På Gång.......

onsdag 30 november 2016

Tredje utställningen på en månad.....



Så har vår grupp Annorlunda / Konstfoto sin första utslätning. Vi har funnits till ett år och nu känner vi oss mogna att visa vad vi gör.

Samtidigt så togs utställningen ner på Kungsbacka Konsthall, Bryggan ner där jag också fanns med.

Och så i stora konsthallen där pågår fram till januari 2017 en utställning med Kungsbackas Fritidskonstnärer och jag finns även med där representerad med 2 verk.

Tänk vilken aktivitet det är i lilla Kungsbacka.

tisdag 29 november 2016

Collage, akvarell, blandtekniker.....kalla det vad du vill!


Livet är nog lite av en "blandteknik" om man tänker efter. Inte antingen eller, inte bara både och utan att möta det precis som det är. Ibland känns det kul att göra en sak, ibland så är det hur tråkigt som helst. Ombyte förnöjer, eller är det så att vissa av oss blir mer uttråkade än andra?

Och varför just blandteknik? Kanske för att lära oss att se saker och ting från en annan synvinkel, inte vara statiskt, och upprepa, utan utforska och känna efter. Var sak hade ju sin tid, men också att komma tillbaka till något som vi lämnat för att testa på nytt.

Skapande är också någon form av "blandteknik" om man som jag ligger åt det hållet. Har funderat en hel del på detta med att tillhöra ett fack, så var det ju förr, mer eller mindre. Du fick/skapade dig ett yrke och var vid din läst hela livet och var nöjd. Men kanske man längtade till något annat men visste inte så mycket mer. Idag har vi helt andra förutsättningar och personligen så tror jag på just "blandteknik" och vördnaden inför olika sätt att förhålla sig till skapandet oavsett om det är foto, bild, form, måleri, textilt och jag vilar i den tron att detta berikar skapandet.

Jo det kräver en del andra sätt att förhålla sig till skapandet, och ja det ställer nya saker på sin spets, och det rubbar mina tankegångar, men det är också berikande.

Blanda och ge..........vad det nu é?

Konst-ut-övande


Att vara "konst-ut-övande" innebär också att testa på. Att lära känna olika material och olika tekniker. Jag har målat både akryl, olja, olja med vax, och även testat på att trycka med olika oljetekniker och acryltekniker. Collage har också ingått i min långa målarväg. Hela tiden återvänder jag till de kinesiska och japanska teknikerna, men också akvarell.

Att måla motiv är heller inte något som jag med förtjusning skapar. Det ger mig inte det lugnet, den glädjen som det abstrakta ger. Även om jag då och då försöker avbilda eller skapa en föreställande bild så känner jag mig inte "hemma".

Att känna sig hemma förresten har blivit en spännande utmaning i tanken. Vad är det som gör att man känner sig just "hemma". Helt klart är det en känsla, en upplevelse, men också ett uttryck för trygghet, glädje, värme, omsorg och i vissa hem känner man genast här är det gott att vara. Jag har funderat mycket på detta med "hemmabegreppet" den senaste tiden. Det har inte med vad man har i sitt hem att göra, inte heller hur hemmet ser ut, eller vilken stil man har utan det har med "känslan" att göra det inser jag mer och mer.

Så många hem som vi besöker genom åren finns det de hemmet som är mer "hemma" än andra. En livsstil, ett förhållningssätt, ett intresse, men också en familjekänsla, ett estetiskt uttryck kan skapa hemkänsla för dem som bor där, och helt tvärt om för mig som besökare. Visst är det spännande. Hur vi läser ett hem!

Slutliga tanken kring detta lilla inlägg-utlägg är att det kräver även övning att skapa ett hem som känns hemma precis som det kräver övning när vi skall skapa en textil med mening, eller en målning som föreställer eller icke föreställer något. Jag vill känna "hemkänsla läs igenkänning av något" när jag kommer hem och det gör jag inte när jag målar i olja, eller olja och vax eller akryl. Jag känner mig främmande.

lördag 26 november 2016

Ett oskrivet blad...


