lördag 2 juli 2016

Sommarlov!

Lata härliga dagar, ledighet så var det när jag var liten och så är det nu. Avkoppling, inte så mycket att göra mer än det som jag vill. Visst låter det skönt. Sommarlov, bara ordet klingar så mycket i örat.

Ja jag stänger ner och laddar batterierna, gör små utflykter i vardagen, och framförallt tänker igenom hur och vad jag skall göra inför hösten och vintern. Det krävs planering det gör sig inte själv. Under våren har det varit tuppar och dom fortsätter, mina fantasituppar ser jag idag som små "konst-tuppar" de har sitt eget uttryck var och en.

Under våren så har jag tillhört en underbar fyrklöver, sär vi har samtalat om allt mellan himmel och jord. Det har varit akvarell, färger, former, men också abstrakt livskunskap. Att tillhöra en mindre grupp och skapa tillsammans ibland mer ibland mindre är berikande. Det är också otroligt spännande att se vad och hur man gör med "grupp-gemenskapen" som uppstår. Hur viktigt dessa mina vänner (som jag inte träffat I R L blir) och att känna glädje med en annan människa som man faktiskt bara känner genom ord. Dessa mina tre vänner riktar jag ett speciellt tack till, nu har varit med och förgyllt min vardag här i vår och det är också så att ni inspirerat mig att fortsätta mina tuppar.

Hösten, ja det går fort, men nu skall jag ägna mig åt dagdrömmar, lediga tankar, och många hyss.

Hoppas att ni också får ett fantastiskt sommarlov!!

Kram EWa-Christine

Konst-tuppar, kreativa tuppar, textila tuppar


De blir olika tupparna och hemligheten är att jag inte har sytt alla idag utan det är provbitar som jag sytt som övningar under mina år då jag utbildade mig inom det textila. Jag hade bestämt att jag skulle inte sy så små lappar och sätta in i någon bok för att visa upp någon gång se här här är mina stygnövningar eller se här så här syr man olika textila tekniker utan mitt mål var gör större lappar som du kan leka med och göra bättre om du vill senare. Men jag gjorde dem klara för uppgiften då och så har dom legat och varit i de olika lådorna med textilier.

Men nu så städar jag ur, städar upp och sorterar bort sådant som jag aldrig kommer att göra något av och sådant som jag inte känner känns relevant längre och vad hittar jag då, jo just ett antal olika broderade lappar som kändes märkligt att göra mig av med. Så föll tanken på att göra något lite extra som jag kunde roa mig med under denna sommaren.

Jo jag har virkat mormorsfiltar 14 stycken som är klara, har faktiskt en kvar där trådarna skall fästas det får bli när lusten faller på. Jag har gjort kuddar och lapptäcken till alla barnbarnen. Det har blivit textila tavlor och målade tavlor också. Förhoppningsvis så gillar dom det även när dom är äldre.

Nu är det tupparna som skall finna sin plats, en del har redan gjort det, och andra kommer att göra det.

En sak är helt klar och det är att jag minskar på handarbetsaffärens lager, och det känns riktigt roligt att veta att jag faktiskt tog mig an det och gjorde något istället för att bara köra iväg det. Tänk att ett arv kan påverka så att man ställer till att utbilda sig, lägga en massa år för att lära sig, träna och öva och tom resa långväga omkring för att se på textilier. Vilken resa min mor ställde till med genom detta arv, undrar om hon tänkte på det.

Dagens tupp innehåller mycket broderier, det skulle gestalta Monets trädgård och en bro och blommor. Tittar man noga på tuppen kan man nog skönja delar av detta helt klart.

Tupperierna fortsätter.

måndag 27 juni 2016

Fantasituppar, Galna tuppar, Glada tuppar, Abstrakta Tuppar vad du vill.....


Dom är många nu mina tuppar. Tuppar i alla färger och storlekar, och tom valörer. De finns de som är vackert broderade, sådana som är återbruk, men också sådana som var som provlappar på min utbildning inom det textila området. Jag är så glad att jag kom på vad jag skall göra med allt detta....och sedan kommer naturligtvis frågan vad gör jag med alla tupparna. Vem vet........eller ingen som vet......eller jag har en idé?

Jo jag har en idé och den håller på att ta både form och fart vilket känns kul. Mina tuppar berättar en historia i all sin enkelhet, och det gör att jag känner att denna historien är både viktig och värdefull.

Alla mina "lappar" har många timmar på nacken, och nästan alla lapparna har varit skisser till andra arbeten som jag gjort. Det kanske är det som är glädjen och tjusningen med att färdigställa dem till en tupp istället för att de ligger som en lapp utan mening.

Ju fler tuppar jag gjort, ju mer ser jag "mitt personliga uttryck" dessutom i tupparna. Det är både roligt och lite spännande att upptäcka att det finns något av mig i dessa tuppar. Det är ju det som många konstnärer strävar efter och som jag fått lära mig att hitta. Jag är så tacksam att jag fått möjligheten att studera så många år på heltid och samtidigt haft möjligheten att använda allt det material jag ärvt av min mor. Ibland funderade jag på varför hon inte gjorde sig av med alla garner, tyger, knappar, trådar, ja i stort sett allt som fanns i en handarbetsaffär? Med tanke på att jag ärvde allt detta kändes det lite knepigt att inte ta tillvara det också. Tror nog min mor varit stolt över sin vänsterhänta dotter och hon sitter nog på det där ljusblå molnet och myser, tror inte du det. Så många timmars glädje, så mycket slit i håret, så många kluriga funderingar som hon bjudit på är egentligen helt osannolikt.

Det textila intresset tillsammans med fotograferandet har följt mig genom åren, en ständig källa till glädje och avkoppling, och nu även måleriet. Mina måleriska äventyr ger mig även nya vänner, nya infallsvinklar, nya insikter och en gång sa jag lära i livet, för livet, och hela livet och det är sant! Vi lär genom hela livet om vi vill, om vi är vakna och kan ta emot och om vi är så insiktsfulla att vi VÅGAR.

Oavsett utbildning, oavsett intresse så måste viljan finnas där att utforska, vissa har det inom sig som en naturlig gåva, andra får träna, öva och åter öva och träna. Min inställning är att vi alla är konstnärer, en del bättre andra ständigt sökande. Sökande efter att glädjas och finna avkoppling. Jag känner många konstnärer som jag verkligen beundrar, för deras glädje att dela med sig, för deras uppmuntran, för deras äkta inställning till att "du kan" och för att de visar vägen. För 100 år sedan fanns det inget annat sätt att lära genom "mästare" och jag har haft båda delarna, både utbildning och mästare och nu skall jag avslöja en sak! Mästarna är toppen, de är helt otroligt kunniga, inspirerande, uppmuntrande och jag är så innerligt tacksam att ha mött dem på vägen. Jo ni vet vilka ni är (en handfull) ypperliga konstnärer som jag värderar mycket högt.

Som tuppmakare kan jag gala, och det gör jag..................HURRA för Er mina otroliga mästare och vänner, jag är så glad över att ni finns!!

torsdag 23 juni 2016

Midsommarnatten är inte lång.........

och solen går upp och ner på en gång, så var en sång som jag lärde mig som barn. Och visst ligger det något i det. Natten är ljus, det är sommar, massor av ljud i naturen. Fåglarna sjunger, bin surrar, och humlorna humar. En fantastisk tid.

Det är några Midsomaraftnar som har upplevts på olika sätt, på olika platser och med olika människor. De sista 20 åren så har vi tillbringat våra midsommaraftnar med vänner i goda vänners lag. I år blir det lite skillnad, vi blir tyvärr färre. Det tänker jag ofta på detta med att ha kommit i andra ungdomen. Då är allt på annat sätt, tacksamheten, ödmjukheten, men också sorgsenheten och saknaden.

Jag slutar dock aldrig att förundras över vissa saker som gör mig fundersam, det kan vara allt ifrån hur människor är, hur dom uppför sig och vad dom säger. Vissa är genuina, ärliga, omtänksamma, glädjefyllda, äkta, glada för andras skull. Men också intresserade genuint intresserade av andra människor och så har vi de som har en annan inställning. Tänk så lätt det är att se dessa andra, hur lätt det är att bry sig, och hur svårt det är att skaka av sig deras missmod, deras frustration och deras avoga inställning.

Som väl är så har jag bestämt mig för att hålla en armlängds avstånd, och jag mår gott av detta. Och som väl är så har jag så många underbara människor omkring mig så ett par av de andra kan aldrig bli fler än de härligt glada, spontana, kreativa, roliga människorna som jag faktiskt har som vänner.

Så så här i Midsommartider, tusen, tusen tack för all omtänksamhet, all glädje och alla skratt ni bjuder bort, tack för alla varma tankar, omtänksamma samtal, mail, sms, och fb hälsningar. Ni skall veta att ni är så berikande i mitt liv både IRL och på nätet.

Vad jag vill säga egentligen är GLA MIDSOMMAR, och var rädda om er!!

Kram ewa-christine

måndag 20 juni 2016

Abstrakt akvarell...



Tänk att det skall vara så svårt detta med akvarell...........de lyder inga "lagar" utan bestämmer själv vart de vill föra mig. Men samtidigt är detta en tjusning som lockar till arbete, träning och åter träning.

Att avbilda har aldrig varit min grej, utan mer det abstrakta som lockar, ibland i kända marker som blir i ett vips helt annat och ibland i helt okända vatten. Färgernas magi, vattnets påverkan, papprets kvalité, färgernas kvalité ja allt påverkar. Tom humöret har sin inblandning. Då jag också tycker om att utforska, känna efter och hitta inspiration och motivation så är helt klart mina abstrakta utsvävningar en glädjekälla.

Ibland har det känts lite ensamt, men bland goda vänner leker många toner och det känns mycket mer spännande att utforska, inte så ensamt. Glädjen i den abstrakta inriktningen är stor och likaså akvarellen så det blir att träna och åter träna för att hitta ytterligare utmaningar.

Utmaningens abstrakta akvarell är tjusningen med det hela!

söndag 19 juni 2016

Speglingar i skapandet..........


Har funderat länge på vad är det som händer när jag skapar. Har också talat med andra som har skaparglädjen i blodet eller som yrke. Jag får ofta svaret att det är speglingar i vår vardag och speglingar i vårt sinne som kommer till uttryck. Lite intressant är det - och då faller jag tillbaka i min tanke på om det personliga skapandet även speglas i det som jag gör.

Ofta hör jag att man blir glad över att titta på tex mina tuppar, och det vita säger de som tittar att det känns romantiskt. Och jag inser att jo jag speglar mitt sätt att se, tänka, känna i det jag skapar väldigt tydligt inför mig själv. Men jag har också olika bottnar, symboler, som speglingar för mig själv när jag skapar.

Det som är intressant är när jag fotar, eller målar, eller använder textila tekniker så är det olika uttryck som jag kan skapa och det passar mig att inte vara bara i ett utan i flera tekniker, flera uttryck antingen på en gång eller ett åt gången. Det beror helt och hållet situationen.

En sak är helt klar, tupparna har varit en glädjekälla och de ger mig glädje i kroppen, knoppen och tankemässigt så sysselsätter de mina tankar ganska så ordentligt.

Nu skall jag ägna mig åt "tuppologi" en stund...........ha en bra dag, skön vecka och gör det som känns viktigt så du blir glad. Jag skall välja bort sådant som stör och det känns glädjefyllt, i synnerhet i dag så skall jag vara extra observant. Ha det.........

fredag 17 juni 2016

Att gå från något och finna glädje i det!


Har målat med olja från och till, tycker kanske inte det är så utmanande med tanke på att det tar lång tid. Inser att jag är inte alls så långsiktig i målandet som i det textila skapandet. Men man skall ju pröva innan man kastar in handsken. Känna efter vad som ger glädje och vad som inte skapar det glada känslan. Oljan gör det inte. Så nu blir det att slutföra detta projektet, för ett projekt har det helt klart varit. Jag har även testat på med coldwax, och olja, även det tog tid. Men här var det roligare för det hände lite mer tyckte jag. Dock lägger jag detta på hyllan också. Sedan kommer vi till den varma vaxen och oljan, även det kommer jag att lämna!

Vattenbasserat känns både mer glädjefyllt och fantasieggande för mig personligen, så det fortsätter jag med och skall utforska allt detta med färg, papper, pigment, och kombinationer. Härliga utmaningar!

Nu helg, nu sol, nu lata dagar ......får se om det blir något måla av!