fredag 17 april 2015

Miljöförändringar..........




Jag har roat mig med att tänka om och kring miljö och miljöförändringar och det har varit mycket berikande i tankevindlingarna.

Vi människor genomgår många upplevelser på vår resa genom jorden, och en del lyckas flyga, andra lyckas springa, några går lugnt och fint, medans andra både flyger, dansar, springer, går, ramlar nästan allt på samma gång!

Då är det fint att se samma sak ur många olika "ljus" och sätta ljuset på det som känns rätt och gott och sedan ta ställning till vad man vill och kan för att få den "motionsrunda" som vi behöver.

Valet är mitt eget och väljer jag att ta lugna gatan och bara insupa dess fridfullhet så gör jag det för min egen skull. Men väljer jag "de dansantas gata" ja då får jag ju räkna med att bli uppbjuden till både en och två danser om jag inte väljer att stå lite i skymundan!

Jag för min personliga del, väljer "glada gatan med dess skratt, kärleksfullhet, välvilja och glädje", och visst finns det flanerade som inte har detta med sig, men se de kan jag väja undan för i mina val.

Vi ses bakom kröken........strax efter Gapskrattsgränd!


torsdag 16 april 2015

Stolthet


Stolthet är något som verkligen har "ryggrad" tycker jag.

Med ryggrad menar jag då styrka, mod, med- och motgång, framgång, glädje, fantasi.

Jag lägger alltså allt detta i det lilla ordet stolthet. Till detta lägger jag också uppfinningsrikedom, experimenterande, att våga, men också att se och upptäcka både mig själv och andra.

Stoltheten är också äkta vara, något som finns för sin egenskull och som man inte kan köpa för pengar.

Till sist i min lilla betraktelse av stolthet lägger jag glädje, glädjen över familjen, äkta verkliga vänner som är fria från avundsjuka och girighet. Som vågar visa sin äkthet om och om igen.

Att bära på stoltheten är inte svårt, men att lära känna en stolt människa kan vara svårare. En stolt människa trycker inte till andra, eller visar sin selektiva sida, en stolt människa är stolt för sin egen skull och visar andra respekt.

Tänk så lätt det egentligen är, men så svårt i praktiken.

Nej idag skall jag hitta min stolta sida och leta efter andras stolta sidor och känna glädje inför detta med att stoltheten är i foccus.

Det handlar inte bara om att trycka på en knapp och säga "gilla" det handlar om så mycket mer. Så visst är det spännande.

fredag 10 april 2015

Spara eller inte spara, sälja eller inte sälja?



Det går inte att spara ALLT, en dag kom jag fram till att nu räcker det! Barnen har fått sitt, de vill inte ha mer, barnbarnen har fått sina minnessaker, nu är det dax att säga adjö till många små prylar som finns i gömmorna.

Men innan vi skiljs så vill jag fota av och berätta. Här är det 3 porslinsknappar (jo det är av porslin) som är handmålade. Kommer naturligtvis från min mors sida tror det är min gudmor som haft dem. I början av 1900-talet och fram till 1950 kunde man hitta dem i manufakturaffärer. De fanns dussintals i varje affär med olika motiv. Det ena fantasifullare än det andra.

Knapparna har ringa värde idag - men helt klart morgondagens antikviteter. Men jag skall inte ha kvar alla dessa små prylar, du skall det bli plats för sådant som jag verkligen vill spara eller arbeta med. Ibland så skall vi sätta ett streck och säga oss själva, kommer jag att använda detta, behöver jag spara detta eller varför sparar jag på detta.

Nu skall knapparna få flytta till annat hem och jag hoppas att det är någon som syr på dem på ett plagg och använder dem så klart (eller sätter dom i en vacker karta och har på väggen).