Att betrakta eller vara en betraktare har många infallsvinklar. Att betrakta är ju på ett sätt att känna igen och spegla sig i det som betraktas. Och vara en betraktare är mer en sådan som betraktar händelser och fenomen av olika slag. Jag gillar personligen både att betrakta och att vara betraktare!

Oskrivna blad är sådant som kan komma att sättas på pränt och det är också sådant som speglar mig (eller dig) i det du skriver. Det oskrivna bladet har inte någon betydelse förrän det fyllts med något, med något som är betydelsefullt. Ett oskrivet blad kan vara något fantastiskt, men det kan också vara fruktansvärt och mycket skrämmande. Jag har upplevd bägge delarna. Det har också du!

Att sedan betrakta oskrivna blad och fylla dem med något har också sina sidor, är det vettigt, är det relevant, är det viktigt ja det går att fortsätta tanken hur långt som helst. Mina oskrivna blad har givit mig flera funderingar och flera tankar, men också glädje att se att vissa blad kommer aldrig att fyllas.

Än så länge så har jag många sådana oskrivna blad - dessa mina oskrivna blad tänker jag fylla med tiden men just nu förblir de just oskrivet, jag väntar på det oväntade och det är som ett lotteri, ett livets lotteri. Vinsten finns det gäller att vänta ut den!


känsla av gemenskap så här i adventstider...


Jag önskar er alla en härlig första advent nu går vi in i en tid där ljusen skall tändas och lysa upp vår tid. Detta ljus sprider en förunderlig känsla i hus och hem. Jag tänker på alla oss som har ett hem och jag tänker på alla de som kämpar och skall finna sitt hem på olika sätt och olika strider.

Att vara lyckligt lottad är att kunna välja, välja vänskap, frihet, omsorg, glädje, men också omtanke om de som inte kan eller har. Vänskap förtjänar vänskap, glädje förtjänar glädje. Min lilla berättelse startade med att jag tog bort något så banalt som ett bindestreck, men också att den hade dubbla bottnar och det innebär fri tolkning. Jo jag hade ett budskap! Att vi "tar ett samtal med vår inre vän, vår inre samtalspartner" och förlikar oss med henne eller honom. Att denna vår inre vän som sitter på vår axel och säger du duger, du är bra eller som säger "du skall inte tro du är någonting"skapar en fin dialog och ger dig och mig kraft att göra något gott.

Jag vet vad jag skall göra, vet du?

fredag 25 november 2016

fruktsamma dueller....


Att byta miljö lite då och då är nyttigt för både fruktsamma och givande samtal, men också detta med inre övertygelse. Att se något från olika synvinklar, olika perspektiv, olika ljus bidrar också till att vi kan fatta beslut, hitta lösningar och möjliga vägar till något nytt.

Mina fruktsamma dueller sker mellan min impulsiva sida och den mer "tankefulla sidan" och det är jag kanske inte ensam om att vara på detta viset. Rumpnissarna sa ju alltid "vafför är det på detta viset" och visst är det vist? Varför gör vi alltid som vi brukar göra, varför kör vi alltid samma väg till jobbet, varför sitter vi alltid på samma plats vid bordet personligen tror jag det har med bekvämlighet att göra. Att byta plats lite då och då kan ge nya perspektiv. Och då menar jag på det personliga planet, att se något i ett annat ljus, att göra andra saker och att testa nya sätt på antingen vardagen, hobbyn eller något annat.

Att se helheten gör att vi kan se delarna, och att hitta den röda tråden i det vi gör oavsett vad det handlar om ger styrka. På bilden så har mina "gestalter bytt plats" och låt mig då säga att det handlar om empati, för mig själv och min omgivning. Att vi inte skall vara så snabba på att döma, kritisera och klaga, utan försöka sträva emot för detta är ett av de vanligaste symptomen som förekommer mellan oss människor tillsammans med att vi tolkar och tror att vi tolkar vår omgivning rätt.

