Mina abstrakta kvinnor, ett par av dem.....
Att skapa bilder är en konst, en konst som skall både övas in, nötas in, experimenteras fram, men också läras. Det gör sig inte själv och det har tagit många år att inse, men framför allt att förstå. Att förstå processen, att förstå vad vi gör och varför vi gör är bara en liten del av själva skapandet. Vad står jag för, vad vill jag uttrycka, inte bara för stygnens skull, eller för att jag tror jag kan för det inser jag att jag har mycket kvar att lära. Efter 20-30 år så börjar något utkristallisera sig i skapandet som jag har sett det. Då menar jag verkligen ta form, att hitta mitt personliga uttryck men framför allt se vad jag vill, vad jag behärskar och vad jag kan skapa. Nä inte allt är jag nöjd med, men jag är nöjd med att ha prövat, att ha vågat, och att jag haft viljan att studera vidare, botanisera och försöka få till ett uttryck som jag känner igen och som är jag. Mitt sanna jag. Mina tankar, mina idéer och mina ideal. Många konstnärer uttrycker sig i symboler och det har jag lärt mig är fiffigt, för då kan jag ha något djupare med mitt skapande arbete som lockar mig personligen.
Jag kommer nog alltid att skapa men på olika sätt. Skapandet är en del av mig och har varit så sedan jag var liten och fick min vänster hand bunden för att jag skulle använda min högra hand. Det resulterade i att jag blev dubbelhet och det har jag nytta av idag. Jag hinner göra dubbelt så mycket (säger jag och ler) men framför allt så är det en tillgång.
Vad bilderna representerar: kvinnor helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar