tisdag 23 maj 2017

Formgivning och Design......



Vilken känsla att veta att all min teknik fungerar med varandra och att sedan rensa och städa upp från gammal dator och hitta minnen är dessutom grädde på moset. Här en bild från mina examensarbete (3 års studier och arbete) 2012 Design och Textil formgivning. Minns det som igår, och vilken glädje när jag var klar!

Det var inte bara glädje utan också stolthet, att resa, att avsätta tid, att göra alla uppgifter och framför allt att våga skapa och hitta egna personliga vägar i formgivning och designarbete var och är fortfarande lika roligt. Sedan så kan man inte bara luta sig tillbaka på utbildning utan det behövs kunskaper, underhåll av kunskaper och nytänkande för att utveckla det personliga uttrycket. 

Genom detta så har det bara fortsatt genom åren och idag kan jag säga att jag påbörjade resan för 17 år sedan och utbildat mig i både formgivning, design fördjupning, foto och konstfoto, men också inom måleri och jag har tagit upp det kinesiska måleriet men på mitt vis och även fördjupat mig inom de Japanska och Kinesiska teknikerna. 

Min mamma sa att jag skulle skaffa mig ett riktigt yrke, och tänk idag förstår jag henne! Att försörja sig på konst är nästan omöjligt och att söka konststipendier är en oändligt omständig process. Så idag kan jag se tillbaka på en del av mitt liv där jag försört mig och ett del av mitt liv där jag utvecklat mitt kreativa jag. Helt klart så är första delen av mitt liv det som hjälpt mig i mitt kreativa utövande, så jag har sluppit att försaka som jag ser det istället fått 2 spännande yrkesliv där det ena var ett måste att skapa ekonomi och det andra blir då ett måste utan för frihetens skull.

Jag har träffat många genom åren som varit både spännande och intressanta i sina konstutövanden. Dock märker jag skillnaden mellan utbildade och autodidakter. Och kanske det är just därför som många konstnärer idag har egen utbildning för att försörja sig. Alla är inte födda konstnärer, och alla är inte heller lämpade, men att som hobby, och för kreativitetens skull skapa är det många som önskar och vill.

Jag är helt övertygad idag att konstnärsskap är något som kommer inifrån, inifrån mig själv och är en drivkraft och något som man på sätt och vis föds med.

Det som var mest förlösande för mig personligen var när jag började använda min vänstra hand som jag inte fått på alla år genom skoltiden. Då, just då, så kände jag någon form av befrielse och en frihet som inte går att beskriva.

Om du går genom livet med en bindel för ögonen och någon helt plötsligt tar bort bindeln och du ser, du ser allt som finns runt om dig och du tänker, VA varför har jag inte sett detta tidigare? Ungefär så är det när man får redskap, kunskap, uppmuntran och stimulans och det har jag verkligen fått genom åren. Av personer som inte visat avund, inte sagt "var vid din läst" utan uppmuntrat min kreativitet, uppmuntrat min nyfikenhet och mitt sätt att se på mitt eget skapande och inte i jämförelse med andra.

Jag är övertygad om att det finns många som önskar att dom gjort samma sak som jag, men inte vågat och jag säger igen och igen, det är ALDRIG FÖR SENT..............kunskap ger styrka, och styrka ger trygghet allt detta har jag fått idag genom utbildning, övning och åter övning och jag kommer att fortsätta så länge jag orkar. Så till hösten fortsätter jag min kunskapsutveckling ännu ett år. Nu är det terminsavslut och jag skall göra klart alla arbeten som inte riktigt är klara men det känns härligt att säga JAG HAR SOMMARLOV................

torsdag 18 maj 2017

Tankar om och kring Japanska tekniker.....



Ibland så kan jag sitta och tänka tillbaka på det som varit, låt oss kalla det sentimentalitet eller nostalgi och jag sitter och sömmar. I nästan 30 år drömde jag om Japan och hur dom åkerbrukare textilier och tänkte jag skulle åka dit och studera BoroBoro tekniken. Men jag valde Kina istället och då fick jag med mig Kinesiskt måleri. Men efter 30 år kommer jag till Japan och är med på kurs i just denna teknik och tänker så intressant det är att göra något som man inte lärt sig från grunden utan "fuskar" i och så mycket jag såg med egna ögon som jag inte tänkt på. Att behärska denna teknik är något mer än att bara sy eller tillverka, det är ett förhållningssätt, ett sätt som inkluderar så mycket mer. Jag var tagen av tekniken för 30 år sedan och fuskat mig igenom den och jag är tagen av tekniken idag också kanske än mer. Jag är så innerligt tacksam att vi maken och jag kom iväg och att jag fick möjlighet att lära mig mer. Det räcker inte med att på avstånd lära utan kunskap förvärvar vi genom åren och genom att vara på plats och ändå lär vi inte allt det behövs en hel livstid till detta.

Här är ett arbete på fotot som jag skall färdigställa nu efter många års projekterande och jag avslutar inlägget med följande tankar:

Det ljuder i huset en vanlig dag
en vävstols kraftiga dubbel slag
Jag sitter och tittar och lyssnar och tänker som så:
”det är buller men inte buller ändå”
Det är något ljust något vekt och tryggt
i allt som finns när tiderna flytt
Lugn ljuder i huset en vanlig dag
med mormor, mamma och jag

Det ljuder i huset en vanlig dag
en symaskins hastiga svissande slag
Jag sitter och tittar och lyssnar och tänker som så:
”det är buller men inte buller ändå!”
Det är något ljust och vemodigt tryggt
i det som tiden lämnat på flykt
Lugn ljuder i huset idag
med mamma, mormor och jag

Det ljuder i huset en vanlig dag
en ”sömmares” tysta broderande tag
Jag sitter och syr, lyssnar och tänker som så:
”det är inget buller, men buller ändå”
Det är något ljust, skrirt och tryggt
i släktens och tidens flykt
Med mormor, mamma och jag
Som möttes en vanlig dag

Inspiration av 2 stråfer från Nils Ferlin


söndag 14 maj 2017

Collage personliga collage.....

Personliga collage
Jag har gjort mina collage av minnen från familjen bland annat, dessa minnen har jag försökt foga samman till ett och samma stycke. Mitt syfte har varit att ta tillvara sådant som annars kan slängas och sådant som inte betyder så mycket. Foga samman detta och se till att det bildar en historia ett minne för den som får det.

Det är ett stycke historia både före skapandet, men också under skapandet för att inte tala om när det når fram till gåvomottagaren som kanske kan ha glädje av det i många år och att det kan vandra i släkten. Allt detta med att göra släktklenoder har med en idé att göra, det var så att mormor och morfars hem brann ner till grunden utom textilierna som förvarades på annan plats. Minnena från mina farföräldrar är inte många heller så det gällde att tänka ut något som kunde bli något vettigt. Och jag tycker att mina collage har blivit just sådana minnen som man kan samtala om och kring.

Det ligger mycket kärlek och känsla i dessa collage.

Är helt säker på att om mormor och mamma nu tittar ner på de arbeten jag skapat så säger dom jojo återbruk är viktigt och jojo man skall vara rädd om även obetydliga ting, de kan skapa glädje.

Jag är tacksam att jag lärt mig att ta tillvara sådant som inte är av stort värde snarare ringa värde och värdera det som guld! En känsla av tillfredställelse och omtanke faktiskt!

lördag 13 maj 2017

Form, design=glädje




Att skapa genom form och formgivning, men också med design i ryggen känns tryggt och svårt, utmanande och kul. Formgivning eller design som begrepp beskriver ofta ett föremåls konstruktion, utseende eller den skapandeprocess som används från idéstadiet till en färdig produkt. Vidare så utvecklas funktionella och estetiska krav med utgångspunkt från brukarens behov.

I mitt skapande och i min skaparprocess har jag använt dess kunskaper för processer och då inkluderas funktioner som teknik, användarvänlighet, miljövänlighet, men också utseende. Och det finner jag intressant och stimulerande i mitt arbete med mina objekt oavsett om det är inom det textila eller måleriet eller det fotografiska området.

Då det inte finns någon allmänt accepterad definition av ordet design, så har termen olika betydelser inom olika designdiscipliner och användarområden och jag använder termen "formgivning och design" som ett begrepp idag i mitt konstutövande.

Själva ordet design kommer från latinets designo som betyder peka ut avbilda eller framställa och eftersom jag förordar det abstrakta så blir det det sistnämnda som stimulerar mina alster.

Formgivning/design är utformingen som formgivaren/designer av hantverksmässigt framställda alster/produkter som skapas oavsett teknik eller utgångspunkt. Det går alltså ihop ju längre man håller på med flera tekniker samtidigt. Och därmed så ingår de i det som formgivaren/designern framställer oavsett om det är hantverk inom teknik, eller hantverk inom textil eller hantverk inom måleriet, alla har samma personliga uttryck och personliga värde för formgivaren/designern och det blir det som blir det sk "varumärket" som visa på vem som gjort de olika arbetena. Detta är också en process i sig som tar många år att förstå.

Formgivning används oftast för att beskriva eller gestalta ett hantverk. Syftet med formgivning/design är i huvudsak att ge ett föremål en fungerande form, eller att underlätta tex användning och eller att optimera material och materialåtgång att ge ett tilltalande yttre. Och då blir ju frågan hur ger man det inom mina tre områden? För mig personligen så är det betraktandes i form av tavlor eller målningar men också det textila väggtavlorna som blivit mitt signum. Både inom det rent hantverksmässiga men också inom det tekniska.

Då gränsen mellan konst, formgivning/design inte är helt tydliga beroende på en mängd olika saker så har man skiljt de åt genom att enkelt säga att konst är konst och formgivning/design lutar sig mot det industriella/grafiska hållet och mode. Begreppet formgivning används ofta i samband med just detta och man kan se detta framför allt i historiska diskurser.

När nu gränserna blir mer och mer suddiga och konst, formgivning/design börjar närma sig varandra på nya moderna sätt, så känns det särskilt gott att kunna säga att en utbildning inom konst och utbildning inom formgivning/design är mer eller mindre samma sak och att det finns inte något som är "finare" än det andra utan att utbildning inom området är en resa i kunskap, färg, form, och eget botaniserande var och vart man vill komma.

Så sammanfattningsvis så har jag lärt mig genom åren att försöka hitta det personliga uttrycket som konstnär är att våga vara sig själv, våga testa gränser och våga visa uppskattning för sin egen konst lika mycket som uppskattning till någon annans konst oavsett om man är självlärd eller utbildad. Att vara autodidakt är fantastiskt, att ha gått utbildning är underbart.

EwaChristine utan tankstreck idag!