Så fortsättning följer några dagar till i "betraktelser" och det är roligt om just du tar dig tid att läsa och  fundera över vad du vill, vad du önskar och vad du känner för livet är kort, oändligt kort, och lycka är något som inte kan köpas för pengar, inte heller "friskhet", så vi har något värdefullt att ge oss själva, nämligen glädje och underhålla glädjen även om vi ibland kan vara både ledsna och förbannade.

Idag har varit en riktig insiktsdag igen, tänk vilken rikedom!

berättelsefortsättning....



För 2 dagar sedan så började jag en liten berättelse om egentligen ingenting, men ändå något som har olika bottnar. Detta med att titta på vad ett namn kan betyda eller inte betyda, och hur ett namn både kan och inte kan forma mig som person.

Som enda barnet har jag alltid önskat mig syskon, det har jag inga och det är nog det jag saknat allra mest. Jag har istället gjort så att jag "adopterat hemligt" en syster som jag känt gemenskap med. En syster som inte är dömande, kritiserande, eller klagande. Och det har funnits flera sådana genom livet.

Men som systrar kan göra så kan dom "flytta" på olika sätt både kroppsligt och mänskligt. Och tyvärr så har jag några också har gått bort. Så ledsamt. Ja jag har också haft systrar som jag trott var "mina speciella systrar" men som visat sig inte vara alls så som jag tänkt. Ibland kan man också "förföras". Det som är intressant är att jag hittar "systrar" lite varstans dessutom som jag finner otroligt stor glädje tillsammans med. Dessa mina "systrar" har sina egna liv, sina egna funderingar och dom är kloka och insiktsfulllla, spralliga, glada, allvarsamma, ja dom har allt det där som en syster skall ha.

Talar jag om vänskap? Ja till viss del, både vänskap till sig själv och till dem som jag vill ge min vänskap till. Inte för att få något igen bara för att jag är jag och du är du.

Hur stor syskonskara kan man då vara? Ja förr i tiden var den ju inte reglerad och det är den nog inte idag heller - så ni som vet med er att ni är en bra syster, både biologiskt och vänskapligt var rädda om den gåvan, vänd inte kappan efter vinden, utan var lika omsorgsfulla som ni är och ta vara på den gåvan, vem vet ni kanske får en systerkram oväntat!

fors. följer...

torsdag 24 november 2016

Tidsberättelse forts....



Så fortsätter den lilla bildberättelsen. I går handlade det om Ewa och idag handlar det om Christine.

Om berättelsen är sann? Kanske, kanske inte, det kan vara både verklighet och påhitt men ett litet uns sanning finns helt klart.

Christine har ett "stumt e" på slutet och betyder "andligt" och för mig är det nog den mentala kraften eller styrkan som vi kan utveckla om vi vill. Kanske därför som jag blev dom 10 första Mentala tränarna i Sverige för många år sedan. Den mentala styrkan som vi har och som vi kan öva upp är fantastisk och det är en gåva till var och en av oss. Men det kräver träning och åter träning. Alla har vi en liten Janthe eller Ågren och även en liten Luther inom oss. Det handlar mycket om att lära oss handskas med dessa 3 individer.

Att visa styrka utåt kräver också styrka innåt. Att tro på sig själv, att våga visa sig själv och framför allt ha ett gott förhållande till oss själva. Jag är tacksam för båda mina namn Ewa-Christine och nu när jag skall ta bort bindestrecket och göra namnet mer helt EwaChristine så känns det lite utmanande och spännande att ta bort dubbelnamnet och göra mitt namn till ett namn.

Men säger du betyder då bindestrecket så mycket? Nä inte ett dugg, men för mig personligen så har det en symbolik, denna gången väljer jag bort, och denna gången väljer jag själv hur jag vill stava mitt namn framöver.

I morgon fortsätter berättelsen och då möter du båda "figurerna" för dom har lite till att berätta.

Förresten Ewa betyder LEVA, är det inte underbart att ha fått ett så livsviktigt namn!

onsdag 23 november 2016

En berättelse över tid...


Hej jag heter Ewa och jag har en syster hon heter Christine, henne får du träffa i morgon.

Vi har ett band mellan oss, låt mig försöka förklara. Ewa-Christine mellan Ewa och Christine finns ett tankestreck. Detta tankstreck har haft många betydelser genom livet. Bland annat så har dom duellerat, dom har diskuterat och dom har funderat. Ewa den mer utåtriktade och Christine den mer introverta. Som barn så blev det många kollisioner en del ropade Ewa, andra Ewa-Christine, och ytterligare några som tyckte det var besvärligt och sa bara "Kina". Detta att vara med dubbelnamn, att vara dubbelhänt och vilja använda båda händerna, att ha dubbla intressen och allt som har med det dubbla har varit mycket som resulterat i krockar men för med sig insikter och möjligheter också. Visst har det funnits hinder och stökigheter, idag ser jag det mest som rikedom.

Ewa älskar det abstrakta, det oförutsägbara, det spännande och nytänkande och hon är nyfiken och full med upptåg. Visst kan många känna igen sig, och visst kan det vara trevligt men det innebär också ansvar.

Det viktigaste enligt Ewa är att stå med båda fötterna på jorden som hennes mamma sa och därför fick hon ett "w" i sitt namn.

Som barn så gick Ewa-Christine alltid klädd i vita kläder och hennes mamma tyckte det var fint och visst blev de smutsigt men lugn, det fanns alltid byten. Vit pälsmössa, vit päls (kanin) och vita strumbyxor, vita känger eller vita skor, Ewa gillade också spetsar och guld........

fors. följer

En berättelse över tid...


Hej jag heter Ewa och jag har en syster hon heter Christine, henne får du träffa i morgon.

Vi har ett band mellan oss, låt mig försöka förklara. Ewa-Christine mellan Ewa och Christine finns ett tankestreck. Detta tankstreck har haft många betydelser genom livet. Bland annat så har dom duellerar, dom har diskuterat och dom har funderat. Ewa den mer utåtriktade och Christine den mer introverta. Som barn så blev det många kollisioner en del ropade Ewa, andra Ewa-Christine, och ytterligare några som tyckte det var besvärligt "Kina". Detta med dubbelnamn, att vara dubbelhänt, att ha dubbla intressen och allt som har med det dubbla har varit många krockar som för med sig insikter och möjligheter, men också hinder och stökigheter.

Ewa älskar det abstrakta, det oförutsägbara, det spännande och nytänkande och hon är nyfiken och full med upptåg. En del känner igen sig, andra inte alls. Det viktigaste enligt Ewa är att stå med båda fötterna på jorden som hennes mamma sa och därför fick hon ett "w" i sitt namn.

Som barn så gick Ewa-Christine alltid klädd i vita kläder och hennes mamma tyckte det var fint och visst blev de smutsigt men lugn, det fanns alltid byten. Vit pälsmössa, vit päls (kanin) och vita strumbyxor, vita känger eller vita skor, Ewa gillade också spetsar och guld........

fors. följer

Handen vill det hjärtat säger...


Handgjorda trådknappar, på karta dessutom. Så många skatter det finns i vårt land och så mycket som aldrig tas tillvara. Nu rensar jag ut och finner den ena skatten på den andra som inte har något materiellt värde, men ett annat värde. Nostalgivärde, känslovärde, minnesvärde, "måste spara värde", bra-å-ha-värde" och många många fler värden.

Jag tänker också på det historiska värdet, för det finns flera historier i denna lilla karta, hur den tillverkades (det var ju handgjort) och hur den kom till mig, hur de små knapparna använts en gång och hur jag använt dem och hur jag nu sorterat bort dem och de endast finns kvar på denna bild.

Rubriken idag var ju "handen vill det hjärtat säger" det var här det började en gång mitt textila intresse, jag fick denna karta av min mor och nu sitter alla de små knapparna på alla de textila arbete som jag gjort genom åren och barn och barnbarn har fått var sin liten del av denna karta. I dessa små arbete har jag sytt in mycket kärlek, mycket tankar och framför allt mycket välgångsönskningar om att de skall få leva i en värld av vänskap, omtanke, kärlek, och frihet. Den friheten måste vi arbeta för oerhört hårt för. Det är inte alltid de våra förstår vårt behov av frihet. Frihet att göra det som är viktigt frihet att känna tillhörighet utan att någon ser snett på en. Men också frihet att våga skapa, det som är roligt och intressant oavsett om det är att baka, springa, motionera, skapa allt som ger energi.

Frihetsenergi får vi när omgivningen hejar på, när omgivningen förstår vårt behov av att göra, det handlar inte om att vi inte är lyckliga där vi är och står det handlar om att få utrymme för att hitta egna drivkrafter. Att testa på, försöka, lära nytt, förkasta och göra annat det har varit min frihet genom åren. Förr eller senare hittar vi hem och knappkartan kan ses som möjligheter att våga testa men om vi stannar när knapparna är slut ja då stagnerar vi ju och nu letar jag upp en ny knappkarta och fortsätter mitt utforskande glädjefyllda sökande efter nya utmaningar. Om jag har knappar jo ni kan aldrig ana det är väl ett par hundra stycken till.......men nu rensas det!

tisdag 22 november 2016

Abstraktioner...



Våga gå över dina gränser..........

Det är något som måste både upplevas, göras, och framför allt arbetas mot. Det är inte lätt, snarare riktigt svårt, och det kräver övning och åter övning. Till och med,  mod!

Varför är det så svårt? Kanske för att vi är bekväma, tycker att allt är bra som det är, inte orkar med besväret, svårt att ta tag i det som man vill göra. Livet är en skola hela livet och i livet tillsammans med livet. Utveckling innebär inte avveckling utan snarare mer kunskap och större insikter.

I går såg jag en program vad som händer när vi ändrar uppfattning i "vuxen ålder" och jag blev både glad och riktigt förbluffad. Tänk att hoppa fallskärm när man är över 80 år, eller sätter igång på gym när man är i 90-års åldern, det ger mig styrka att våga gå över mina gränser, mina säkra gränser och i vuxen ålder har vi styrkan att veta, ha insikter, kunna dra slutsatser och därför så har hela denna veckan varit att gå över mina gränser, mina säkra gränser och glädjen i detta är att frigöra mig från mycket.

Våga är att göra!


måndag 21 november 2016

Abstraktioner...


Livet är som ett rutmönster, ibland förstår vi och ibland förstår vi inte någonting.

Detta rutmönster är också det som ger oss insikter och förståelse, utifrån vår egen tolkning. Och vi skall inte bli förvånade att andra kanske inte alltid förstår vad vi menar eller ser saker och ting på annat sätt. Visst kan vi bli ledsna, men vad var det den berömda filosofen sa? Jo vi skall möta den andra människan där den befinner sig, och inte där vi tror den är.

Vi är olika alla människor, och vi tar in saker och ting olika. Men en sak är helt givet, om vi vågar öppna dörrar som inte öppnats tidigare, öppna fönster och inse att varje gång vi gör det så lär vi oss något nytt, får nya erfarenheter så stärker det oss i det vi gör.

Det jag såg klart i går, kanske inte alls är klart idag, men en dag så kanske det landar och då på det mest underfundiga sätt, som jag inte alls tänkt mig. Det viktigaste är återigen att gå från någonting till någonting kan vara både mödosamt och arbetsamt, men framförallt utvecklande.

Insikter ger oss möjligheter, och möjligheterna ger oss insikter att våga, tänk vad enkelt!

Istället för att bli ledsen så är aktiva val helt rätt eller hur?

Här en akvarell som jag gjorde efter en häftig insikt!




fredag 18 november 2016

Livets möjligheter.......i all enkelhet


Livet är som en tom skål, vi måste fylla det med sådant som ger oss styrka och välmående. Vi har en tid som är vår, denna vår tid är vår möjlighet att göra det som är viktigt, värdefullt och livgivande för oss som en del av helheten. Vår medvetenhet vaknar ibland sent, ibland mycket tidigt, men en dag ser vi vad, hur och varför vi gör och har gjort som vi gjort! Är du med?

Vi skapar det liv vi själva vill! Va är det så enkelt?!

Vi skapar också den miljö som vi kan om vi medvetet skakar av oss en mängd tankar som alltid finns på lut. Och det bästa är att vi kan alltid ha en plan att göra saker och ting bättre, roligare, smidigare, gladare, mer njutbart. Vi lever dessutom i Sverige! Så vi har en viktig uppgift var och en av oss. Du din och jag min!

Om vi betraktar det liv vi har levt, det liv vi lever så har vi ett ansvar för oss själva och våra barn att skapa en guldkant som är uppnåelig (inte ouppnåelig eller inte genomförbar) utan en guldkant som vi själva känner utifrån de värderingar och önskningar som är realistiska och måttfulla. Som betraktare av din egen resa så har du ansvaret att tala för dig själv, och det som du kan åstadkomma genom medvetna val.

Jag säger vi går från något till något och det är det som ger oss styrkan att inse och förstå. Vi förstår inte allt och kanske inte vi behöver göra det heller. Vi är här och nu och vi kan alltid göra det vi önskar bättre, säkrare, roligare, och mer insiktsfullt "om vi vill". Det handlar om vilka livsformer vi vill ha, vilket liv vi vill leva, vad vi värdesätter i livet, att älska det vi gör och oss själva för att kunna älska omgivningen och respektera den för vad som är viktigt.

Livsviktigt för mig är att vara glad, ge omsorg, kunna ta emot och samtidigt också fundera på vad som är viktigt - annars har jag ju tappat min livsuppgift!

  

onsdag 16 november 2016

Betraktelser i regnet


Naturen skapar vackra bilder, här sker allt i en stilla harmoni, här kan inte mycket misstolkas och här kan inte mycket gå snett om inte vi människor ser till det. Tänker ibland på hur lätt det är att missförstå, misstolka och tolka efter sitt eget vetande och kunnande. Vi vet oftast inte de bakomliggande faktorerna men vi bildar oss en uppfattning och den speglar vårt handlande. Tänk så enkelt livet var om vi bara gav oss hän, ville alla väl, inte skapa konflikter och strider, såg till allas vår överlevnad. Inte stal, inte krigade, inte trodde oss vara bäst i alla lägen utan bjöd på oss och vårt kunnande och vetande.

Tänk så enkelt livet skulle vara om vi alla hade en positiv inställning och positiv attityd till vår omgivning istället för tvärt om. Tänk så enkelt livet skulle vara utan att vi skulle behöva försvara oss, bli ledsna åt andras tolkningar.

Min mor lärde mig gör rätt, var glad. Och det har jag försökt i hela mitt liv. Men jag måste erkänna att jag har inte alltid lyckats. Dock finns det något mer som säger, du kan alltid förklara och rätta till. Du kan alltid be om ursäkt och lite till.

Så om jag inte vet - så kan jag heller inte be om ursäkt, men jag kan förekomma och försöka göra rätt nästa gång!

tisdag 15 november 2016

Livets glädjeämnen.......


Betraktande och tankar är en stor del av vår vardag. Likaså att se de små sakerna som ger glädje. Ibland så glömmer vi av detta och springer snabbt förbi. Hinner inte, skall bara, måste först göra, istället för att dra ett djupt andetag, stanna upp, sitta mig runt omkring och då, syns det...

