söndag 18 november 2018

En ateljés många ansikten...


Ateljén
En historisk period försvinner och en ny träder in. 120 kvm är mycket, mycket att skapa i och mycket att samla i. Framför allt så har jag haft möjlighet att ha en fotostudio, en målarstudio, ett textilt rum och maskinrum. Till detta också möjlighet att ha kurser. Och nu är detta färdigt. 12 kvm med extra utrymme för förvaring på 4 kvm skall nu intagas med nya utmaningar.

Under tiden har det passerat massa spännande projekt, och möten som varit både intressanta och utvecklande. Och jag är så tacksam att jag haft denna möjlighet. Men nu drar vi vidare mot nya möjligheter.

Det tre ord som sitter på tungan har varit:

                                  Fantastiskt, utvecklande, nöjesfyllt

Nu börjar sorterande, genomtänkta val, planerande, men också att förverkliga en del drömmar. Dessa drömmar börjar sakta ta form och en del får jag väl lämna därhän men en del kommer att genomföras. Att flytta från ett ställe till ett annat ställe är en resa i resan både kroppsligen och mentalt. Det är också känslomässigt men som jag ser det många resor i resandet om ni hänger med.

Att vara klar med något känns befriande och just nu så bars den 11 bokhyllan ut från huset och ateljén, nu kommer de att glädja nya familjer. Snart har jag tömt mina 120 kvm på möbler. Känns BRA!


lördag 17 november 2018

Att göra mig av med saker, ting, prylar, minnen, smått som stort!


Livet går i cirklar, men också i spiraler, och autostradorfält, men också avfartsvägar. Helt klart går vi från något till något. Nu kallas det också vägskäl, dvs att livet förändras, förbättras, till nya insikter och vårt liv fortsätter maken och jag till nya vägar. Vi lämnar vårt stora hus på 8 rum och kök. Vi behöver inte så stort längre. Så nu halverar vi och min ateljé som idag har varit 120 kvm blir ca 15 kvm och där skall jag inrymma mig. Det fodras en hel del att komma dit. Men jag är övertygad om att livet kommer öppna nya möjligheter.

Att bryta upp är både roligt och känslosamt. Men framför allt spännande och lärorikt. Vad vill jag ha med mig, vad skall jag ha med mig, vad vill vi behålla och vad vill vi skapa i vår nya miljö. Många frågor som får svar......

Helt klart är det skönt att gå igenom allt!

lördag 27 oktober 2018

Måleri-äventyr




Äventyr
Ett äventyr kan vara några sekunder, eller många många år. för mig har det varit många många år. År av glädje, lust, nyfikenhet, men också eftertänksamhet, funderingar och känslan av att ibland lyckas, ibland tänka nästa gång. Jag vill ju så gärna lära mig hantera olika medier.

Ett av de svåraste jag givit mig in på är akvarell. Från tusch till akvarell var inte vägen lång. Men ack så mycket som man inser på vägen vad kunskap egentligen betyder.

Att avbilda är inte någon stark sida, men förhoppningsvis så kommer många fler "figurer" till världen ju mer jag släpper fram dem.

En av damerna har dessutom fått nytt hem, och det är min förhoppning att hon skall fortsätta att muntra upp, glädja, och ha hur kul som helst med sin nya familj.

Äventyret fortsätter alltså.......!

tisdag 14 augusti 2018

Mixed Media abstrakt collage


Mina olika collage har både inspirerat mig och gjord mig medveten om vad som inspirerar mig i skapandet. Att gå igenom det jag gjort är en del av min historia som gestaltar sig inom skapandet och det textila, men också inom fotografi och måleri. Det är tre delar som hör ihop. Olika uttryck men många gånger en gemensam nämnare som tar tid att upptäcka. Glädjen i skapandet finns där, likaså nyfikenheten och att fånga en vissen ros med dess bleka färgsättning var en utmaning.

