onsdag 21 oktober 2009

Gamla spetskragar........................"det var en gång"

Jag kan se mormor framför mig iförd sin fina spetskrage och långa frasiga kjolar. Jag känner nästan "tyget" när jag sträcker fram min hand och känner på det. Fast jag aldrig träffat mormor så får jag en känsla av att vi möts igen när jag ser hennes kragar!
Det var början på 1900-talet mormor och morfar gifte sig. Sedan kom barnen, 3 stycken flickor. Min mamma var mellandotter. När hon var knappt 2 år emigrerade dom till USA och bodde där fram till mamma var ungefär 15 år, då återvände de till Sverige. Mormor dog strax efter. Deras hem hade brunnit ner till grunden här i Sverige utom textiliterna som fanns på annan plats.
Mamma ärvde textilierna mer eller mindre och jag som enda barnet fick sedan förmånen att överta dessa.
Det är nog därför dessa textilier har så stort värde för mig, det finns inte mycket annat kvar av familjeklenoderna från mormor och morfars hem.
Tyvärr verkar inte mina barn vara alls intresserade, och endast ett av barnbarnen. Men intresset är svalt och jag får väl se till att någon intresserad tar vid när jag inte skall förvalta det mer.

3 kommentarer:

Gunnels blog sa...

De är så vackra! Förstår din känsla för allt detta. Men vänta in tiden, även om dina barn och barnbarn inte kan ha "din" passion kan det gott hända att de så småningom värdesätter det. Och barnbarnen är ju alldeles för unga ännu för att förstå!

Yitte sa...

I translate your site and sometimes the way of translation translation is very funny. But now i unstand that this lace is very precious for you. It's really beautiful!!

annicka sa...

"att gå bakåt för att kunna gå framåt" är ett uttryck jag kom att tänka på när jag läste din text. Vilken tur att det var din mamma som ärvde textilierna- en oerhört värdefull gåva för dig och eftervärlden.