I min studio har nu plockats ihop allt som funnits i olika gömmor. Nu har jag packat upp och packar fortfarande upp lådor som stått i många år. De har förvarats lite varstans, men jag har inte kunnat göra mig av med det. Även om det var luggslitet, söndrigt eller hål i. Kärleken till släktens gamla tyger har funnits sedan barnsben.Det är som att vara omgiven av en "godisbutik" med mammas gamla handarbetsaffär och släktens tyger. Att bara gå och ta det man behöver, leta efter en liten lapp som kan passa, känna efter om det saknas något och finna att jag har allt!!
Det bästa är att det inte ger några kallorier!!
Så när jag nu är igång så att säga så tänker jag mycket på att ingen makt på jorden eller i himmelen kan ge oss vårt förflutna tillbaka. Jag lever här och nu och känner att mina tyglappar ropar på mig. Dom talar till mig och känslan är tilltalande. Jag känner vävens slag, jag känner nålen som gör det lilla bomärket (bokstaven) på linnet och jag känner knapparnas förflutna. Jag fantiserar och tänker på tiden som gått, att den inte kommer tillbaka. Men jag känner också en stor tillfredställelse att jag tar tillvara lapparna och återbrukar dem i en Quilt.
Dagens quilt är handquiltad, det finns pärlor i högra hörnet. Det finns rester av ett lakan, några handukar, men också ett vitt helt underbart broderi som var så sönder att jag inte vet vad det har varit. Jag sparade det för jag tyckte det var så vacker. Det finns också en bit spets i högra sidan som är handgjord på något underligt vänster som jag inte vet hur. Men jag tycker det är helt otroligt vackert.
Jag kan höra historiens vingslag....................................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar