tisdag 5 november 2019

Abstrakt och non-figurativt...


Livets olika pusselbitar bildar collage, men också det jag skapar blir till olika collage. Att göra en enda sak och se vad som händer lockar mig otroligt det handlar då om detaljer men inte att vara detaljerad. Utan snarare se hur en enda sak ger utfall om man laborerar. Ibland lyckas jag riktigt ordentligt och ibland blir det platt fall.

Upprepning är ett ord som jag idag förstår, förstår dess innebörd, dess tolkning, dess utfall. Ju mer jag upprepar något ju enklare går det med tiden. Tänk att detta skall vara så svårt att inse.........En upprepande handling förstärker, förfinar, ger insikter och förståelse om vi är medvetna och vill lära av handlingen vill säga.

Uppriktigt sagt så har jag nog velat "fuska" många gånger med sådant jag lärt, men inser att fusket i sig också är en medveten handling som i bästa fall kan lyckas men också misslyckas. Det viktigaste är nog till sist att se livet som det är, som den person jag är och hur jag valt och väljer att gå vidare.

En droppe vatten eller en droppe färg spelar inte så stor roll i det hela, men i delarna av det vi gör så är det märkbart.

En droppe vatten försvinner i helheten men i delarna kan man se skillnaderna ...


lördag 2 november 2019

Abstrakt, non-figurativt, icke avbildande......


 Bildskapandet ädla konst vad det än är så bjuder den på upptäckter. Att upptäcka konsten att beskära är svår men också att hitta rätt riktning. Det är inte alltid vi heller ser lika från person till person.


Att hitta höstensfärger kanske också bidrar till att man testar olika sätt att gestalta, och genom formerna försöker uttrycka det som jag som skapare vill.
Ett landskap i all enkelhet.....


Eller en form som tilltalar och skapar lite tankeverksamhet kan också bidra till glädjen att vända och vrida på verken.


Och hittar man något som är spännande så stannar ögat
även här men vilken skall man då välja i slutändan, det är och kan vara en knivig fråga.
För mig personligen så spelar det inte så stor roll egentligen, det är skaparprocessen som lockar och inte det färdiga arket!

Ha en trevlig Allhellgonahelg............











söndag 13 oktober 2019


Så roligt när någon av mina döttrar frågar efter något jag skapat. Oavsett om det är foto, textilt eller måleri. Det känns alltid lite extra värdefullt att dom uppskattar något som har en lite mer konstnärligt accent.

Här 3 foto som har 3 olika betydelser, boulklotet, barnvagnslåset och båtkäglan. Alla tre har något med att röra sig oavsett om det är på land eller i vattnet. Det handlar om att våga kasta, att våga använda hjälpmedel och att våga stanna upp i nuet och se allt som finns förankrat.

Yngsta dottern ville ha detta på sitt arbetsrum, och visst fick hon dessa med glädje.


Abstrakt, Non-figurativt


Vad är det Non-figurativa, det abstrakta det icke föreställande egentligen?

För mig är det helt klart motsatsen till motivmåleri att måla "non-figurativt". Det abstrakta måleriet har rumslighet, ljus, ljusdramatiska bilder, ett formspråk och balanserade kompositioner. Det har för mig tagit många år att förstå, att inte förstå och att våga utvecklas.

Många som målar figurativt säger att dom har svårt att måla nonfigurativt och det kan nog ha rätt det finns en sanning i detta. Dom vill se något i bilden som föreställer något och inte "luras att tro att det är något" dom är mer konkreta och kan avbilda fantastiskt bra och jag personligen känner djup respekt för detta. Det icke föreställande är en process, , både i starten, vilka vägar och möjligheter dom jag tar och det är svårare att måla abstrakt i akvarell än abstrakt oljemåleri. Ett oljemåleri kan jag arbeta med hur länge som helst men inte inom akvarellen där tar det fort slut, du når en slutpunkt och det gäller att känna när den infinner sig. Man måste alltså känna in slutpunkten........har jag gjort fel så finns inga genvägar och inga hemligheter att rätta till. Det är själva processen som är det intressanta.
Det är svårbemästrat och svårläst. Det krävs timmar och åter timmar med experiment, att studera hur, vad och varför när det gäller papper, pigment, vatten och sammansättningar.

När bilden inte är förutbestämd (motivbestämd) gäller det att lyssna in bilden, se vad bilden säger, vad bilden kräver i varje steg. Lyhördhet, väntan är två viktiga komponenter i akvarellmåleriet abstrakta värld. Det kräver mycket fantasi, experimentlusta, formkänsla, färgkänsla om vad som kan vara bra och vad som inte är fullt så enkelt. Att våga misslyckas gång efter gång. Till detta färglära, komposition och kunskap om pigment/vatten allt detta kommer efter hand in i bilden. Det är inte bara att ta en pensel och måla intuitivt som många tror eller lär ut. Det kräver minst lika mycket arbete som det klassiska akvarellmåleriet om inte mer.

Så penslar, experiment, lyhördhet är hjälpmedel. Som icke figurativ målare så är det också viktigt med en portion självförtroende, att jag vågar och våga misslyckas. Allt detta leder mig vidare. Det är svårt mycket svårt till och med att komma hit. Men lärorikt helt klart.

Abstrakt konst eller nonfigurativt måleri där gestalter eller igenkänningsbara motiv inte träder fram kan vara lurigt att betrakta och det är omtvistat ifall geometriska figurer som cirklar och trianglar är figurativa eller inte. För mig är det helt OK att använda dem och jag använder dem gärna, de ger en rytm i mitt måleri och de förekommer. För 25 år sedan då jag började måla abstrakt så sa min "mästare i Kina" att jag skulle öva och åter öva på cirkeln och triangeln och det har jag hållit. Jag håller på ännu med dessa övningar.

Idag känner jag mig mer tillfreds med mitt abstrakta måleri och jag kan också känna att de står på egna ben precis som mitt textila konstnärskap gör. Jag har haft mina tre utställningar inom det textila och samutStällningar, får se vart det abstrakta non-figurativa leder mig härnäst. Men jag älskar att måla och jag älskar att nåla och jag älskar att använda ögat i min bildkonst. Det är helt klart lusten och skapandet som är drivkraften.
EwaChristine




onsdag 6 mars 2019

Självporträttens värld.........


Det har gått som en röd tråd genom hela mitt skapande att många handledare vill att man skall göra sitt självporträtt. För mig har det blivit "en sport" att bildmässigt illustrera mig själv i olika tekniker, i olika material och i olika uttryck. Det har varit och är speciellt att våga lyfta fram sig själv i ljuset både på foto, i textilt material och måla bilderna.

Mina porträtt har och ger mig glädje och det handlar om att våga uttrycka det som jag ser är humoristiskt i en av-bildning. Humorn, glädjen, barnet, experimentlustan allt finns med och dessa bilder är bara några stycken i min samling. Jag har fler.

Äventyret fortsätter och bilderna skall så småningom få sin "egna plats" tillsammans med de övriga.
Det har varit roligt och är roligt att försöka hitta sina egna särdrag, och lite spännande att andra tolkar dem utifrån sina erfarenheter, men det bjuder jag på!

söndag 3 mars 2019

Non figurativt..........abstrakt........men med mening





Oavsett om det är collage, mixed media, eller andra tekniker så lockar färgerna att utforska nya sätt att hantera penseln.

Det icke figurativa lockar till olika sätt att ge ett uttryck.

Den blå färgen med inslag av rost ger mig en sällsam glädje i skaparprocessen.

När jag nu håller på att inreda min nya ateljé skall jag utforska nya möjligheter.

Jag brukar säga att jag går från något till något och nu händer det inom måleriet, fotografiet och inom det textila. Vart detta för mig är osäkert men spännande.







tisdag 19 februari 2019

En gammal släktklenod.....





Den lilla amorin-vasen

Med klistrat huvud och klistrade delar så är den ett stort minne. Den har följt mig sedan jag var liten genom min barndom och jag minns så väl när den gick i krasch. Giggi min hund, en svarta skotte och jag lekte. Jag hade en pinne, på denna pinne ett snöre och längst ut en korvbit. Lägenheten var stor och man kunde springa runt i den. Jag först och Giggi hunden efter. Varv efter varv, skrattande högt i högan sky ni vet ett barns lyckliga skratt när den lyckas med något. Pärlande kluckande lyckligt, jag hör det och känner det, än i dag. Giggi hunden som halkade på parkettgolvet och försökte styra upp sina tassar, med båda frambenen frenetiskt vevande för att kunna styra upp i kurvorna. Och så, rakt in i det lilla bordet som stod där med vasen, krasch, vasen blommorna, vattnet på golvet och vasen i delar. Mammas vassa röst, nu får ni sluta. Plockar upp skärvorna och tar ut dem i köket och börjar klistra ihop. Tyst inte ett ord. 

Jag och Giggi, hunden tysta och lite skamsna tittar på och jag säger ”så fin den blev” och mamma tittade bara på mig med sina isblå ögon där pupillerna var små som knappnålshuvud. Då visste jag att jag skulle vara tyst. Giggi och jag kröp in i Giggis koja, som var ett skåp och var delat för att hon skulle kunna krypa in och ha sitt eget ”bo” och jag fick också plats där.



Än idag hör jag skrattet, och känner tårarna av skamsenhet, och förstår min mors sorg. Men vasen har varit i mitt hem hela tiden och när mor gick bort så tog jag hand om den varsamt och den finns med mig och minner mig om barndomens lekar, men också om allvar i att tänka sig för. Skärvorna från barndomen finns bevarade i vasen som ett kärt minne. Idag ser jag den som en symbol på minnen, kärlek, men också sorg över att förlora något och jag tror att min mor ville visa att man skulle vårda och ta hand om även om något går sönder. Det är inte alltid så att man måste köpa nytt, utan omsorg och kärlek skall finnas i det som betyder något. 

Förresten var kommer den ifrån då, kanske du tänker. Den kommer från min farmor och farfar som min mor och far fick i gåva någon gång på 40-talet. Alltså är jag 3:e generation som äger den......