner sig. Man måste alltså känna in slutpunkten........har jag gjort fel så finns inga genvägar och inga hemligheter att rätta till. Det är själva processen som är det intressanta.
Det är svårbemästrat och svårläst. Det krävs timmar och åter timmar med experiment, att studera hur, vad och varför när det gäller papper, pigment, vatten och sammansättningar.

När bilden inte är förutbestämd (motivbestämd) gäller det att lyssna in bilden, se vad bilden säger, vad bilden kräver i varje steg. Lyhördhet, väntan är två viktiga komponenter i akvarellmåleriet abstrakta värld. Det kräver mycket fantasi, experimentlusta, formkänsla, färgkänsla om vad som kan vara bra och vad som inte är fullt så enkelt. Att våga misslyckas gång efter gång. Till detta färglära, komposition och kunskap om pigment/vatten allt detta kommer efter hand in i bilden. Det är inte bara att ta en pensel och måla intuitivt som många tror eller lär ut. Det kräver minst lika mycket arbete som det klassiska akvarellmåleriet om inte mer.

Så penslar, experiment, lyhördhet är hjälpmedel. Som icke figurativ målare så är det också viktigt med en portion självförtroende, att jag vågar och våga misslyckas. Allt detta leder mig vidare. Det är svårt mycket svårt till och med att komma hit. Men lärorikt helt klart.

Abstrakt konst eller nonfigurativt måleri där gestalter eller igenkänningsbara motiv inte träder fram kan vara lurigt att betrakta och det är omtvistat ifall geometriska figurer som cirklar och trianglar är figurativa eller inte. För mig är det helt OK att använda dem och jag använder dem gärna, de ger en rytm i mitt måleri och de förekommer. För 25 år sedan då jag började måla abstrakt så sa min "mästare i Kina" att jag skulle öva och åter öva på cirkeln och triangeln och det har jag hållit. Jag håller på ännu med dessa övningar.

Idag känner jag mig mer tillfreds med mitt abstrakta måleri och jag kan också känna att de står på egna ben precis som mitt textila konstnärskap gör. Jag har haft mina tre utställningar inom det textila och samutStällningar, får se vart det abstrakta non-figurativa leder mig härnäst. Men jag älskar att måla och jag älskar att nåla och jag älskar att använda ögat i min bildkonst. Det är helt klart lusten och skapandet som är drivkraften.
EwaChristine




onsdag 6 mars 2019

Självporträttens värld.........


Det har gått som en röd tråd genom hela mitt skapande att många handledare vill att man skall göra sitt självporträtt. För mig har det blivit "en sport" att bildmässigt illustrera mig själv i olika tekniker, i olika material och i olika uttryck. Det har varit och är speciellt att våga lyfta fram sig själv i ljuset både på foto, i textilt material och måla bilderna.

Mina porträtt har och ger mig glädje och det handlar om att våga uttrycka det som jag ser är humoristiskt i en av-bildning. Humorn, glädjen, barnet, experimentlustan allt finns med och dessa bilder är bara några stycken i min samling. Jag har fler.

Äventyret fortsätter och bilderna skall så småningom få sin "egna plats" tillsammans med de övriga.
Det har varit roligt och är roligt att försöka hitta sina egna särdrag, och lite spännande att andra tolkar dem utifrån sina erfarenheter, men det bjuder jag på!

söndag 3 mars 2019

Non figurativt..........abstrakt........men med mening





Oavsett om det är collage, mixed media, eller andra tekniker så lockar färgerna att utforska nya sätt att hantera penseln.

Det icke figurativa lockar till olika sätt att ge ett uttryck.

Den blå färgen med inslag av rost ger mig en sällsam glädje i skaparprocessen.

När jag nu håller på att inreda min nya ateljé skall jag utforska nya möjligheter.

Jag brukar säga att jag går från något till något och nu händer det inom måleriet, fotografiet och inom det textila. Vart detta för mig är osäkert men spännande.







tisdag 19 februari 2019

En gammal släktklenod.....





Den lilla amorin-vasen

Med klistrat huvud och klistrade delar så är den ett stort minne. Den har följt mig sedan jag var liten genom min barndom och jag minns så väl när den gick i krasch. Giggi min hund, en svarta skotte och jag lekte. Jag hade en pinne, på denna pinne ett snöre och längst ut en korvbit. Lägenheten var stor och man kunde springa runt i den. Jag först och Giggi hunden efter. Varv efter varv, skrattande högt i högan sky ni vet ett barns lyckliga skratt när den lyckas med något. Pärlande kluckande lyckligt, jag hör det och känner det, än i dag. Giggi hunden som halkade på parkettgolvet och försökte styra upp sina tassar, med båda frambenen frenetiskt vevande för att kunna styra upp i kurvorna. Och så, rakt in i det lilla bordet som stod där med vasen, krasch, vasen blommorna, vattnet på golvet och vasen i delar. Mammas vassa röst, nu får ni sluta. Plockar upp skärvorna och tar ut dem i köket och börjar klistra ihop. Tyst inte ett ord. 