Jag har under de senaste 8 månaderna gått igenom mängder av saker som jag inte behöver mer, en skön känsla och en härlig tanke att de kan få en ny hemvist och en annan funktion än att ligga i mitt förråd.

torsdag 9 april 2015

Obetydiga ting


Jag minns när min mamma la nytt hyllpapper i alla köksskåp. Ni vet sådant som är lite glansigt på framsidan. Och så sattes de fast med häftstift. De fanns i olika färger. Röda, gula, blå, röda och i guld och silver.

Idag lägger man varken in hyllpapper i skåpen tror jag, eller sätter fast dem med häftstift.

Skåpen är målade innuti men det var dom inte förr. Jo ibland men allt som oftast inte minns jag. Ja det är många ting som gått ur tiden och som inte har någon funktion i dagens samhälle.

En efter en sak "går ur tiden" och jag känner ibland att allt det som finns i skåp och lådor har en historia att berätta både om mig, min barndom, och om tiden jag levt i.

Om häftstiften var bra. Ja dom höll pappret på plats, men svåra att ta ur man fick använda en liten kniv för att få upp dem. Nej jag vill inte ha dem tillbaka. Nu så åker de iväg och jag får mer plats i mina skåp och lådor i allafall.

Glänta på dörren........


Jag har alltid "gläntat på dörrar" sedan jag var liten. Det är något magiskt med en dörr, tycker jag. Att se vad som döljer sig innanför dörren och försöka fantisera vem som bott där, vad dom gjort, hur dom levat har roat mig sedan barnsben.

Bakom stängda dörrar kan mycket hända och detta har också roat mig i tanken, så lite vi vet, så lite vi förstår, och så mycket vi inte bryr oss. Visst är det underligt.

Att ha en dörr att stänga är också självklart för oss. Att stänga vår egen dörr och ha vårt eget "hem", men det är inte självklart för alla.

Vad är då ett hem, och vad är då en dörr?

För mig är det trygghet, ombonad känsla, nostalgi men också många, många funderingar.

Stäng dörren står det ibland, men kanske skall vi ibland stanna upp och se vilken sorts stängning som vi skall göra. Ibland skall man lägga sig i!

Förra seklet

Om kläder kunde berätta skulle vi haft många spännande historier oss till livs. Här ett par sk "särk-byxor" som både är slitna och har rostfläckar, men ack så vackert sydda. Med dubbla sömmar och vändbar söm. Brodyr och ett magnifikt monogram i midjan.

Alla dessa kläder som var och är vita så man tvättade och stod i på den tiden innan tvättmaskinen kom, innan torktumlaren, robotdamsugaren, digitalkameran allt som vi idag ser som självklarheter. Det är ofta jag tänker på hur det var en gång.

Obetydliga tankar och obetydliga ting kan tyckas för en del, men jag som aldrig träffat varken min farmor, mormor finner det intressant att se hur det var på deras tid. Tänk alla som har sina mor- och farföräldrar kvar vilken gåva, få höra dem berätta och höra om liv och leverne.

Om jag är romantiker ja men kanske en realistisk sådan.

Kanske just därför som jag tycker att "det var en gång" är så trivsamt att dokumentera.

onsdag 8 april 2015

Mångfald och kreativitet........


Det är helt klart "mångfald och kreativitet" som driver mig att skapa. Att blanda måleri, textila uttryck och fotografera. Att ha härliga grupper att tillhöra och att gemensamt utbyta erfarenheter och idéer sätter krydda på tillvaron.

Ibland känns det bra det vi (läs jag) gör och ibland så tänker jag, nja så här kunde jag gjort istället. Och då gäller det att ha mod att göra om, testa och återigen experimentera.

Ibland får vi (läs jag igen) också välja bort sådant som tar energi, energislukande tillställningar av alla slag bör eller rättare sagt skall vi undvika.

Mångfalden och kreativiteten föds i mötet, och det är det som ger energi och glädje.

Nu skall jag förbereda mig på ett "experimentellt långt möte" och så får vi se vad det blir av detta!