Det abstrakta är en konstgren helt för sig själv, som har sina givna "regler" eller inkörsportar. Har sökt och sökt för att finna och ibland så sitter det och ibland så kör det ihop sig helt.

Kurser inom det abstrakta måste jag säga är ganska tunna, så det gäller att söka sig utanför Sveriges gränser vilket ger hundratallt tillbaka. Jag är glad att jag både ville, vågade och gjorde det.

söndag 12 augusti 2018

Textila abstrakta collage...


När jag nu sitter och går igenom alla mina arbete så slår det mig att jag gjort textila collage under alla år som jag jobbat med det textila. Allt i från mina examensarbete i Lidköping till idag. Det har blivit några genom åren. Collage är både roligt och svårt att göra. Ibland känns det direkt att "yes där satt den" och ibland så lägger jag arbetet åt sidan.

Collage är för mig samma sak som livets alla skeden, vi lägger till en liten bit i taget. Vi plockar bort något som inte passar in. Och vi färgsätter efter behov.

I collagen så är det många minnen som är inbäddade, och dessa minnen är också så starka att de gör att de blir små berättelser i sig. Dessa berättelser som sakta, sakta växer fram är som att vara lite av en arkeolog, frågan är om någon kommer att fundera över dem mer än jag...............och framför allt veta och förstå innebörden i dessa små textila abstrakta collage?

torsdag 9 augusti 2018

Abstrakta variationer.........


Samma tema, men olika uttryck. Ett litet axplock av det som jag kommer att ha med på nästa utställning. Det tar tid att skapa en utställning. Detta blir min fjärde separatutställning och det känns både roligt och lite vemodigt. Första skulle jag ha tillsammans med min allra bästa vän Eva som dog. Det kändes ledsamt. Sedan så blev det två till i snabb följd. Nu har det gått några år och jag ser att jag har så mycket så det räcker till att visa fram, ställa ut.

Många timmars arbete både med måleri, broderi och fotografi har det blivit och denna gång skall jag ha med alltihop. Det är en utmaning att få en "röd tråd" genom utställningen, men jag har en bra idé som jag tror bär.

ABSTRAKTA VARIATIONER är en lek med färg, form, idéer, tankar, och fria tekniker på nytt sätt. Var sak har sin tid..........nu är det detta som gäller ett tag framöver.

onsdag 8 augusti 2018

Abstrakta kvinnor, från en kvinna till en annan.......



Mina abstrakta kvinnor, ett par av dem.....

Att skapa bilder är en konst, en konst som skall både övas in, nötas in, experimenteras fram, men också läras. Det gör sig inte själv och det har tagit många år att inse, men framför allt att förstå. Att förstå processen, att förstå vad vi gör och varför vi gör är bara en liten del av själva skapandet. Vad står jag för, vad vill jag uttrycka, inte bara för stygnens skull, eller för att jag tror jag kan för det inser jag att jag har mycket kvar att lära. Efter 20-30 år så börjar något utkristallisera sig i skapandet som jag har sett det. Då menar jag verkligen ta form, att hitta mitt personliga uttryck men framför allt se vad jag vill, vad jag behärskar och vad jag kan skapa. Nä inte allt är jag nöjd med, men jag är nöjd med att ha prövat, att ha vågat, och att jag haft viljan att studera vidare, botanisera och försöka få till ett uttryck som jag känner igen och som är jag. Mitt sanna jag. Mina tankar, mina idéer och mina ideal. Många konstnärer uttrycker sig i symboler och det har jag lärt mig är fiffigt, för då kan jag ha något djupare med mitt skapande arbete som lockar mig personligen.

Jag kommer nog alltid att skapa men på olika sätt. Skapandet är en del av mig och har varit så sedan jag var liten och fick min vänster hand bunden för att jag skulle använda min högra hand. Det resulterade i att jag blev dubbelhet och det har jag nytta av idag. Jag hinner göra dubbelt så mycket (säger jag och ler) men framför allt så är det en tillgång.

Vad bilderna representerar: kvinnor helt enkelt!