Färger, former, bilder, skapande allt hör ihop och allt tillhör livets glädjeämnen. Jo, det finns många fler, men här var det ett "ax-plock" som kan göra mig riktigt glad, även om det regnar och är grått ute. Just så var det med denna bilden....

torsdag 10 november 2016

Dagen efter....



Så här dagen efter, så tänker man tillbaka på gårdagen. Dagen efter i alla sammanhang kan ha en bra eftersmak eller en mindre bra eftersmak. Det beror på vad jag gjort, skapat, eller ställt upp för. Ibland så är vi snabba att klaga, döma och kritisera. Vi bildar oss uppfattningar som inte alltid stämmer pga att vi inte vet, eller kan eller förstår. Det intressanta är att vi skapar en "sanning" som kanske inte är en sanning utan tvärt om.

Dagen efter det är då vi kan börja se om vi valt rätt, gjort rätt, fast oftast så dröjer det ett tag innan vi kan se det vi hoppas se eller det vi vill se, eller det vi inte vill se.

Dagen efter då kan vi också sumera gårdagen och inse att det är mycket som påverkat och påverkar oss. Detta med falskhet, oäkta beröm, dubbla budskap, "sanningssägare" och de som tror att dom är
s å  ä r l i ga, som har sagt så mycket fult och sedan spelar upp en helt annan sida. Visst har jag mött många som ena dagen visar en sida och sedan andra dagen visar upp en helt annan sida.

Dagen efter, då slår det mig att ena dagen kan jag vara motståndare och andra dagen kan jag vara medspelare, dagen efter då ställer jag upp, visar fram en hovsam inställning, och säger du är den som vunnit.

Men varför blev det dagen efter?

Något var fel..........
Något var olidligt......
Något var korrupt..........
Något hade skadat............

Kan det ha varit etablissimanget som fått sig en törn,  en läxa, och nu måste hitta nya strategier för att reda ut, rätta till, och lära sig förstå?

Dagens bild är en dagenefterbild, en ölburk som brunnit........visst var bilden häftig!

tisdag 8 november 2016

Minnen........


Minnen
Att samla på minnen är nästan samma sak som släktforska om man ser det som historia. Varje minne har sin egen historia. Jag har samlat på minnen tror jag i hela mitt liv, allt ifrån smycken från släkten, till spetsar, knappar, sybehör, allt detta har varit små små skatter i mitt liv. Jag har haft dem lite varstans och jag har haft plats.

Så en dag tänkte jag, skall jag verkligen fortsätta samla på alla dessa minnen eller skall jag göra något med dem? Då började min resa med att fotografera dessa släktklenoder och minnen, men också att dokumentera, tänka, sortera, sortera bort och så hade jag just allt det jag ville spara.

Så kom ännu en dag, skall jag fortsätta att samla på dessa minnen eller göra något mer med dem. Sagt och gjort, det blev 5 stycken tittskåp till barnbarnen. Dessa tittskåp har jag känt varit viktiga för mig att föra mina minnen, släktens minnen, generationer tillbaka deras minnen vidare. Som en gåva från mig till kommande släkten.

Men samtidigt så kom också minnena fram i alla lådor och från alla skåp. Här var mycket textila minnen som var svåra att göra något med så jag började skapa lapptäcken, och sk artquilts av mycket av det som jag hade i mina gömmor. Det blev så många att jag hade en utställning "Mitt Vita Rike" och det var helt klart något som jag gladde mig länge åt. Alla mina vita minnen på en gång.

Denna resa fortsatte så in i Mitt vita rike med inslag av Rött. Ännu en utställning med minnen i den röda färgens tecken. Här kunde mina barn och barnbarn få lov att välja var sitt minne (och det var ju så att det var även vår släkts minnen), och så gjorde dom. Tror att uppskattning infann sig.

