På Gång.......

onsdag 25 januari 2017

Trådrullar, skaparglädje och små konsstycken.....


Mina älskade skatter som ständigt har följt med mig på min resa. Helt värdelösa för många och en skatt för mig. Jag har sparat alla silke-spolarna genom åren och det har blivit många. Trärullarna har jag mer eller mindre sytt upp också och likaså alla tunna virkgarner i DMC. För många ett minne blott för mig skaparglädje.....Varje bild har något att berätta. Vilka minnen vi bär på.....

Dessa tomma pappersrullar har det varit siden och silketråd på som jag gjort slut på från min mammas manufakturaffär. Tänk så många glada dagar jag har suttit och stuckit nålen upp och ner, så avstressande och insiktsfulla dagar. Det har blivit små små rutor på 2,5 cm x 2,5 cm som jag kallat mina ögonblicksbilder, och det har blivit stora riktigt stor vägg-konst Allt med skaparenergi, skaparlust och skaparglädje.

Alla tunna virkgarner med små virknålshuvud som jag också har gjort slut på, Det är många rullar skall ni veta, men nu börjar de ta slut. Snart så är alla borta och ett minne blott. Spetsar, dukar, fönsterprydnader allt i mönster fanns i mammas affär, så många prover som jag virkat upp och så många dukar som min mor sedan sålt. Det finns nog en eller två dukar kvar i gömmorna, skall ta fram dem och ge till barnen.

Jo jag har nog över 200 tomma trådrullar i trä. Försökte se om något museum ville ha dem men de ville dom inte, så då fick jag hitta på något som skulle göras med dem. Varför inte pryda var och en med vackra knappar och spetsar, sedan får vi se vad det blir av dessa. Kul att ha med till nästa utställning i alla fall......

Och så är det de stora spolarna, som jag älskar...........inte skall de kastas och inte skall de försvinna undan de är ju så vackra. Ja har sparat en del material som jag skall smycka de resterande spolarna med. De gör sig hur vackert som helst i en skattgömma med gamla smycken, ett par glasögon, en liten bok som ett stileben. På utställningen så finns det där och jag är övertygad om att de kommer att försvinna precis som de små rullarna.

När utställningen kommer att vara...................än så länge är det bara jag som vet (som väl är)!

lördag 21 januari 2017

Kunskapens dörr...eller Nyfikenhetens dörr... eller Dörren till möjligheterna!



En dörr skall ju alltid ”leda någonstans” men behöver den verkligen det. Kan vi inte ha ”dörrar som är osynliga” och öppna dem och se vad som döljer sig bakom. För att tala i klarspråk, våra egna drömmars dörrar. Jag har mina har du dina?


Men en dörr har också ett symboliskt värde om vi vågar fantisera, övergång från någonting till någonting, ingång till ”ett nytt liv”, eller invigning av någonting. En öppen dörr symboliserar befrielse och nya möjligheter. Varför har jag då en dörr idag? Ja tolkningarna kan vara många, jag har min tolkning och jag har ett ordspråk som följt mig på min väg eller på min resa: -”att gå från någonting till någonting”, är både spännande och utvecklande. Låt oss våga öppna fler dörrar!

Minnenas dörr är för mig en speciell dörr, där finns hemligheter, skojigheter, glädje-full-heter, ja många olika rum. 

Konstfoto, fotokonst eller abstrakt foto...


Vad är fantasi, vad är verklighet, och ser vi det andra ser, eller ser vi det vi vill se? Frågorna kan vara många och frågorna kan vara berättigade. Är det abstrakt, eller är det en bild, eller är det ett foto. Oavsett så är det intressant detta med vad vi ser och inte ser. Vad jag ser och vad du ser, och ser vi lika? Tolkar vi lika? Både ja och nej. Viktigast känner jag i allafall att vi lär oss se på vår omgivning på livet med "våra egna ögon" och tar ställning, leker och har kul.

Fortfarande är det fantastiskt att det som omger oss finns att vi ser det och att vi uppmärksammar det även om det är litet och obetydligt.  Något som verkar vara ett hus kan i fantasin bli en vild häst. Och en vild häst kan "bo i ett ombonat hus". Vi väljer hur vi ser och tänker, hur vi vill uppfattas och hur vi vill bli betraktade.

Jag älskar att "hitta skatter" och här är en skatt som jag hittat, tänk den är min.....och du får lov att låna den "titta på den" och ser kanske det jag ser. Min glädje att skapa oavsett om jag använder min nål, eller mina penslar, eller mina olika kamrar så blir min vardag ett äventyr. Dessa äventyr skapar min "var-dag" och dessa äventyr ger mig "äventyrs-dagar" att minnas på olika sätt. Lite som en sakletare som Pippi Långstrump. Hon letade efter saker och jag letar efter saker att se. 

Att mycket i livet är gratis är förvisso sant, men alla kan inte se, varken kroppsligt eller viljemässigt, och då tänker jag tänk att jag kanske kan ge någon en bild som dom kan betrakta, tala om "återanvändning"

Och du om det är konstfoto, fotokonst eller abstrakta foto spelar ingen roll, det är ju vad du ser eller jag ser som är det mest spännande eller hur?

Ja du fattar............kul att du ville ta dig tid att läsa och betrakta!

fredag 20 januari 2017

Quilt........kudde, picknickfilt!



Fiffigt värre, en kudde som kan stoppas in i vidsittande fodral och även bli en picknickfilt. Påbörjade den för längesedan, men nu är den klar! Har tom gjort 2 stycken. Den är handquiltd och jag älskar att sitta och sy upp och ner.....med tanken i mitt knä!

Ett lapptäcke av nya tyger tillhör olikheterna som jag har gjort genom åren. Men här är det så, ett tyg som var enkelt att skära i, inte alls som gamla tyger och man kunde följa trådriktgningen. Hela bakstycket är mjukt och mysigt. Kul att se det klart och härligt att använda.

Att skapa lapptecken, artquilts, och andra textila arbete är en lisa för själen.

torsdag 19 januari 2017





Att stilla tanken och skapa är en del av min vardag. Här ett lapptäcke som jag gjorde i samband med att min bästa vän lämnade oss. Vi hade födelsedag på samma dag och namnsdag, vi läste tillsammans och reste tillsammans och hade många minnesvärda samtal. Saknaden var och är stor. Det blev en gåva till hennes son, och jag hade en snusnäsduk insmugen i lapptäcket som var hennes .......ett täcke som handlar om glädjefylld vänskap. 

Ni vet sådan där vänskap som bara är. Man säger att vi har samma våglängd, känner och tänker på varandra och så ringer vi samtidigt och det är upptaget (ler). Vänskapsband som man funderar på är vi "syskon" nä, men syskonsjälar. Vänskapens många ansikten är helt otroliga, så otroliga att man bara bara blir stum många gånger. 

Så många gånger jag önskat under de år som gått att vi kunnat träffas, prata, stötta, gråta skratta tillsammans och när det händer något så där jätteextra lyfta på luren och prata i timmar. Sådana där vänner som ÄR som Nalle Puh säger. Sådana vänner växer inte på träd som min mamma sa.

ja du vet ju vilken vän du är, och ja du vet också vilka vänner du uppskattar det är jag helt övertygad om.

Var rädda om er därute och var rädda om de som älskar er...