lördag 18 februari 2017

abstrakt akvarell


Fyra akvareller inom den abstrakta "skolan".............

en sak är helt klart, akvarell är svårt, intressant, överraskande, och framför allt spännande, därför håller jag på år efter år och märker att åter och åter igen testa gör att nya insikter skapas.


Samtal om vänskap


En gång tänkte jag att detta med dockor är spännande, det skall jag göra. Jag gjorde mina två första dockor, fotade och tänkte. Dockorna var roliga att göra, men jag tappade lusten på vägen på något underligt sätt.

Idag har jag samlat ihop mina bilder och känner mig nöjd på att jag inte fortsatte, mina samtal sker idag på ett annat sätt, och det är jag glad över.

Så håll tillgodo, samtalet här handlar om en berättelse om vänskap, vad dom säger, det får ni fantisera ihop själva.

fredag 17 februari 2017

Fabric paper........


Att förlora alla mina digitala bilder var mycket tråkigt. Och jag var ledsen men bestämde mig för att inte vara det utan börja om från början när jag köpt min nya dator och tröstade mig med att jag kan alltid ta nya kort, och jag kan alltid göra det bättre. Och så kom jag på..............jag har nog en del av mina bilder sparade och tänk det hade jag på ett oväntat sätt.

Nä, inte alla men många. Att göra dessa bilder var roligt och det var en rolig tid, att göra collage på ett lite annat sätt och blanda textil och papper var lustbetonat. Collage har sina både svårigheter och begränsningar, men i samband med att blanda så blev det både enklare och roligare.

Min tanke var den gången att jag skulle göra en hel serie, och det gjorde jag, men nu har jag bara en kvar, de andra har fått nytt hem. Kanske jag gör några nya vad tiden lider för material saknas inte.

Dessa båda berättar en berättelse om en gången tid, om små vardagsnära ting hur viktigt det är att vi tar vara på detta.

Porträtt, eller personligt uttryck


Har alltid gillat att vara bakom kameran sedan jag var liten tjej. Ibland så fångades jag på bild...och ibland blev jag dessutom nöjd. Att våga vara personlig och spöka ut sig har också tillhört de små nöjen som jag roat mig genom åren med. Och så kom det med att göra självporträtt in i bilden under min studietid inom det textila. Ja varför inte..........resultatet blev en tanke, några prov på textila bilder och så naturligtvis en fest.....och vips så hade jag ett personligt collage i egen hög person.

Vad har detta givit mig, jo naturligtvis ett personligt uttryck, att våga exponera mig, att se mig själv med både distans och humor och framförallt så tog det tid att utforska de "mentala regionerna" och lära känna den lekfulla, den insiktsfulla, den fantasifulla delen av mig själv.

Ett porträtt kan vara hur som helst egentligen, och ett självporträtt likaså. Det har hunnit bli många olika sorters självporträtt med åren och det har också hunnit bli många funderingar. Att lära känna sig själv med både brister och fördelar är viktigt. Svagheter går att träna bort, svårare har det varit att hitta en och arbeta med att utveckla en posisitv attityd och en positiv inställning. Ibland går det riktigt bra och ibland kan jag gå på "den sk pumpen".

söndag 12 februari 2017

Tupperier.......

Detta Tupp-projekt har pågått en bra tid och alla mina tuppar är inte med på bilderna, det finns fler, många fler. Och många har dessutom fått nya hem. Tuppfarmen har varit stor och är stor.

Vad skall jag göra med dem?

Ja det är ett nytt projekt, så det avslöjar jag inte ännu, det gäller att hålla lite på härligheterna!

lördag 4 februari 2017

Samla på minnen..........


Att samla på minnen är något som inte tar plats fysiskt alltså när de väl är fotade. Mina personliga minnen är av olika slag när det gäller det textila, det är från min mormor, min mamma, släkt och vänner och det som skapas är sådant som jag kan förknippa med dessa bilder. Dagens bild kom till när jag suttit och funderat på vilka minnen som berört mig och hur det har gestaltats i mitt minne och hur jag skulle kunna överföra det till något textilt. Så bilderna längst till vänster är jag och de övriga är det som inspirerat mig särskilt i detta arbete.

Allt skapande har ett ursprung och för mig har det också ett symboliskt värde.

onsdag 25 januari 2017

Trådrullar, skaparglädje och små konsstycken.....


Mina älskade skatter som ständigt har följt med mig på min resa. Helt värdelösa för många och en skatt för mig. Jag har sparat alla silke-spolarna genom åren och det har blivit många. Trärullarna har jag mer eller mindre sytt upp också och likaså alla tunna virkgarner i DMC. För många ett minne blott för mig skaparglädje.....Varje bild har något att berätta. Vilka minnen vi bär på.....

Dessa tomma pappersrullar har det varit siden och silketråd på som jag gjort slut på från min mammas manufakturaffär. Tänk så många glada dagar jag har suttit och stuckit nålen upp och ner, så avstressande och insiktsfulla dagar. Det har blivit små små rutor på 2,5 cm x 2,5 cm som jag kallat mina ögonblicksbilder, och det har blivit stora riktigt stor vägg-konst Allt med skaparenergi, skaparlust och skaparglädje.

Alla tunna virkgarner med små virknålshuvud som jag också har gjort slut på, Det är många rullar skall ni veta, men nu börjar de ta slut. Snart så är alla borta och ett minne blott. Spetsar, dukar, fönsterprydnader allt i mönster fanns i mammas affär, så många prover som jag virkat upp och så många dukar som min mor sedan sålt. Det finns nog en eller två dukar kvar i gömmorna, skall ta fram dem och ge till barnen.

Jo jag har nog över 200 tomma trådrullar i trä. Försökte se om något museum ville ha dem men de ville dom inte, så då fick jag hitta på något som skulle göras med dem. Varför inte pryda var och en med vackra knappar och spetsar, sedan får vi se vad det blir av dessa. Kul att ha med till nästa utställning i alla fall......

Och så är det de stora spolarna, som jag älskar...........inte skall de kastas och inte skall de försvinna undan de är ju så vackra. Ja har sparat en del material som jag skall smycka de resterande spolarna med. De gör sig hur vackert som helst i en skattgömma med gamla smycken, ett par glasögon, en liten bok som ett stileben. På utställningen så finns det där och jag är övertygad om att de kommer att försvinna precis som de små rullarna.

När utställningen kommer att vara...................än så länge är det bara jag som vet (som väl är)!