Minnen
Att samla på minnen är nästan samma sak som släktforska om man ser det som historia. Varje minne har sin egen historia. Jag har samlat på minnen tror jag i hela mitt liv, allt ifrån smycken från släkten, till spetsar, knappar, sybehör, allt detta har varit små små skatter i mitt liv. Jag har haft dem lite varstans och jag har haft plats.
Så en dag tänkte jag, skall jag verkligen fortsätta samla på alla dessa minnen eller skall jag göra något med dem? Då började min resa med att fotografera dessa släktklenoder och minnen, men också att dokumentera, tänka, sortera, sortera bort och så hade jag just allt det jag ville spara.
Så kom ännu en dag, skall jag fortsätta att samla på dessa minnen eller göra något mer med dem. Sagt och gjort, det blev 5 stycken tittskåp till barnbarnen. Dessa tittskåp har jag känt varit viktiga för mig att föra mina minnen, släktens minnen, generationer tillbaka deras minnen vidare. Som en gåva från mig till kommande släkten.
Men samtidigt så kom också minnena fram i alla lådor och från alla skåp. Här var mycket textila minnen som var svåra att göra något med så jag började skapa lapptäcken, och sk artquilts av mycket av det som jag hade i mina gömmor. Det blev så många att jag hade en utställning "Mitt Vita Rike" och det var helt klart något som jag gladde mig länge åt. Alla mina vita minnen på en gång.
Denna resa fortsatte så in i Mitt vita rike med inslag av Rött. Ännu en utställning med minnen i den röda färgens tecken. Här kunde mina barn och barnbarn få lov att välja var sitt minne (och det var ju så att det var även vår släkts minnen), och så gjorde dom. Tror att uppskattning infann sig.
Sedan kom Vitt vita rike med inslag av svart, och även här så fanns minnen med. Lapptecken, artquilts, textila alster, mycket var det och spännande var det. Nu hade jag avverkat 3 stycken separata utställningar med minnen och några samutStällningar.
Något som var intressant var att det var återbruk av släktens textila skatter som jag kunde använda mig av i mitt skapande arbete. Jag började mer och mer tänka på hur jag skulle kunna hitta mitt personliga uttryck i mitt arbete och under hela denna tiden så utbildade jag mig inom måleri, textilt arbete och foto. Detta kändes både meningsfullt och spännande.
Så en dag kände jag att jag kunde lämna detta och gå från något till något nytt där jag idag är. Det har tagit lång tid, många timmars arbete, många timmars sökande och många timmars experimenterande, misslyckanden och framför allt upptäckter. Idag är jag inne i en helt ny fas, ett nytt sätt att närma mig den skapande processen och det känns både utmanande och lite nervöst, men framför allt roligt!
Mina minnen bär jag med mig, även om de inte är lika många som de var en gång, eftersom dessa mina/våra minnen nu är uppdelade mer eller mindre mellan barn och barnbarn och mig. Så denna nya fas är mer min egen, mitt eget sökande i mitt arbete, och mitt eget personliga uttryck. Tänker tillbaka på mina egna "minnen" tillsammans med de minnen jag burit med mig sedan barns ben och känner både tacksamhet och ödmjukhet att jag gjort denna resa som tagit mer än 20 år. Dock är det 20 år med utforskande varsamhet, nyfikenhet och framför allt glädje som kantat vägen.
Så nu har jag avslutat mitt Galleri på Fb, jag har avslutat en hel del andra projekt och nu fortsätter mitt "livskvalitets projekt" in i nya banor vilket jag känner är helt rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar