Att leta bilder är inte min grej, att se en "bild" känns för mig personligen mer meningsfullt. De finns där överallt om vi bara ger oss tid. Tid det får man skapa. Jag har nyss förlorat alla mina gamla bilder och de var många, förskräckligt många. Och jag vet att där fanns många fina bilder som jag ville haft men så var inte livet utan de försvann. Då börjar vi om och i och med detta så städjer jag omsorgsfullt i mitt bildarkiv och behåller bara de bilder som "talar till mig" och som kanske också talar till någon annan.
Att tolka en bild är knepigt det beror ju på vem som tolkar, och vad han/hon tolkar och om dom överhuvudet tolkar bilden alls. En tolkning av en bild (och allt annat med förresten) beror ju på våra gener, våra upplevelser, våra erfarenheter och våra känslor. Kanske ännu mer. Vissa saker går fram direkt och annat sätter igång andra erfarenheter eller upplevelser hos andra.
Det är enklare på sitt sätt att om jag har ambitionen att lägga in ett budskap i min bild så är det enklare att vara abstrakt för då går det inte fram så enkelt (budskapet mitt alltså). Men vilka budskap sänder då bilderna och vilket eller vilka budskap kan en ensam prästkrage sända ut?
Ja det är naturligtvis betraktaren och hela dennes "register" av kunskaper som strömmar mot bilden och min bild är inte samma som din bild. Så är det inom konst, musikupplevelser, allt skapande egentligen. Det som jag tycker är kul och intressant är dialogen mellan mig och bilden, men också när samtalet kretsar kring skönhet, tolkningar, intresseväckande upptäckter, och kunskaper framför allt.
Då är det spännande med både bildens tolkning och bildens betydelse. Vissa bilder betyder mycket mer än jag och du förstår för den som skapat bilden och det är intressant det också men det är en annan fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar