med detta följer också att den lekfulla andan skapar ett sinnelag som lutar sig mot äventyrslusta, utforskarglädje, kunskapstörst, ifrågasättande, omvärderande, analysk förmåga, i kombination!
Hur kommer det sig då att så få vågar visa sin barnsliga entusiasm som vuxna?
Jag personligen tror att det krävs mod i en vuxen kropp att vara "barnslig".
Jag kommer ihåg en julklapp när jag var 8 år. Mamma hade köpt en docka. Varje gång hon gick och handlade öppnade jag julklappen och innan hon kom tillbaka packade jag in den igen.
Jag kommer ihåg idag hur jag jobbade med att få tejpen att fästa gång efter gång, varje gång jag öppnade och stängde paketet. Stänga paketet gjorde jag innan hon kom tillbaka från affären.
Jag lekte varje dag med dockan fram till julafton, och då fick jag äntligen öppna paketet och leka med henne på riktigt! Vilken glädje dessa dagar var i smyg, och vilken glädje att veta vad som fanns i paketet. Jag kan idag känna den barnsliga glädje i kroppen som jag hade då med min julklapp.
I vuxen ålder avslöjade mamma att hon vetat om att jag öppnade paketet och hon dröjde ibland lite längre i affären för att jag skulle få leka. Men det visste ju inte jag.
Denna känsla kan jag känna i andra situationer även idag..............förra veckan hade jag känslan flera gånger, vilken lycka!
Ha en skön söndag!
5 kommentarer:
Som vanligt så härliga tankar... kram j
Tack, uppskattar din kommentar jättemycket.
En väldigt klok och generös mamma!
Ja inte sant............tänk så härligt!
Ja inte sant............tänk så härligt!
Skicka en kommentar