Jag och Giggi, hunden tysta och lite skamsna tittar på och jag säger ”så fin den blev” och mamma tittade bara på mig med sina isblå ögon där pupillerna var små som knappnålshuvud. Då visste jag att jag skulle vara tyst. Giggi och jag kröp in i Giggis koja, som var ett skåp och var delat för att hon skulle kunna krypa in och ha sitt eget ”bo” och jag fick också plats där.



Än idag hör jag skrattet, och känner tårarna av skamsenhet, och förstår min mors sorg. Men vasen har varit i mitt hem hela tiden och när mor gick bort så tog jag hand om den varsamt och den finns med mig och minner mig om barndomens lekar, men också om allvar i att tänka sig för. Skärvorna från barndomen finns bevarade i vasen som ett kärt minne. Idag ser jag den som en symbol på minnen, kärlek, men också sorg över att förlora något och jag tror att min mor ville visa att man skulle vårda och ta hand om även om något går sönder. Det är inte alltid så att man måste köpa nytt, utan omsorg och kärlek skall finnas i det som betyder något. 

Förresten var kommer den ifrån då, kanske du tänker. Den kommer från min farmor och farfar som min mor och far fick i gåva någon gång på 40-talet. Alltså är jag 3:e generation som äger den......



fredag 15 februari 2019

Snart, snart..........inflyttning och uppackning av ateljén


Nu är det inte långt kvar till jag får börja att packa upp, möblera och göra ateljén arbetsbar igen. Arbetet med skapandet ligger nere ett par veckor nu och tiden ägnas åt annat. Helt klart så känns det mycket bra att ha gått igenom som jag har gjort, det kräver att jag tänker till vad som är viktigt, vad jag vill jobba med och vad som skall sparas. Det är mycket kvar, men mycket har forslats bort, sålts, och det känns helt rätt.

Jag går in i en ny period, nya processer, och nya möjligheter till skapande och bara det är lockande. Det som är ytterligare en "spännande känsla" är ju att i och med flytten så är det helt nya områden, nya människor, och nya förutsättningar. Jag tar allt med ro och låter det som sker ske.

Genom denna flytt så har jag också insett vad som jag verkligen vill arbeta med och varför. Detta är också en insikt som sakta vuxit fram. Det handlar om att känna in, känna efter, och se var intresset ligger.

Jag har gått från en fantastisk ateljé på ca 100 kvm till 12 kvm. Och jag har istället för utställningsrum, arbetsrum, maskinrum, fororum, målarrum bara ett enda rum. Men det är helt rätt och helt enkelt mer lättsamt. Var sak har sin tid säger man ju.

Jag har kvar mina flyttbara/mobila ateljéer, och det är dels den i husbilen och den som jag har på resor. De står reda och förberedda för kommande sommar och kommande resor.

Den 15/3 går stora flytten, men vi har haft tillgång till lägenheten sedan november förra året och genom detta så har vi också fått lägenheten reparerad. Bilder kommer.

Tills vi ses eller hörs, ha det gott!

söndag 20 januari 2019

Omstrukturering av en ateljé..........



Att gå från någonting till någonting har varit mitt motto i många år när det gäller mitt skapande. Nu går jag från ca 100 kvm till 12 kv och det kräver både planering och om-tänkande. Vad händer om.....jag gör si eller så. Tanken är svindlande, skall jag kasta, sortera bort, vad skall jag behålla, vad skall jag förändra. En sak i taget. Just nu är golvet lagt, taket målat, väggarna tapetserade och snart mycket snart kan jag flytta in. Rummet är litet och hur skall jag använda rummet är nästa tanke. 


Så kom ett skåp till mig, ett skåp där jag kan förvara mina minnen och en hel del släktklenoder som inte tar så mycket plats. Det kommer säkert att bli lite annat när det väl är på plats men jag har skippat 12 bokhyllor och nu finns det ett skåp med nostalgi och som ger mig glädje och minnen. Det är viktigt att ta vara på minnen och kära små obetydliga ägodelar. Det skapar rikedom.



Så var det dax för ett skåp som bara var där, som pockade på min uppmärksamhet.......det kändes som om jag behövde det för att påminna mig om en tid som varit och den tid som är nu, så ja jag köpte det också samt ett litet praktiskt bord med 2 hyllor. Nu fattas bara en bokhylla och en fåtölj så jag kan sitta skönt. Förvaring finns men inte i själva ateljén utan utanför och det är nog viktigt att allt mitt material har en annan plats. Hopfällbart bord och likadant hopfällbara stolar finns till hands när det behövs.

Så kom chiffongen, den där som skall målas vit den också. Och så många som tyckte att jag skulle behålla den i sitt ursprung och jag var och är fast besluten att få den målad, vit naturligtvis. Mitt Vita Rike har kommit HEM.............och jag har uppnått en gammal dröm. Tänk så viktigt det är att hålla drömmar levande. Om dom inte fanns, vad händer då?

Jag är fast besluten idag att Mitt Vita Rike växer.........på många olika sätt. Vänta får du se!!