Sedan kom Vitt vita rike med inslag av svart, och även här så fanns minnen med. Lapptecken, artquilts, textila alster, mycket var det och spännande var det. Nu hade jag avverkat 3 stycken separata utställningar med minnen och några samutStällningar.

Något som var intressant var att det var återbruk av släktens textila skatter som jag kunde använda mig av i mitt skapande arbete. Jag började mer och mer tänka på hur jag skulle kunna hitta mitt personliga uttryck i mitt arbete och under hela denna tiden så utbildade jag mig inom måleri, textilt arbete och foto. Detta kändes både meningsfullt och spännande.

Så en dag kände jag att jag kunde lämna detta och gå från något till något nytt där jag idag är. Det har tagit lång tid, många timmars arbete, många timmars sökande och många timmars experimenterande, misslyckanden och framför allt upptäckter. Idag är jag inne i en helt ny fas, ett nytt sätt att närma mig den skapande processen och det känns både utmanande och lite nervöst, men framför allt roligt!

Mina minnen bär jag med mig, även om de inte är lika många som de var en gång, eftersom dessa mina/våra minnen nu är uppdelade mer eller mindre mellan barn och barnbarn och mig. Så denna nya fas är mer min egen, mitt eget sökande i mitt arbete, och mitt eget personliga uttryck. Tänker tillbaka på mina egna "minnen" tillsammans med de minnen jag burit med mig sedan barns ben och känner både tacksamhet och ödmjukhet att jag gjort denna resa som tagit mer än 20 år. Dock är det 20 år med utforskande varsamhet, nyfikenhet och framför allt glädje som kantat vägen.

Så nu har jag avslutat mitt Galleri på Fb, jag har avslutat en hel del andra projekt och nu fortsätter mitt "livskvalitets projekt" in i nya banor vilket jag känner är helt rätt!

torsdag 3 november 2016

Snilleblixtar och ljuset av eller på?



Att tända eller släcka?
Detta med att få en snilleblixt är kul tycker jag. Våra snilleblixtar får vi när vi minst anar! Kreativitet och snilleblixtar hör ihop, så gör du något kreativt (för dig det behöver inte vara kreativt för andra) så kan det hända att det händer. Dvs en snilleblixt infinner sig!

Att tvinga sig själv att belysa ett problem som varit länge och kreativt försöka lösas det är inte så enkelt som vi kanske kan tänka oss. Men om vi sysslar med annat så kanske det ger sig och den där snilleblixten (även om den är liten) kommer fram och ger sig till känna.

Att släcka ner, vila, göra något annat kan många gånger vara lösningen på något som vi funderat på länge. Så är det nog för de flesta människor. Ibland så kanske vi får vara lite extra noga och städa runt omkring för att se lösningar, hitta nya möjligheter, men framför allt ha ett öppet sinne och en positiv tro att det skall lösa sig, det som du funderar över.

Så jag fortsätter att både tända och släcka, men framför allt göra något annat helt annat när jag skall hitta en genial lösning på något som jag länge funderat över.

tisdag 1 november 2016

Betraktelser...




Saker och ting förändras, blir äldre, blir omoderna, går ur tiden, förkastas, slutar att fungera och vi konstaterar enkelt, släng!

Vissa saker får patina och fångar intresset och annat bara slängs bort. Gamla trotjänare får stå modell och visa upp en gången tid. Att dokumentera är också något som gör att vi kan ge information till nästa generation.

Information är ett intressant kapitel, för den som söker och vet sökvägarna hittar han eller hon det som söks, men den som inte vet lever ju ovetande och det kan få problem. Att veta sökvägar, hitta information och vara informerad utan att bara tro (som många gör och dessutom sedan tror att dom har rätt), skapar funderingar hos mig.

Skönt att veta hur, vad och varför vi skall lära oss hitta i informationens djungel vi kommer att behöva den och här är inte lika lätt att slänga bort information som kan vara nyttig för oss. Men saker och ting förändras och då gäller det att hänga med!